söndag 21 januari 2018

Lugnare Bosse

Efter Pelle fick Bosse komma ut. Han var betydligt lugnare idag och inte alls så stissig som han var igår, så det var skönt. Men han var ändå bra pigg och framåt.

Vi gick förbi Kullagården och ner för Mute backe och vidare ner på gärdsvägarna. Där fick han trava och det var tydligen jättekul, för huvudet for upp och ner och han verkade trivas. I traven var han lite väl pigg, men när vi skrittade var han mycket lugnare.

Vi travade vidare ut på Linnarpsvägen och passade sedan på att rida på några åkrar nu när det är fruset och ett tunt lager snö. På en åker var det oväntat blött, vilket inte Bosse gillade då det blev lite djupt och han föll in i galopp. Lite märkligt, han är ju inte den som faller in i galopp bara sådär...

Men det redde ut sig och jag fick tillbaka honom. Sedan taktade han på den korta banvallen och ut på vår hemväg. Där var lite halt, så det var lite halvläskigt och han höll på att sätta sig på rumpan några gånger. Till sist lugnade han ner sig och han blev väl trött i den sista backen hem. Duktig var han i alla fall!

På väg hem
Jag var klar så tidigt att hästarna fick gå ut en stund till. Nu kollar jag på världscup-hoppningen från Leipzig med Helga i knäet. Söndagsmys!

Ridtur Pelle

Söndag idag. Igår var vi på kalas och var hemma rätt sent. Hästarna fick nattamaten sent, så jag struntade i att ställa klockan på 06:45 som jag brukar göra när jag är ledig, utan ville sova ut och vakna av mig själv. Jag vaknade 06:50... Jaja. Jag låg och drog mig en stund i sängen innan jag gick upp och släppte ut hästarna.

Efter frukost tog jag in dem igen och började med att göra i ordning Pelle. Eftersom han var rätt lugn igår när jag var ute och gick med honom, beslutade jag mig för att slänga på sadeln och hoppa upp på honom igen.

Vi tog samma runda som igår, fast andra hållet. Jag ville inte utmana honom för mycket, utan fokus var att han skulle gå framåt och inte hoppa upp i luften och hålla på.

Han höll på att sätta sig på rumpan när han hoppade till utanför huset och lyckades halka (trots broddar), men det redde ut sig. Han var lite spänd, men ändå med tänk framåt och han var inte benägen att hoppa uppåt, utan det var mer framåthopp som han gjorde några gånger. Det skedde inga större grejer, utan vi kom runt helskinnade runt hela rundan. När vi nästan var hemma stod det fyra rådjur på gärdet och jag tänkte att han skulle bli skraj för dem. Men trots att han såg dem springa lite så lyfte han inte ens på ögonbrynen, utan skrittade lugnt och fint hemåt.

Jag tycker att det gick rätt bra och det känns bra att han har lugnat sig lite igen så att det går att rida honom. Nu blir det vila igen till nästa helg!

Bild från en annan vinter för många år sedan...

lördag 20 januari 2018

Två pigga hästar!

Det har snöat lite idag också, Bosse och jag fick en del snö på oss när vi var ute. Det var sådär 0-gradigt ute och lite sval vind. Helt OK vinterväder alltså!

Jag broddade Bosse, han var hur snäll som helst, stod som ett ljus! Tänk om han kunde vara så snäll när vår hovis är här... Jag jobbade även lite med bakhovarna, då jag tror att vi tyvärr blir tvungna att sko honom bak. Han har slitit sina bakhovar jättemycket och förra helgen var han ju väldigt öm. Men han är ju inte rolig att sko bak! Plus att jag då får två skor till att oroa mig för så att de sitter kvar...

Jag funderade lite på var jag skulle rida, jag var ju såklart sugen på att rida på snöbeklädda åkrar. Men så tänkte jag att det skulle bli bra att ta rundan om Linnarp och sedan rida på gärdet på vägen hem.

Bosse var otroligt pigg idag och av de ömma bakhovarna märktes ingenting, han traskade på i rask takt. Vid grushålan gick han ner i diket och började trava. Det var rätt mycket häst att hålla reda på, han var otroligt framåt.



När vi hade passerat grushålan och svängde in på banvallen mot Linnarp skulle han trava igen. Det fick han och det gick i racer-tempo. Han tyckte det var så kul! När vi så passerade Linnarp var där några barn som åkte pulka och de var så farliga att han höll på att sätta sig på rumpan med sina oskodda bakhovar. Men jag fick honom till att gå förbi där även om det var väldigt spänt.

Sedan hade han bråttom hela vägen hem. Och väl ute på åkern ville han också ge sig iväg, så det fick bli lite lugnare trav där innan vi traskade hemåt.

Jag tycker ändå att han skötte sig bra och jag var glad över att han var pigg och mindre hovöm. Jag tycker det blev en bra ridtur ändå!

Nästan hemma
Hela rundan är filmad med GoPron, men jag får redigera och fixa med filmen en annan dag.

Sedan var det dags för Pelle. Efter förra helgens bravader då han var rätt galen fick det bli en promenad med honom. Jag broddade honom och tog på mig mina Icebugs för att kunna hantera halkan på bästa sätt.

Redan när vi kom ut på gårdsplanen och gick iväg var han på tårna. Han taktade, halvsprang, trumpetade och slängde upp svansen på ryggen...



Han halvsprang hela vägen upp till Linnarp och när vi gick där förbi började han trumpeta och takta igen när vi passerade hästarna där. Och så höll han på ända tills vi hade passerat vägen in till ridhuset. Efter det blev han som en helt annan häst. Han fick springa lite på vägen, eftersom han verkade så pigg tidigare, men det tyckte han var lite jobbigt istället så det blev inte så lång springsträcka. Efter det var han lugn som en filbunke hela vägen hem och såg ut såhär istället:



Han är verkligen en "dr Jekyll & Mr Hyde" den där Pellehästen:). Men det var rätt skönt att han idag i alla fall lugnade ner sig. Det gjorde han ju inte förra helgen alls. Så snart kanske hans "vinter-mood" har gått över och jag kan börja rida honom normalt igen...

Lördagsförmiddag

Så gött att vakna och inse att det idag är lördag. Inget jobb, ingen stress. Eller, jo, visst finns det en viss stress där ändå. Det är ju så många saker jag vill hinna göra när det nu är helg. Rida båda hästarna (eller iaf gå med Pelle), städa (har inte fått undan riktigt all julgrej än), bära in ved, träna. Ja, listan är lång. Dessutom börjar spånbalarna i stallet ta slut så därför valde jag att köra in två pallar med balar.

Det var alltså 42 balar som skulle flyttas med säckkärra utifrån och in i stallet. Det tog sin tid, men jag lyssnade på Coltings pod under tiden och det gjorde ju arbetet lättare. När jag höll på med det ropade Magnus på mig och undrade om jag inte behövde hjälp. Eftersom vi bara har en säckkärra såg jag inte riktigt hur han skulle hjälpa mig. Han skulle ta balarna på skottkärran sa han och jag såg framför mig väntetid och bök (eftersom det är lite trångt på vägen mot förvaringsplatsen), så jag avböjde hjälpen och funderade på hur jag skulle hinna städa också...

Men när jag kom in och skulle äta frukost kände jag doften av rengöringsmedel och såg hur köksgolvet var befriat från hundhår och grus och insåg att Magnus faktiskt hade städat lite. SÅ underbart! Det betydde ju att min städningsinsats skulle bli väldigt mycket begränsad!

Tyvärr har vi ju inte riktigt samma uppfattning om vad städning innebär, men han hade faktiskt gjort rent hela köket och torkat av alla plana ytor och skåp där och han hade dammsugit hela huset, så för mig återstod endast att göra rent badrum och toalett och dra en snabb omgång med dammsugaren innan jag svabbade golven!

Jag måste säga att jag uppskattar otroligt mycket att han gjorde detta jobbet, annars brukar jag ju göra hela jobbet själv och då tar det minst två timmar. Nu fick jag också tagit bort de röda badrumsmattorna och bytte ut alla handdukar samt tog bort bordsduken som också var lite julig, utan att det tog så mycket mer tid än vad jag hade tänkt.

Det kan ju tyckas ojämställt att det alltid är jag som gör veckostädningarna, men så vill jag ju å andra sidan ha det på mitt sätt och städar ändå efter Magnus ifall han gör något före mig. Tyvärr var jag inte riktigt nöjd med bäddningen av sängen...

Finn två fel
Han hade inte riktigt lyckats matcha örngotten med sängkläderna, så de fick jag byta ut, men det stora jobbet var ju gjort:).

Å andra sidan lämnar jag med varm hand över vedinkörarjobbet till Magnus, så det är ju inte så att han latar sig medan jag gör allt jobb, så det känns ändå rätt OK.

Framför allt gillar jag att jag nu sitter i ett nystädat och väldoftande hem och tar igen mig i några minuter innan jag ger mig ut i stallet igen. Den här gången har jag videokameran och GoPro:n med mig så det kommer att bli lite film också (när jag har hunnit redigera den).

onsdag 17 januari 2018

Onsdagslöpning

Nu har halva arbetsveckan redan gått, det är onsdag och när jag kom hem från jobbet hade jag för en gångs skull lite energi över. Så jag tog in hästarna och sedan bytte jag om till löparkläder.

Det snöade ju igår och regnade så det var lite halvsöligt och dessutom frös det på nu på kvällen, så jag tog på mig mina Icebugs. Det var helt rätt beslut! Jäklar vad halt det var! Vår lilla grusväg var isbelagd, banvallen var snöbelagd vid skogen och när vi kom ut runt åkrarna var det istället fullt med fruset vatten.

När vi kom tillbaka på Linnarpsvägen var även den isbelagd och det hade inte gått utan dubbskor! Jag funderade på hur länge sedan det var jag köpte de där skorna egentligen. Det känns ju som att det var ett tag sedan. 2014 kanske? Jag var tvungen att kolla i bloggen och hittade att jag köpte dem den 14 februari 2012! För 1295 kr. Jag har alltså haft de där skorna i snart sex år!

Jag ångrar inte en minut att jag köpte dem! Så mycket nytta jag har haft av dem! De slits ju inte så mycket heller efter som det är rätt sällan jag använder dem. Men när det väl är Icebug-väder så är de guld värda!

Löpningen kändes ganska bra. Lite ovant att springa med Icebugsen, men det flöt ändå på bra, så jag är nöjd.

Snölöpning

tisdag 16 januari 2018

Dryg flygresa

Detta har varit en lång dag i många bemärkelser. För det första gick jag upp kl 04:00. Jag tog en sväng om stallet och gav hästarna kraftfodret för att Magnus skulle spara lite tid samt lite hö och sedan var det snabbt in och byta om och göra mig i ordning. Planen var att köra hemifrån halv fem, men jag kom iväg tjugo i istället.

Dessutom så var det snöstorm. Ca en decimeter låg det här överallt och resan till Landvetter gick väldigt långsamt. Jag tycker det är svårt att köra när det ligger en massa snömodd på vägbanan, men när folk kör i 60 km/h så måste man ju köra om annars kommer man ju aldrig fram.

Flyget skulle gå kl 7 och vi kom in på terminalen runt halv sju. Då skulle två kollegor käka macka, så vi kom igenom säkerhetskontrollen lite sent, den tog tid och när vi kom till gaten hade de precis tänkt stänga.

Vi kom på planet och allt verkade frid och fröjd. Sedan fick vi information om att planet skulle av-isas och vi väntade på någon avisningsbil. Vi skulle få åka vid 7:35-7:45. Jaja, bara till att vänta och blunda och försöka återhämta sig. Klockan nio kom vi efter många om och men iväg. Helt sanslöst! Två timmars försening pga den där jäkla avisningsbilen!

Märkligt nog så hade de kollegor som åkte med Norwegian kommit fram med bara lite försening. Det flyget skulle gå 07:05. Vi åkte med SAS.

Vi åkte till Arlanda för möte som hade börjat 8:30. Vi var där 10:30. Så vi missade i princip hela förmiddagen.

Men vi fick i alla fall gjort det vi skulle innan vi skyndade oss till 16:20-planet som skulle ta oss tillbaka till Landvetter. Även det gick iväg efter utsatt tid och vi landade först vid 17:30-tiden. Sedan var det raka vägen hem. Nu med bättre väglag även om det var rätt blött.

Strax efter kl 19 var jag hemma igen. Fixade lite mat och nu ligger jag utslagen i soffan. Fruktansvärt lång dag blev det. Jobbresor är så överskattat!

måndag 15 januari 2018

Söndag

Igår sov jag väldigt dåligt och var rätt trött hela dagen. Efter de sedvanliga stallsysslorna drog jag på tjejfrukost hos en kompis. Alltid kul att träffas och snacka!

När jag kom hem hade jag två hästar att motionera i råkylan. Så fruktansvärt råkallt igår! Inte många minusgrader, men en liten vind som blåste rakt igenom alla kläder.

Jag började med Bosse. Han var på ovanligt gott humör. Jag kunde ta av honom täcket utan att bli uppäten:). Jag tittade lite extra på hans hovar. Det är ju på onsdag fyra veckor sedan hovis var här och skodde och allt ser bra ut. Skorna sitter bra, jag knackade till sömmen på utsidan av hoven lite extra. Men hovarna växer rätt mycket, framför allt i tån, så vänsterhoven börjar redan bli lång igen. Och så har han blivit grymt hovöm bak nu när marken är frusen. Han har slitit bakhovarna ordentligt nu när jag har ridit igång honom, så det är inte konstigt att han är öm. Så nu är frågan om jag ska utsätta min stackars hovslagare för att sko honom bak (han står och vevar och lägger hela sin tyngd i knäet på henne) eller om jag ska testa med barfotadojjor. Jag får ta en diskussion med hovis helt enkelt.

Jag red i alla fall ut honom och han var sådär lagom pigg. Inte så mycket energi i steget då pga hovömheten och det känns nästan som om han tappar bakbenen för han vill inte ta i med hovarna. Lite synd om honom. Vi red ner för Mute backe och sedan upp i grushålan. Där finns en stubbe som han för några år sedan var lite smårädd för och nu hade han kommit på den igen. Jag har ridit förbi den några gånger den senaste tiden utan att han har tittat på den, så nu tänkte jag att han en gång för alla ska få titta på den ordentligt. Så vi gick fram till den, han var jätterädd för den, men gick ändå fram. Någonting hände så han for iväg i galopp, jag hade långa tyglar och det tog en stund innan jag fick fångat upp honom, men det gick bra och jag vände tillbaka honom och då var stubben inte längre farlig. Så var problemet löst.

Det blev mest skritt eftersom inte bakhovarna var med riktigt och det är verkligen så härligt att kunna skritta honom lugnt och fint. När han var yngre skulle han ju takta hela vägen och det är grymt jobbigt. Så jag var jättenöjd med honom. Passade på att smörja karlederna också. Inte mycket mugg kvar nu och benen håller sig torra nu när det är fruset, så gött!

Gammal  bild
Efter Bosse var det Pelles tur och denna gång tog jag bara på honom tränset efter lördagens bravader. Det var helt rätt beslut. Han var helt galen! Han började med att gnägga de första 500 meterna, sedan var han "rädd" för allt möjligt. När vi skulle in på Kullagårdsvägen for han runt och upp i luften och sedan höll han på i princip hela rundan. Han skulle springa och hoppa och krångla. Så grymt jobbig! Det hade inte gått att rida honom, det gick ju knappt att gå med honom. Jag hoppas verkligen att detta är en övergående period och att min trevliga Pelle snart är tillbaka!

Jag var därmed mindre nöjd med honom, men han (och jag) fick i alla fall röra på sig och det är ju bra.

lördag 13 januari 2018

Cool kille

Efter Pelles piggelin-utbrott var det lite spännande att se hur Bosse var idag. Han var ju rätt pigg i onsdags, så jag hoppades att han skulle vara lite lugnare.

Och det var han. Lite för lugn till en början. Han var nästan lite tveksam till en början och ville inte riktigt bjuda framåt på banvallen. Men när vi travade gick det över lite och han travade jättefint, tycker jag.

Jag jobbade med att försöka rida honom rakt. Så jäkla svårt det är! Att känna att hästen är rak och sedan sitta och parera. Men det är det första man gör i grundridningen, så det är bara till att fortsätta öva.

Vi korsade en åker som var frusen, men ändå rätt blöt. Jag hoppas inte det blev för mycket spår där. Jag ville inte ge mig ut på Tvååkersvägen där folk kör helt utan att ta hänsyn till om man råkar komma på en häst. Men det gick bra upp i skogen. Där blev han faktiskt lite tittig och stannade när vi skulle gå förbi ett traktorredskap för att han blev lite rädd. Men jag lyckades övertala honom och vi kom förbi.

Resten av rundan i skogen var han lite tittig och osäker, men han gjorde ingenting dumt. Det är det som är så skönt med honom. Han kan bli rädd för saker, men då stannar han bara, han sticker aldrig iväg åt andra hållet eller blir hysterisk, han behöver bara lite stöd för att komma över rädslan.

Så det gick väldigt bra hela rundan och jag var jättenöjd med honom. Det känns som om det bara är till att fortsätta rida honom, jobba mycket med rakriktningen och sedan börja galoppera lite mer på allvar. Det ser ut som om det ska komma lite snö till veckan och det hade varit perfekt för då går det ju att rida även när det är mörkt ute och man kan rida på fälten och då kan det bli tillfälle till härliga galopper!

Fina killen!

Piggelin-häst

Efter foderinköpet tog jag in hästarna för att rida. Pelle var först på tur och jag kunde konstatera att nu har han börjat fälla. Än så länge inga större mängder, men några hårstrån låg lösa ovanpå pälsen.

Pälsfällning
Så nu börjar den "roliga" pälsfällningsperioden. En period då man har päls överallt. På kläderna, schabraken, tyglar, brösta, innanför kläderna, i täcket, i näsan, i ögonen och i halsen. Jippi...

Jag spolade av hans ben till att börja med. Det är fruset ute, men inte riktigt där det är som lerigast, men nu har de i alla fall bara lera upp över hovarna, så det är betydligt mindre och bättre nu. Han var nöjd med att bli borstad och var hur lugn som helst.

När vi kom ut var han lite mer på tårna, var lite nyfiken på Magnus som gick runt med bössan. Jag satt upp och kände direkt att han var lite stissig. Spänd i steget och lite sådär tveksam. Gick och spanade och hade sig och var lite hastig i sina rörelser.

Men jag stöttade honom lugnt med skänklarna framåt och det gick bra tills vi kom till upplagsplatsen, strax efter den (ca 500 meter hemifrån) hoppade han upp i luften och skakade på huvudet. Då satt jag av och han fortsatte att skaka på huvudet och marscherade iväg i en faslig fart i skritt. Jag hade nästan problem med att hinna med i hans tempo. Jag är ju inte så smidig med säkerhetsväst och ridstövlar.

Han traskade på i jättetempot ända tills vi svängde ner mot Obbhult, då tog nog energin slut, för då hittade han sin vanliga, lite lugnare skritt, men han var fortfarande på tårna så jag valde att inte sitta upp. 

Och det var rätt beslut för när vi gick förbi ett par hästar som inte har varit i den hagen på ett tag flög svansen upp på ryggen och han trumpetade högljutt och gjorde passage osv. Så han var hur laddad som helst idag!

Det är svårt att säga om det beror på att han inte har rört sig så mycket i hagen nu när det har varit fruset och knaggligt eller om han har ökat på kondition och styrka så att han orkar krångla lite mer nu. Jag hoppas att han kommer att lugna sig igen, men imorgon tar jag på mig löparskorna och går en runda med honom istället för att rida.

På ett sätt är det kul att han är så pigg trots att han fyller 22 år i år, men samtidigt har jag ju varit rätt nöjd med att han har gått så bra att rida hittills. Vi får se vad som händer framöver. Nu kommer han ju att få lite mer energi i fodret dessutom, men jag hoppas att det inte ska driva på hans tokigheter utan istället lägga sig som bättre hull och mer muskler på honom...

Höanalys och foderstat

Hästarna har ju under igångsättningen inte riktigt musklat sig så som jag har velat. Pelle har blivit lite "knotig" över ryggen och Bosses revben syns mer än vanligt. Sadelgjorden är också lite lång just nu. Ungefär lika lång som den var när båda var i tävlingskondition, vilket de ju inte är nu, utan det beror på att de är lite tunna.

Jag har aldrig i hela mitt liv analyserat det hö jag har använt, utan haft tur och fått det att funka ändå. Men nu när jag då har sett dessa saker hos hästarna har jag ju förstått att jag behöver göra någonting åt situationen. Det går såklart att gissa att det är för lite protein i fodret som ställer till det, men det allra bästa är ju att veta dess innehåll så att man kan fodra därefter och få det riktigt bra.

Så i söndags postade jag ett paket innehållandes hö till ett företag som heter Agrilab (ej sponsrat) och har sedan dess väntat på resultat. Det stod inte på hemsidan hur lång tid analysen förväntades ta, utan jag utgick från den tid det brukar ta när Magnus skickar vildsvin på trikinanalys. Det brukar ju gå på någon dag bara. Så när jag inte hade hört något i torsdags mailade jag och kollade och fick då besked om att analysen skulle vara klar igår. Så igår eftermiddag fick jag äntligen analysresultatet och kunde börja jobba med det. Såhär ser det ut:


Jag är verkligen inte påläst när det gäller detaljer i utfodring av häst och som tur är så finns det andra som är duktiga på det så jag googlade lite foderstatsberäkningar och hittade den här. Där skrev jag i de uppgifter jag fick från analysen, lade på uppgifter om det kraftfoder jag använde (Granngårdens blåa müsli) och uppgifter på hästarna, så fick jag reda på vilket behov varje häst hade, samt hur den foderstat jag hade matchade behovet. Jättebra, men nackdelen var att när jag såg resultatet så såg jag inte hur mycket foder jag hade räknat med, så det blev lite trixande hit och dit.

Jag hittade en Excel-mall som jag också använde för där såg jag fodergivan mycket bättre, men inte hästens behov. Så det fick bli en kombination av de båda.

Excelmall
Så efter en massa pillande fram och tillbaka kom jag fram till att båda två behöver Lucern för att öka proteinet, tyvärr ger det ju även energi, vilket egentligen inte behövs. Och så lade jag på Granngårdens gröna Protein 120- foder också för att ytterligare komma upp i proteinhalt. 

Jag hoppas att detta ska funka bra framöver. Nu kommer jag att sakta fasa ut den blåa müslin och fasa in protein-pelletsen samt lucernen. Jag börjar med ungefär halv giva denna vecka och sedan ökar jag på tills jag är uppe i full giva till båda två. 

Lite meckigt blir det med tre olika sorters kraftfoder men det är ju under en kort begränsad tid, sedan blir det bara lucern och proteinfoder.


Många säckar i foderboxen!
Det var riktigt roligt att räkna foderstat, eller räkna och räkna, snarare fylla i och se hur resultatet slog med olika alternativ. Det gillade verkligen ingenjören i mig! Det svåra var att höja proteinmängden utan att höja energimängden för mycket. Men samtidigt kan de ju behöva lite mer energi nu när de har lite underhull samt när de nu går in i en fällperiod och förhoppningsvis mer träning när kvällarna blir ljusare framöver.

Sedan är det ju svårt att kunna fodra exakt så mycket som varje häst ska ha. I hagen äter de ju det som de tar så att säga, så där har jag inte så mycket kontroll, men det de får inne kan jag ju kontrollera hårdare. Dessutom är det lätt att bli lite för mycket siffernörd, det är ju fler saker som styr hur fodret verkar, t.ex. hormoner så jag tror inte att det går att räkna fram exakt på grammet hur mycket man ska ge eller ens ger dem. Men det är ändå en bra ram för hur jag ska fodra dem.

Det ska bli spännande att se resultatet!

onsdag 10 januari 2018

Rivstart på jobbåret

Oj, vilken start på jobbåret! I måndags var sötebrödsdagarna slut och jag jobbade första dagen för i år. Den började med att jag gick upp 04:45 eftersom jag skulle åka till Göteborg och jobba. Det var alltså en kvart tidigare än vanligt, men fy vad segt det var!

Jag lyckades dessutom sova grymt dåligt. Jag gick och lade mig innan Magnus, men vaknade när han kom och lade sig, sedan vaknade jag vid halv två av att han snarkade något så fruktansvärt så jag valde att gå och lägga mig i gästrummet.

Så måndagen kändes som en oerhört lång dag. Eller ja, det var ju den också. Jag kom inte hem förrän vid sex-tiden på kvällen och var då helt slut. Orkade inte göra någonting utan somnade i soffan nästan omgående.

Igår var det upp samma tid, samma resa, men vi tog ett lite tidigare tåg hem, så jag hade faktiskt lite mer energi när jag kom hem. Så jag tog med mig Selma ut på promenad i mörkret. Det blåste rätt rejält och var riktigt kallt, men det var väldigt skönt att få röra på sig och få lite frisk luft.

Idag var det återigen upp kl 04:45 för att släppa ut hästarna och fixa stallet. Men idag åkte vi hem tidigare då mötet höll på till 12. Så när jag kom hem var det ljust ute och det ryckte i ryttarmusklerna.

Så jag gjorde i ordning Bosse för en kortare ridtur. När vi kom ut från stallet blev han rädd för något som låg vid mjölkrummet och då upptäckte jag den:

Vildsvin
...grisen som Magnus sköt i söndags. Eftersom jag inte har varit hemma i dagsljus har jag inte sett den tidigare, så den kom som en överraskning. Det var nog tur att det inte var Pelle jag hade med mig, jag vet inte om han hade överlevt en sådan chock... Han är ju livrädd för vildsvin och älgar...

Bosse blev lite stissig och jag fick gå en bit bort för att sitta upp. Han var ganska spänd hela rundan, men det kan också bero på att de inte har kunnat röra sig i hagen sedan i lördags eftersom det frös på rätt rejält i söndags och hagen har blivit fri från lera, men väldigt knagglig.

Vi red genom skogen och sedan upp i nästa skog, därefter ner i grushålan. Jag nyttjade träd och backar där och gjorde lite volter och lättare klättringar. Lite som en naturbana minus hinder.

Han skötte sig bra och när vi hade passerat "farliga" gården slappnade han av och skrittade lugnt hem på långa tyglar. Men när vi kom hem fick vi ju ta oss an den där grisen och han gick faktiskt fram och sniffade på den, men han tyckte att den var väldigt läskig. Så det blev ju bra miljöträning ändå. 

Jag har aldrig sett ett vildsvin i skogen, varken till häst eller när jag har sprungit, även om jag vet att de har funnits där. De är normalt sett så skygga att de flyr långt innan man hinner fram till dem. Däremot kan ju hästarna känna av dem på långt håll (speciellt Pelle), så det är ju bra ifall de inte kopplar ihop doften med något farligt.

Det blev i alla fall en bra ridtur och det känns verkligen bra att ha kommit ut såhär mitt i veckan. Nu ska jag jobba vidare de sista timmarna. Bra att kunna nyttja dagsljuset och sedan jobba när det är mörkt och jag ändå inte kan vara ute!