Sidor

onsdag 27 februari 2013

Tungt och fuktigt!

Det blev en tung löprunda idag. Vänster vad var väldigt stum och trilskades hela vägen, vilket gjorde det jobbigt att springa. Dessutom var det väldigt dimmigt. Såpass dimmigt att pannlampan knappt orkade lysa igenom, vilket gjorde det svårt att se marken.

Dimman gjorde också att kläderna och ansiktet var helt dränkta när jag kom hem, det var som om det hade regnat hela vägen. Det enda positiva idag var att det var ljust när jag gav mig ut vid 18:15 och är ju ett gott tecken på att det faktiskt är vår på väg! Tänk när man kan springa i linne och kjol igen!

7,21 km på 43:28 ger en km-tid på 6:02, vilket jag under förutsättningarna ändå är nöjd med!

What a day!

När jag vaknade i morse var det ljust ute, vilket det ännu inte är kl 04:45 när jag normalt går upp, så jag förstod rätt snabbt att det var någon som inte stod rätt till. Är det helg? Vilken da är det? Tog en titt på mobilen som sade mig att det var onsdag =JAG HAR FÖRSOVIT MIG!!!

Klockan var 06:37, alltså hade jag sovit nästan två timmar mer än vad som var tänkt. Jag hade helt enkelt glömt att ställa väckarklockan igår när jag gick och lade mig.

Som tur är har jag flextid, så när jag försover mig blir jag först irriterad och stressad, men sedan inser jag att den enda effekten (nog så tråkig) är att jag får jobba längre på eftermiddagen istället. Så jag gör mina morgonrutiner i samma mak som alltid. Ut med hästarna, äter frukost, fixar i ordning mig själv.

Så klockan var 8 när jag var på jobbet idag, en timme senare än vanligt. Och det blir liksom fel hela vägen. Den där timmen hänger kvar.

På jobbet har jag idag stått ca 6 timmar på en balansplatta för att se om det kändes bra. Jag har ju problem med framför allt musklerna "under" höger skulderblad och där blir jag oftast stel efter en dags arbete och när jag springer. Idag kände jag inte av detta, plus att jag varit varmare än normalt (pga ökad förbränning??). Har kunnat sänka elementet några grader i kontoret.

Benen känns lite möra, men överlag känns det väldigt bra att ha stått på den där plattan. Framför allt intressant med ryggen och nacken som känns normala. Får se hur det känns imorgon... Kanske får jag träningsvärk.

Efter två dagars vila från träning då mina vader varit riktigt stumma och inda efter söndagens långpass (enda kroppsdelen som protesterat) är jag nu riktigt rastlös, så nu får det bli en skön runda i mörkret/dimman!

söndag 24 februari 2013

Långpass!

Denna dag började med tjejfrukost hos en kompis som bor i stan. Selma var också med och satt och tiggde och hade sig, busiga hund. Inte så konstigt, det har ju inte varit så mycket rörelse för henne senaste veckan.

Det blev en trevlig pratstund (vi träffas alldeles för sällan) och efter god mat kände jag mig redo att springa en runda (anledningen till att Selma var med).

Jag hade planerat att springa ett långpass, någonstans runt 15-16 km, men efter gårdagens motorsågsövningar kändes ryggen av ordentligt och jag var inte säker på att jag skulle orka någon längre runda.

Vi började springa från Ringvägen och upp mot Sörse. Sedan sprang vi vidare söderut mot Läjet. Vid södra infarten till Läjet sprang vi in, förbi Ankaret och via Storgatan ner mot hamnen. Sedan följde vi cykelbanan ut mot gamla E6:an igen och tillbaka mot Södra Näs. Där svängde vi in mot sommarstugorna och förbi John's place, vidare mot Kusthotellet. Innan Kusthotellet sprang vi ut mot Subbe Fyr och sedan vidare längs strandpromenaden. Det kändes så himla bra att springa och jag kände att jag ville slå mitt längdrekord, så när jag egentligen skulle ha sprungit upp mot bilen fortsatte jag istället och tog ett varv runt Fästningen.

Sedan sprang jag upp vid Rantzauklippan, vilket är en delsträcka av Varbergsloppet. Där var det lite tufft för det gick lite uppför (och jag hade redan 18 km i benen), men det gick bra och sedan vände det nedåt igen mot bilen. 18,48 km blev det, vilket ät nytt längdrekord. Visst blev jag (som vanligt) stel i övre delen av ryggen, framför allt vid höger skulderblad, men jag gjorde lite övningar med axlarna för att få igång cirkulationen och det blev bättre.

Det som förvånar mig mest är inte att jag sprang så långt, utan tempot. 5:52 blev medeltempot över rundan totalt! Och jag hade bara tre kilometrar över 6 minuter. Senaste långpasset jag sprang höll jag 6:37-tempo, så det är ju en väldig skillnad!

Ändå sprang jag inte så att jag flåsade överdrivet mycket. Det kändes bara lätt och njutningsfullt att springa idag! Solen sken lite grann, vinden kändes lite ljummare (vilket måste vara ett önsketänkande då det var ca 1 plusgrad och ostliga vindar) och kroppen kändes bra. Inga krämpor mer än lite stumma vader och jag hamnade nog i vad man kallar Runner's High.

Selma var också väldigt nöjd med rundan. Hon är aldrig trött när man springer, men hon studsade snabbt in i bilen när vi var klara och lade sig  i en hög och nu är hon VÄLDIGT lugn! Det är faktiskt riktigt kul att ha en sådan löparkompis som ställer upp och springer i alla väder. Hon klagar aldrig oavsett väder och hon blir alltid lika lycklig när jag tar på mig mina löparkläder. Älskar verkligen den hunden!

Med fyra dagar kvar av den här månaden har jag nu fått ihop 66 km, så det ser ut att bli en väldigt bra månad, trots en veckas sjukuppehåll! Känns riktigt bra!

En dag i skogen!

Igår var Älsklingen och jag ute i skogen igen. Egentligen var uppdraget att ta ner lite träd till ved, men vi hamnade istället i ett stormfälle efter januaristormen senast. Det var lite granar som trillat på andra granar, några som var knäckta och några som vält helt. Just vid det stället är granarna väldigt utsatta då det inte finns något som skyddar dem och de är redan härjade av flera stormar.

Vi hade till en början bara traktorn med oss för vi tänkte dra ner några träd med hjälp av den, men vi insåg ganska snabbt att vi behövde skogskärran istället. Så Älsklingen åkte och hämtade den medan jag fortsatte att kvista och kapa.

Det tog rätt så lång tid att hämta skogskärran och jag började känna att jag blev hungrig. Jag tänkte att jag får väl gå hem och äta, men då kom Älsklingen med traktorn och skogskärran. Med sig hade han en ryggsäck, vilket jag förstod betydde MAT. Nästan som om han hade läst mina tankar.

Det var inte bara en vanlig matsäck med mackor, nej han hade värmt varsin matlåda med rester, så vi åt varm mat i skogen. Till och med sallad hade han tagit med sig, så det blev ett riktigt bra lunchmål! Han är helt underbar!

Med mer energi i kroppen kunde vi fortsätta jobba och fick rensat upp allt. Ett lass med massaved blev resultatet och en mycket öm rygg. Även om jag kör med en förhållandevis lätt såg så är det tungt att köra i 6 timmar som vi gjorde igår. Dessutom fick jag dra fram lite stockar så att vi kunde ta dem med skogskärran och det sliter rätt bra också i armar och rygg.

Även jag körde lite med kranen. Jag lyckas alltid köra åt fel håll och vid ett tillfälle var det riktigt nära Älsklingens huvud. Tur att han hade hjälm på huvudet!

Efter en sådan dag med arbete gör verkligen att man sover gott om natten. Det var bara till att lägga huvudet på kudden, sen sov jag som en gris!



Varm lunch i skogen!
Utsikt bakom spakarna!



fredag 22 februari 2013

Grillpremiär!

Ikväll blir det äntligen grillpremiär! Det är ovanligt sent för att vara oss, vi brukar grilla ganska snart efter nyår, men det har inte riktigt varit läge än. Vädermässigt är det väl kanske inte det idag heller med 6 minusgrader, men man kan ju äta inomhus iaf!

Tyvärr dröjer det ju ett tag tills man kan njuta av solen och sitta utomhus att äta...

Där fick jag!

Tydligen ska man inte skriva i sin blogg att livet är händelselöst, för då jäklar händer det grejer! När jag var på väg hem från jobbet var jag tvungen att tanka så jag svängde in på Otterdahls i Rolfstorp. Allt gick bra ända tills jag skulle därifrån, då märkte jag att det lät konstigt och att bilen lutade... PUNKTERING!

Jaha, det var bara till att ta fram reservdäcket och hjulbytar-pryttlarna. Självklart passade inte fälgkorset till hjulbultarna, så jag fick springa in på verkstaden som låg lägligt intill. När jag sedan skulle få upp bilens domkraft funkade såklart inte den heller, så det var bara till att hämta en domkraft. Men sedan fick jag bytt däck och körde försiktigt hem på "cykeldäcket". Så gick den eftermiddagen!


Händelselöst!

Just nu känns mitt liv lite händelselöst, vilket såklart bloggen blir lidande av. Känns som att det enda jag har att skriva om just nu är mina träningspass.

Därför håller jag på och skriver lite inlägg under givna rubriker som jag har hittat när jag kikat runt på andra bloggar för inspiration. Så framöver kommer det att trilla in lite inlägg som får er, mina läsare att lära känna mig lite bättre.

Det är även fritt fram för idéer från er, skriv gärna i kommentarsfältet vad ni vill läsa om!

tisdag 19 februari 2013

Favoritrundan!

Ikväll fick det bli rundan som alltid går så bra att springa. Jag började springa mot grushålan, sedan mot 153:an, vidare in mot Timmerkullen, tillbaka till grushålan, därefter Obbhult och Linnarp med den härliga mördarbacken som avslutning.

Det hade klarnat upp lite grann och när jag gav mig ut strax efter kl 18 var det fortfarande liiiite ljust ute. En halvmåne kikade också fram efter ett tag och gjorde världen ännu ljusare. Snön har nästan försvunnit efter gårdagens regnande, så barmarken gör det inte ljusare direkt. Jag sprang där och funderade på att om några veckor är det ljust ute vid den där tiden. Så himla gött!

Kanske kan man också bara slänga på sig en kjol och ett linne istället för långkalsonger, fodrade byxor, fleecetröja, fodrad jacka, mössa, vantar och reflexer. Åh, vad jag ser fram emot våren!

Selma var med idag och hon var så nöjd med att få springa. Lika nöjd som jag. Kroppen kändes stark och utan att anstränga mig särskilt mycket sprang jag 7 km i ett medeltempo på 5:50. Mycket bra pass. Och bäst av allt. Inte ont någonstans! Det finns hopp om det!

Bästa löparkompisen:)

måndag 18 februari 2013

Kvällspromenad

Det fick bli en promenad i regnet med taxen ikväll. Icebugsen åkte på, vilket stundtals behövdes. Även gummistövlar hade behövts på vissa sträckor. Riktigt pissigt väder och underlag idag!

Men det var ändå skönt att komma ut och röra på sig. Jag har lite träningsvärk sedan löparpasset igår, så musklerna behövdes mjukas upp lite.

Skav! (igen)

I somras hade jag lite problem med att jag fick skav av pulsbandet till min kära Garmin-klocka. Precis under sport-bh:n där "klumpen" på bandet sitter. Det försvann efter ett tags pudrande med kroppspuder och smörjande med salva och sedan har jag inte haft några problem med det.

Men igår när jag ställde mig i duschen sved det till och jag tittade ner och såg två irriterade streck. Jäkla skit! Skavet är tillbaka! Jag tycker dock att det är lite märkligt att det kommer tillbaka nu när jag har varit utan det så himla länge, säkert ett halvår. Det värsta är ju att man inte känner det förrän man står där i duschen och det svider till.

Så framöver får det bli mer kroppspuder och smörjning efteråt. Detta är det enda pulsband jag har haft ont utav, så det är ju trist. Det är lite skarpa kanter precis runt "klumpen" så det är ju lite dåligt konstruerat.

Hoppas det går över igen och aldrig kommer tillbaka!

söndag 17 februari 2013

Bra fart idag!

Idag blev det ett kortare långpass som jag lade in lite 1km-intervaller i. Selma var med och vi började med att jogga lugnt i 2 kilometer innan vi sprang på första intervallen. Den gick bra (5:42 trots att jag inte tog i alltför mycket) och jag sprang en lugnare km innan jag ökade farten igen.

Andra intervallen gick verkligen över förväntan och stannade på 5:21. Därefter lugnt tempo igen och upp för en ganska lång och seg backe. Pulsen var därför lite högre när jag gav mig iväg på tredje intervallen som även den gick över förväntan. 5:28 slutade den kilometern på.

Efter tredje intervallet var det nedförslut och pulsen gick snabbt ner igen och jag ökade farten igen. Eftersom banvallen var i dåligt skick rent underlagsmässigt med packad snö fick den fjärde intervallen bli den sista. Jag tog i lite på slutet och landade den på 5:18.

Efter det blev det lugn jogg hemåt där banvallen sög ut den sista musten ur mina ben och jag slutade springa efter 12 km. Då hade jag bara drygt en halvkilometer (uppförs) kvar och jag valde att gå hem. Även på hemvägen var underlaget förrädiskt med många hala partier. Jag hade inte Icebugsen på idag, för jag visste att det skulle vara bar asfalt större delen av passet.

Jag är väldigt nöjd med dagens pass. Jag sprang milen på 58:34, vilket bara är 10 sekunder långsammare än när jag sprang Prinsens minne i augusti! Detta bådar verkligen gott inför Seedningsloppet i Helsigborg om fyra veckor.

Planen fram till dess är mer 1km-intervaller för att öka uthålligheten och hitta ett bra tävlingstempo. Det känns ju inte särskilt omöjligt att slå mitt milrekord, med tanke på hur bra det gick att springa idag!

Såhär trött blir man efter ett träningspass med Matte!

Det här blir nog bra!

Testar att släppa ihop alla hästar direkt på morgonen. Verkar funka bra. Pelle verkar inte vara intresserad av att jaga ponny... GÖTT!

lördag 16 februari 2013

Kompisar!

När vi skulle ta in hästarna fick vi oss en liten överraskning. Mina hästar hade brutit sig in till ponnyn, som de har varit separerade ifrån, eftersom Pelle jagade ut den stackarn två gånger i höstas. Men det såg väldigt lugnt och städat ut. Pelle sniffade lite på Amulette och alla hästarna var kvar i hagen. Gött! Nu kan de ju gå tillsammans. Himla smidigt!

Promenad!

När Älsklingen kom hem från sandningen var han sugen på att åka skidor. Jag kände inte att jag orkade pga motorsågskörandet tidigare idag, så jag tog på mig Ice-bugsen och tog en skogspromenad i Åkulla med Selma.

Det var så gött ute i skogen idag, temperaturen precis på nollan och helt vindstilla och tyst. Selma och jag var ute i drygt 40 minuter och sträckan blev drygt 4 km. När vi var klara väntade vi en stund på Älsklingen som var ute i skidspåret i ca 50 minuter.

I morgon är det invägning! Ska bli spännande att se om det har hänt något på vågen efter vår intensiva vecka med träning och bra mat!


Dagens "träningspass"!

Idag var tanken att Älsklingen, Christoffer och jag skulle såga ner lite träd till ved, men precis när vi skulle iväg ringer Älsklingens telefon och han blev utringd för sandning. Jäkla skit!

Så jag fick ta sågen i egna händer och så drog jag iväg. Det har växt upp lite sly och björk utmed Obbhulta-vägen och där började jag röja. Det är ett ganska tufft arbete. Såga och släpa grenar till rishögar. Verkligen ett arbete för hela kroppen! Svetten rann och efter ett tag började ryggen göra sig påmind. Inte att jag fick ont, direkt, utan mer att jag kände att musklerna arbetade hårt.

Jag såg det som ett träningspass och då blev det roligare att ta i, så jag körde på i tre timmar ungefär och då fick jag hela vägkanten "städad". Så jag var nöjd med arbetet!  Har troligtvis bränt massor av kalorier:).

Imorgon ska Älsklingen jobba igen, så jag blir allena även då. Men jag har fullt upp ändå. Jag ska springa ett kortare långpass, med inslag av 1000 m-intervaller i tänkt tävlingsfart på seedningsloppet i Helsingborg som jag ska springa om fyra veckor. Ska bli riktigt kul att springa, speciellt eftersom jag får med mig bästa träningskompisen Selma!

Me and my chain-saw!

fredag 15 februari 2013

Födelsedagspresent!

När det nu inte blev som jag så fint hade planerat för Älsklingens födelsedag har jag funderat ett tag på vad vi skulle hitta på istället. Idag när jag var inne på Facebook kom jag på det! Göteborgsvarvet hade länkat till InomhusEM i friidrott, så TADA! Nu har jag fixat två biljetter till söndagens finaler. Ska bli så himla kul! Jag har faktiskt aldrig sett friidrott live tidigare, trots att det är en av mina absoluta favoritsporter.

Den här gången vet Älsklingen om vad han får i present, jag var tvungen att kolla så att han ville följa med. Men man kan ju inte hålla på att överraska jämt och ständigt....

Klicka här för att komma till hemsidan!
Det fanns gott om biljetter kvar, det är verkligen inte som när det är Göteborg Horse Show och man måste köpa biljetter halvårsvis i förväg för att ens få tag i dem. Så passa på!

Träna på jobbet!

Något av det bästa med mitt jobb på Ringhals är att vi en gång i veckan har friskvårdstimme. För min del ligger den planerad på fredagar kl 11, vilket passar himla bra eftersom vi har gemensam fredagsfrukost vid 9 så då är jag inte så hungrig vid 11.

Jag har nog aldrig gjort något annat än sprungit på jobbet. Att träna inomhus tilltalar mig inte, även om vi har ett fint gym och flera gruppass att tillgå. Nej, löpning är min grej i alla väder.

Att träna på jobbet har definitivt sina fördelar, framför allt att man blir pigg så att det blir lättare att klara eftermiddagen, men även att när man kommer hem så är träningen avklarad och man kan ägna sig åt andra saker som hästarna eller Älsklingen. Helt klart bästa löneförmånen!

Idag blev det en 8-km löprunda. Den här gången sprang jag inte vilse, som jag gjorde sist, utan rundan blev som jag hade tänkt. Jag kände mig lite piggare idag än i onsdags och det flöt på bättre med löpningen. Jag skulle dock ha tagit mina Ice-bugs för det var mycket is på vägarna, men jag hade ändå hyfsat fäste. Det var bara några sträckor som var lite jobbiga.

Jag valde att gå upp för en av backarna och när jag började springa igen kändes det jättelätt så jag ökade tempot lite på näst sista kilometern och det kändes bra.

Enda minuset var att jag har en liten känning (det gör inte ont, det bara "finns" något där) långt ner i vänsterbenet, på samma ställe som jag hade under min långa skadeperiod i somras. Det kändes inte mer när jag sprang fortare, så jag hoppas att det inte är något på g. Får se hur det känns på söndag, då är det dags att springa igen...

Den här rundan blev det idag!


onsdag 13 februari 2013

Vi borde äta mer hästkött (??)


Hittade den här artikeln på SvD idag som en reaktion på "hästkötts-skandalen". Väldigt intressant läsning. Borde vi verkligen äta mer hästkött, som artikelförfattaren skriver?

Idag har vi svenska hästägare krav på oss att alla hästar vi äger ska ha pass. Vi får inte gå till veterinären om hästen saknar pass (dock är det olagligt för en veterinär att neka ett djur vård, så det spricker ju där), vi får inte skicka hästen till slakt (livsmedelsproduktion) om den inte har något pass. Vi hästägare lägger någonstans mellan 1500-2000 kr per häst för att registrera och skaffa pass till dem.

Varför finns hästpass? Jo, för att det ska framgå vilka mediciner en häst har fått i sitt liv så att det går att avgöra huruvida köttet går att använda i livsmedelsproduktion. Det låter ju rätt vettigt. OM det hade följts hela vägen…

Min ena häst har fått lugnande medel vid några tillfällen. En gång när han kastrerades hemma på gården. En gång på djursjukhuset i Slöinge när de drog ut vargtänderna på honom. Han har också fått medicin när han hade kolik. Inte vid något av dessa tillfällen har inblandade veterinärer skrivit någonting i passet, eller ens frågat om passet när de har behandlat honom! Inte ens när jag begärde det vid vargtandsingreppet! Vad är det då för mening att ha pass när veterinärerna ändå inte sköter jobbet i sista änden? Även om de mediciner som använts inte antas påverka livsmedelskvaliteten idag, så kan det ju dyka upp något längre fram i tiden, då det kanske är aktuellt att skicka hästen till slakt, som gör att det inte blir godkänt för livsmedelsproduktion.

Jag har svårt att tro att det bara är jag som inte får något skrivet i mina hästars pass när de har blivit behandlade. Ta t.ex. alla dessa travhästar som med jämna mellanrum behandlas på travbanornas kliniker med både det ena och andra, skulle alla dessa behandlingar skrivas in i passet så skulle nog passen bli VÄLDIGT tjocka. Jag kan tänka mig att det är just dessa hästar som i första hand hade kunnat gå till slakt för livsmedelsproduktion, då privatägda hästar oftast inte skickas till slakt pga ägarens känsla för djuret.

Med dessa fakta på bordet, borde vi verkligen äta hästkött, då hästar troligtvis är det djur som behandlas mest med diverse mediciner? Utan att det redogörs för det? Nej, skulle inte tro det. Och dessutom så äter man inte sina vänner...

Dessa killarna ska inte gå till livsmedelsproduktion!

Kort och lugnt!

Planen för kvällen var egentligen att Älsklingen och jag skulle ta och åka en runda längdskidor i Åkulla. Men han fastnade i någon lastbil och lär väl inte komma hem inom rimlig tid. Därför såg jag min chans och drog på mig mina Icebugs istället och sprang en runda.

Det blev en kort och väldigt lugn runda runt Obbhult. Samma som jag gick igår, men åt andra hållet. Jag ville avsluta rundan på ett lättare sätt än med en mördarbacke så därför fick det bli det hållet idag.

Kroppen kändes ganska tung idag, men det gick ändå helt ok att springa. Ansträngningen kändes bra, utan att halsen sade ifrån, så det blev en bra första runda efter influensan. Bara 4,5 km på 30 minuter, men ändå skönt att vara på g med löpningen igen!

Jag kom ut vid 18-tiden och hade pannlampan på mig, men tack vare att det är ljust betydligt längre på kvällarna nu och snön lyser upp så behövde jag inte ha den tänd under någon del av passet. Tänk, om drygt en månad är den underbara sommartiden tillbaka och man kan få lite dagsljus även efter jobbet!

Dagens löparvänner:)

Köp svenskt(märkt) kött!


Det är väl knappast någon som har missat "hästkött-skandalen" som det rapporterats om den senaste veckan. Jag tycker att detta är oerhört intressant. Att äta eller inte äta hästkött är en väldigt känslig fråga i Sverige, framför allt bland hästfolk. Man äter inte sina vänner. Man avlivar dem hemma och kör dem till krematoriet, man sätter dem inte levande på en lastbil som går till ett slakteri där de blir avlivade, alternativt körda i långa transporter utomlands eftersom det inte finns någon marknad för svenskt hästkött här hemma.

Jag är väldigt noggrann med vad jag köper för kött. Jag har ALLTID köpt svenskmärkt kött även om jag inte alltid tror på att det verkligen är kött som kommer från Sverige. Hur svårt är det egentligen att fuska med märkningen? Det måste ju bli betydligt bättre marginaler om man köper in billigt utländskt lågkvalitets-kött och säljer det som högkvalitativt svenskt kött.

Men jag gör så gott jag kan. Jag kommer nu att köpa allt vårt kött från Årnäs istället för på ICA (som redan har ett antal köttskandaler i sin ryggsäck). Nästa steg är väl att skaffa en gris och en ko hemma så att man vet vad det är man får för kött.

Jag äter inte heller gärna på restaurang, eftersom jag misstänker att det finns få restauranger i Sverige som serverar svenskt kött eller ens serverar det som står på menyn. Kanske är det billig åsnefilé istället för oxfilé som man får på tallriken.

Anledningen till att jag väljer att köpa svenskt kött är för att det är en enorm skillnad på svenska djurs (och bönders) villkor jämfört med andra länder.

I Sverige är det via djurskyddslagen reglerat att djur ska ha tillgång till bra foder, de ska få vistas utomhus, de ska kunna ligga ner och sova på mjuk bädd, de ska inte behandlas med steroider och stora mängder antibiotika och andra mediciner för att växa snabbare och hålla sig friskare. Det är även reglerat hur stora djurens utrymmen där de lever (t.ex. bås, box hage) skall vara för att de ska kunna leva på ett bra sätt innan de blir mat.

Många av dessa regler finns inte i resten av världen. Man behöver inte åka längre än över Öresundsbron för att finna helt andra regler gällande djurskötsel och medicinsk behandling (det är t.ex. bara några år sedan det blev lag i Danmark på att grisar ska ha strö i sina bås och slippa ligga direkt på betonggolvet).

Detta påverkar inte bara kvaliteten på köttet, utan även böndernas villkor. Det är betydligt mer kostsamt att bedriva djurproduktion i Sverige än i resten av världen, det behövs större utrymmen, mer strö, mer foder, mindre tillväxthormon används vilket gör att det tar längre tid att föda upp ett slaktfärdigt djur. Därför kostar också det svenska köttet mer. Jag betalar gärna för att veta att det djur som ligger på min tallrik har mått bra när det har levt och att det är hyfsat "fritt" från konstiga mediciner som kan påverka köttets kvalitet och i slutänden kanske även kan påverka min kropp.

Så till den dära "hästkött-skandalen" då. Varför blir det såhär? Jo, vi konsumenter vill betala så lite som möjligt för de produkter vi köper. Och det kanske inte spelar så stor roll om det gäller varor där inte djur är inblandade, men när det gäller kött, är det verkligen priset man ska fokusera på? Är det verkligen viktigast att det vi äter och som tas upp av våra kroppar är billigt i första hand? Borde det inte vara viktigare med kvalitet? Borde man inte fundera över varför den svenska oxfilén är dubbelt så dyr som den från Sydamerika som dessutom rest över halva jordklotet? Eller hur det kan komma sig att det blir billigare med 7 mellanhänder, som i Findus-fallet, än att stoppa riktigt kött i maten och producera i Sverige?

Jag tycker det är bra att det här köttfusket kommer upp till ytan och diskuteras. Jag hoppas verkligen att många konsumenter tänker till innan de väljer "billigt" kött. Man får vad man betalar för!

Glada djur som får vara ute = gott kött!



tisdag 12 februari 2013

Aktiv kväll!

Ikväll har jag ägnat mig åt Bosse Bus. Tog en liten runda på en åker och sedan upp i skogen. Första ridturen sedan han skadade benet så det var kul att vara tillbaka på hästryggen.

Han skötte sig jättebra och det var riktigt mysigt i mörkret bland nedsinglande snöflingor.

Efter ridturen tog jag med mig vår tax Donna på en liten promenad. 45 minuter runt Obbhult. Nu ska det bli gött att sova!

måndag 11 februari 2013

Skidåkning!

Idag släpade jag med mig skidorna och Älsklingen till Åkulla för att åka längdskidor. Fantastiskt fina spår, inte alltför mycket folk på kvällen och underlaget var perfekt! Både fäste och glid! Jag lade mig bakom Älsklingen för att hejda mitt eget tempo lite, så det blev två ganska lugna varv. Perfekt för mig nu när jag är på väg att hämta mig från influensan.

Det tog oss 38 minuter att ta oss runt, så det blev ett lagom långt pass. Skönt också att bara ha knappt tio minuters resa med bil för att ta sig dit.


Nu är det vetenskapligt bevisat också!

För snart en månad sedan skrev jag det här inlägget om hur min käre häst blir glad av motion, men även hundarna och såklart jag själv påverkas positivt av träning. Idag läste jag detta på Aftonbladet.se...


För att läsa hela artikeln, klicka HÄR.

Det är ju intressant att motion faktiskt fungerar bättre än psykofarmaka vid depression. Kommer läkarna att sluta skriva ut beroendeframkallande psykofarmaka med biverkningar och istället skriva ut motion? Troligtvis inte alla, men kanske några som läser det där forskningsresultatet, som Aftonbladet tyvärr "glömt"att länka till och tänker till en extra gång.

Så ut och motionera!

söndag 10 februari 2013

Nu jäklar!

Idag har varit en bra dag. Vi hade kalas för Älsklingen igår och umgicks med en massa trevliga människor. Elinore och Jocke sov över och lagom till frukost kom även Christoffer, som spenderat en vecka i Åre. Älsklingen, Elinore och jag tog varsin hund och gick en runda efter frukost i det härliga, vindstilla vintervädret. Vi var ute drygt en timme och det var riktigt skönt!

Älsklingen och jag kör nu en viktutmaning (som jag kallar Biggest Loser), det ska bli riktigt kul att peppa varandra till att träna och äta vettigt. Fram till Varbergsloppet (13:e juli) ska vi hålla på. Den som förlorat mest kroppsvikt procentuellt sett vinner. Måste fundera ut ett riktigt motiverande pris...

Det ska bli riktigt kul att ha någon att peppa och tävla mot. Plötsligt höjdes min träningsmotivation lite till och jag körde faktiskt lite styrkeövningar här hemma ikväll. Nu jäklar ska fettdallret bort!

Jag ÄLSKAR statistik!

En stor del utav min träningsmotivation grundar sig i att mäta och jämföra. Mäta sträckor, mäta tid. Jämföra medelfarten med förra gången jag sprang samma runda. Jämföra medelfarten förra året.

För att kunna göra det här använder jag mig dels av min underbara Garmin Forerunner 410, som snart har varit en trogen följeslagare ett helt år, dels med hjälp av diverse appar till mobilen, runkeeper, sportstracker, svettig och funbeat.
Bästa vännen:)
Jag är även medlem på jogg.se och Runners World/Shapelink och på RW har jag nu under snart två år loggat alla mina träningspass. Tyvärr är Shapelink inte riktigt lika bra statistik-mässigt som jogg.se när man ska jämföra från år till år eller månad till månad. Däremot tycker jag att Shapelink har föredelar med att man kan lägga till t.ex. skador, sjukdom, mått och vikt, vilket inte finns på jogg.se. Därför använder jag båda för jag tycker att de komplementerar varandra.

Nu kan jag på jogg.se jämföra januari förra året med januari i år. Och jag kan se medelfarten över förra årets månader och se att jag helt klart har blivit snabbare. Till viss del beror det på att jag i januari förra året gick en del i mina löppass, men från februari och framåt har jag mest sprungit. 

Det är så himla kul att se vilka framsteg jag gör och det i sin tur motiverar mig att träna mer och hårdare för att bli ännu bättre, springa fler kilometer än förra året osv. Jag har så svårt att förstå människor som säger att de inte förbättrar sig när de tränar och att de är s.k. "non-responders" (existerar det ens eller är det bara ännu ett argument för människor som inte gillar att träna att strunta i det) när det gäller träning, fast de har ingen klocka som talar om hur länge de springer eller hur långt de har sprungit. Men hur vet man då att man inte blir bättre? De vet ju varken om de springer längre sträcka eller längre tid än förra passet???

Jag själv har väldigt svårt att springa på känsla och det är omöjligt för mig att känna om jag på det ena passet springer snabbare än på det andra. Jag försöker dock att ibland strunta i att kolla på klockan för att jag bara vill känna att det känns bra att springa.

Jag är och kommer alltid att vara en statistik-fantast, så här kommer min motivation för i år (Resultat 2012):

Januari har jag redan "slagit" genom att i år springa 8 pass, 70,8 km, på 7:29:30, vilket ger ett medeltempo på 6,21 min/km för månaden. Januari förra året ägnade jag å andra sidan åt mycket annan träning som crosstrainer och skidåkning, så totalt sett har jag tränat mindre detta året.

Februari kan bli svår att slå, hittills har jag bara skrapat ihop 8 km, månaden hade 29 dagar förra året och jag kommer inte att kunna springa förrän kanske tidigast på fredag nästa vecka och då har halva månaden passerat. Fast 42 km är inte så mycket. Jag bör kunna springa 8 gånger i februari om allt går som planerat. Fördelat på 8 gånger blir det ju bara 4,25 km per pass och så kort springer jag nästan aldrig.

Det hade varit kul att kunna springa 100 mil i år. Det som talar för att det blir så är att jag kommer att springa längre pass eftersom jag tränar för Göteborgsvarvet. Om allt går som jag vill kommer jag dessutom inte att bli skadad, utan kommer att kunna springa ordentligt hela året. 100 mil innebär ungefär 8,3 mil/månad och det är varken omöjligt eller orimligt.

lördag 9 februari 2013

Tjejen som inte kunde förlora

Såg dokumentären om Carolina Klüft igår på svtplay.se och den var verkligen bra! Jag är så imponerad av hur fantastiskt duktig hon var! Och hon gjorde det (till skillnad från många andra) för att det var kul. Och när det inte var kul längre med sjukamp, ja då lade hon av och fortsatte med längdhopp istället. Det är så härligt med människor som har så otroligt mycket positiv energi, som hon dessutom delar med sig av!

Det är verkligen trist att smalbenet inte höll, annars kanske det hade blivit ett guld i London-OS i somras, men nu blev det som det blev och man får istället glädjas åt alla framgångar hon ändå hade när hon var som bäst.

Länken kommer här -> http://www.svtplay.se/video/1008455/carolina-kluft-tjejen-som-inte-kunde-forlora  det går tydligen inte att bädda in den pga rättigheter...

ÄNTLIGEN!!!

Efter en nästan outhärdligt lång tid - 5 låååånga dagar - i soffan, med den enda inandningen av frisk luft när jag har släppt ut och in hästarna, kunde jag idag ÄNTLIGEN ge mig ut på promenad i det underbara vinterlandskapet! Den energi som på dessa 5 låååånga dagar av inaktivitet har byggts upp i min kropp ville bara explodera idag!

MEEEEN! Nu gäller det att ta det lugnt och sparka igång kroppen lugnt och försiktigt så att jag inte åker på några tidsödande bakslag. 98 dagar kvar till Göteborgsvarvet innebär 13 veckor av möjligheter att göra det till en trevlig resa genom vettig träning. Och då har jag verkligen inte tid att fortsätta vara sjuk eller bli skadad, så det gäller att vara smart med aktiviteterna.

Jag tog med mig Brasse, som blev överlycklig, även han har ju fått lida av min inaktivitet den här veckan. Hans husse har ju inte gått några promenader med honom heller... Vi gick bort mot grushålan, upp till Obbhult, vidare på orörd snö till Onde Vrå (ja, det heter så) och sedan ner i Linnarp. En runda som är väldigt kuperad, klättade nog närmare 60 höjdmeter, vilket gjorde att pulsen faktiskt åkte upp lite i en av de längsta backarna.

Jag hade nog kunnat gå hur långt som helst idag, ville inte sluta, men som sagt, det gäller att vara smart!

torsdag 7 februari 2013

Gillar denna bilden...

...den blir bättre och bättre ju mer jag tittar på den. Har den som skrivbordsbakgrund på datorn....

Jag gillar Pelles uttryck och hur vinterlandskapet ramar in honom på ett fint sätt.

100 dagar kvar!

Idag är det endast 100 dagar kvar tills jag står på startlinjen i Göteborgsvarvet. 100 dagar! Det börjar verkligen närma sig! Det betyder att jag nu har 100 dagar på mig att på bästa sätt förbereda mig för att genomföra varvet på ett bra sätt med ett leende på läpparna hela vägen!

Eller egentligen närmare 99 dagar. De närmaste dagarna lär inte mina förberedelser innehålla någon löpning eftersom den där jämrans influensan ännu håller greppet om min kropp. Dock har jag betydligt mer energi idag, har inte hostat lika mycket och det har inte gått åt lika mycket snorpapper. Goda tecken! Däremot har jag ett enormt lock för båda öronen så det känns lite som att befinna sig i en burk. Men det är iaf på rätt väg nu!

Taktiken för att bli frisk är att ta det lugnt ända tills jag känner mig helt frisk och inte försöka skynda på något trots att min hjärna just nu helst skulle vilja springa iväg själv, utan den där kassa, hostande och snörvlande kroppen. Ju längre jag väntar med att springa, desto mer underbart kommer det att kännas att snöra på sig skorna och ge sig iväg. Lite självplågeri har ingen dött av...





onsdag 6 februari 2013

Sträckläst!

Även denna dag har till största del tillbringats i ryggläge i soffan. Men idag kom äntligen - efter två långa veckors väntan (orimligt lång leveranstid från Bokia!) - den här boken ned i min brevlåda.

Jag började läsa och kunde inte sluta. Deras äventyr till fots genom Europa från Algarve till Sverige är verkligen helt fascinerande!

Även om jag är väldigt bekväm av mig, helst inte sover någonstans där det är mindre än fyra stjärnor, inte äter vilken mat som helst och helst duschar i varmt vatten varje dag (speciellt om jag har svettats större delen av dagen) så kunde jag inte undvika att bli sugen på att göra något liknande äventyr. Kanske är det för att jag just nu skulle tänka mig att göra vad som helst i ett par löparskor efter nästan en veckas uppehåll...

Det kanske inte var det smartaste jag kunde göra, att läsa en bok kom löpning just nu när jag är sjuk och knappt orkar förflytta mig mellan säng, kök, soffa, stall och toalett och det bara värker i kroppen efter att få springa. Eller så kanske läsningen kan påverka hjärnan att påverka kroppen att friskna till snabbare...

Skit samma, boken var bra! Läs och inspireras!

God natt!

Vinterhästar

TITTUT!

Pelle gömmer sig

Finaste Bosse Bus!

Hästens öga!

Finaste Pelle!

Vinterhund!



Hej mitt vinterland!






Tråååkigt!

Igår tillbringade jag största delen av dagen i soffan framför diverse mer eller mindre intressanta TV-program. Jag hade feber och ingen ork till någonting, inte ens till att äta, än mindre laga någon mat. Så det blev inget vettigt gjort, utan bara ett försök att låta kroppen bekämpa influensan som däckar mig just nu.

I natt har jag varit uppe vid midnatt, kl 3 och kl 5 för att snyta mig och hosta upp slem. Så det har inte blivit någon vidare sömn. Idag har jag mindre problem med näsan jämfört med igår, då jag snöt mig var femte minut, fick näsblod var tionde och däremellan var täppt(kändes det som), men istället är det mycket slem i halsen och så nyser jag väldigt mycket.

Orken är också borta, men eftersom det har kommit snö i natt och det blivit sådär vintervackert ute var jag tvungen att ta med kameran ut och knäppa lite bilder (som kommer i ett senare inlägg)! Skönt att vintern är tillbaka! Trist att jag inte kan utnyttja den till att rida eller åka skidor. Men snart ska jag vara frisk igen! Bara till att hålla ut.

Det värsta med att vara sjuk är att jag blir så fruktansvärt uttråkad av att inte kunna röra på mig som jag brukar. Enda gångerna jag kommer utanför dörren är när hästarna ska ut eller in. Och mocka är ungefär det jag orkar med just nu. Det är så frustrerande att inte kunna springa eller ens gå! JAG HATAR ATT VARA SJUK!!!

måndag 4 februari 2013

Förbannade influensa

Varit snorig och hes idag, men ändå hyfsat pigg. Varit på jobbet och det gick bra.

När jag kom hem och hade tagit in hästarna var jag sugen på att gå en runda, så jag tog med mig Selma och Brasse ut i skymningen. Det var skönt att komma ut när jag var klar lade jag mig förnöjt i soffan. Sedan började det...

Näsan tätnade, hjärnan kändes full av snor, det började värka på flera ställen i kroppen, jag började frysa av feberfrossa och jag insåg att det inte alls kommer att bli någon light-version av Älsklingens influensa.

Jag stapplade ut i stallet för att ge hästarna kvällshö och det var precis att jag klarade av det. Jag släpade mig in i duschen och förberedde mig för natten med tröja och raggsockor.

Nu ligger jag i min säng och förbannar alla j*vla människor som inte kan stanna hemma när de är sjuka (vilket jag egentligen borde ha gjort idag, men jag hade ju ingen feber), inte kan hålla för truten när de hostar och nyser och inte klarar av att hålla sina händer rena från baciller utan sprider skiten överallt.

Nu är det min tur att vara gnällig, får se hur jag mår imorgon, men det ser just nu mycket mörkt ut...

söndag 3 februari 2013

Det verkar vara min tur nu... :(

Jag vaknade kl 3 i natt av att hela halsen var full av slem så det var bara till att gå upp och hosta och harkla sig lite. När jag vaknade i morse kände jag direkt att det är förkylning på gång och det planerade långpasset var bara till att glömma. Jag är väl ganska beredd på att det skulle bli så efter Älsklingens influensa i veckan, som han fortfarande inte är riktigt bra ifrån.

Jag åkte iaf iväg och hämtade ett lass hö på förmiddagen. Det hade varit kul att köra annat än hö och skräp i släpet, typ en häst, men det kommer säkert framöver. Det blev rätt kämpigt att köra in allt hö i stallet och sedan sopa bort all "bös" som låg och skräpade överallt. Det var ett riktigt hårt pass, svetten rann som när jag kör crosstrainer ungefär.

Det kändes rätt tungt och jag insåg att det nog inte blir mycket mer gjort idag. Jag hoppas att det blir en "light"-variant av förkylning så att jag kan jobba och slipper vila allt för länge från träningen. Det var ju trots allt inte så länge sedan jag var förkyld, strax innan jul, så jag tycker att jag borde få en snällare släng den här gången.

lördag 2 februari 2013

Fint vääääder!

Just nu skulle jag och Älsklingen ha tillbringat en dag i solen i Vallåsen, åkt skidor där och sedan kört till Skansen för att äta gott, bada, få lite SPA-behandlingar och ha det allmänt gott.

Så blev det inte eftersom min stackars Älskling blev sjuk. Men idag skiner solen och jag får helt enkelt göra det bästa av situationen och ge mig ut och njuta istället för att gräva ner mig över saker jag inte kan påverka!

Blå himmel idag!

fredag 1 februari 2013

Perfekt fredag!

Fredagar är underbara dagar. På jobbet är det fredagsfrukost kl 9. Kl 11 gav jag mig ut på en spännande löprunda. Spännande såtillvida att jag inte riktigt sprang som jag hade tänkt, utan istället hamnade på ett helt annat ställe... Skyller på dimman. Min inre GPS funkar inte då...
Tänkt runda

Verklig runda
Men det är alltid kul att se något annat och det blev inte så mycket längre. Nästan 8 km på drygt 48 minuter. Löpkänslan var idag mycket bättre än i söndags. Inga problem alls med att springa, bara positiva tankar. Det var 0-gradigt ute och jag lyckades pricka antalet kläder perfekt. Dimman kylde rätt bra, men jag varken frös eller var för varm.

Det är så skönt att springa så mitt på dagen och sedan gå tillbaka och jobba. Energin är på topp!

När jag kom hem så hade min Älskling, som känner sig lite bättre idag och blev rastlös, städat hela huset! Att öppna dörren och känna doften av rengöringsmedel är oslagbar. Så himla gött!

När jag tog in hästarna tog jag av Bosses benlinda och kikade på hans sår. Det har läkt ihop jättefint och jag kletade bara på jodopaxsalva så får han gå utan linda i natt. Imorgon slänger jag på benlinda och benskydd för att undvika att det kommer in smuts nu när det är lerigt i hagen igen.

Så det har bara varit positiva grejer som har hänt idag, jag har bara fått positiv energi. Bra start på helgen!

Ny, bra blogg!

Av en händelse hittade jag idag en ny blogg som handlar om ryttarhälsa, precis en sådan kombination som jag gillar. Den drivs av Jessika som är utbildad Kost- och Friskvårdspedagog. Hon är alltså en person som kan förklara hur kroppen fungerar och hur olika livsmedel påverkar oss människor. Hon förespråkar inga "fantastiska" gå-ner-15-kilo-på-en-vecka-dieter, utan skriver vetenskapligt underbyggda texter om hur saker och ting fungerar. Hittills har hon blandat inlägg med tips om bra kroppsliga övningar till häst med tips om bra mat och hur den påverkar kroppen.

Mycket bra tycker jag, det behövs verkligen i dagens LCHF- och andra hysterier! Här kommer länken: http://ryttarhalsa.blogspot.se/