Påskbergsskogen

Idag tog jag mig in till Varberg och mötte upp kompisen Emma för att springa en runda i Påskbergsskogen. Jag var laddad för att äntligen få springa i värme, det var strax över 20 grader. Perfekt!

Men min kropp fungerar än så länge inte bra alls i värmen. Det blev snabbt tungt och fjärde kilometern kändes som en hel evighet och det blev endast något lättare efteråt. Det gick också riktigt långsamt, nästan 7-minuterstempo. Inget kul alls!

Dessutom fick jag lite kramp i magen, vilket inte heller gjorde saken bättre direkt. Så det var kort sagt ett riktigt skit-pass.

Vi kom iaf ut och sprang och jag har tagit ett steg mot acklimatisering i värme, vilket känns bra. Jag hoppas bara att det inte ska gå i 7-minuterstempo alltför länge till utan att kroppen vänjer sig vid värmen så att man kan börja springa normalt igen.

Väderprognosen inför nästa torsdag (då jag ska springa Friskus-loppet) ser ungefär ut som den gjorde inför Göteborgsvarvet, vilket INTE bådar gott för min del. Men, men, jag har denna veckan på mig att träna och lite i nästa, så jag hoppas att det ska gå lite bättre iaf.

När jag kom hem från löprundan körde jag lite övningar från boken "Det perfekta löpsteget" för höft och axlar som nog är mitt största "problem-område" i kroppen av de tre som finns nämnda i boken. Axlarna är nog ett riktigt katastof-område då några av de övningarna var mycket svåra eller omöjliga att utföra för min del. Höftövningarna gick över förväntan. Men det känns bra att göra lite övningar. Det är lätt att komma ifrån den där bra löptekniken och man behöver öva på det hela tiden för att inte tappa och halka tillbaka i den tunga löpstilen igen.

Boken innehåller många bra övningar och förslag på träningsupplägg och jag kan verkligen rekommendera den till alla som är intresserade av att förbättra sitt löpsteg. Sedan fattar jag också att det inte finns några genvägar till att kraftigt förbättra sina löp-tider, men det kan ju knappast bli sämre av att stärka upp kroppen på de ställen där det behövs!

Häst-kväll!

Denna kväll har ägnats helt åt hästarna. Jag hade bestämt med min hyresgäst att vi skulle rida en runda så jag tog in alla hästar.

Pelle kom gåendes mot mig i hagen och fem meter innan jag kom fram till honom pep han, sprang iväg, försökte få med de andra hästarna upp till övre delen av hagen. 

Han misslyckades dock och Bosse Bus kom springandes till mig istället så jag kopplade grimskaftet på honom och tänkte att de andra två skulle följa med. 

Men det gjorde de inte och Pelle gjorde allt för att mota ponnyn. Så jag fick ta in Bosse själv och sedan gå ut och hämta de andra två. 

Pelle var fortfarande inte intresserad av att komma in utan cirklade bara runt oss. Jag vågade inte lämna honom ensam i hagen heller, men till sist fick jag ändå tag i honom. Knäppa häst!

När Kristin kom stack vi ut med Pelle och ponnyn. Jag höll mig på marken och gick hela vägen. En härlig skogstur blev det med massor av miljöträning. Ponnyer, kor, får och annat. Pelle höll sig hyfsat lugn hela vägen, fick bara något spel sim gick över ganska snabbt.

När vi var klara tog jag ut Bosse på en skogstur. Tränsbettet fick det bli idag. Funkade helt ok. Dock var han lite väl pigg och ville takta hela vägen hem, men det är ju inte så konstigt efter all vila.

Kalas-vecka!

Den gångna veckan har kantats av kalas. I måndags var det kalas i Öxabäck, i tisdags hos Älsklingens far. I onsdags kunde jag äntligen ta det lite lugnt. I torsdags kom hovis och fixade på nya skor på pållarna och efter det stressade jag vidare till åkeriet för fakturering. Jag var helt slut när jag kom hem och slocknade strax innan kl nio.

I fredags började mina kontaktlinser krångla på väg till jobbet. De hade varit lite småkrångliga tidigare i veckan, men jag tyckte att det kändes bra när jag satte i dem på morgonen. När jag kom till jobbet såg jag knappt någonting och den ena linsen hade åkt upp under ögonlocket. Jag var väldigt trött också och efter fredagsfrukosten (som jag inte åt så mycket av pga avsaknad av matlust) kände jag att jag inte alls mådde bra.

Så jag åkte hem (eller först åkte jag om stan och handlade lite) och lade mig för att sova vid halv ett. Vaknade igen klockan 17. Så jag behövde nog sova. Jag kände mig lite piggare på kvällen, men i lördags morse var jag inte alls i form. Kände till och med av lite feber. Så jag sov vidare.

Dock piggnade jag till på eftermiddagen, fick klippt gräset, ridit lite på Herr Bus (som skötte sig fint) och tog en promenad med Pelle ute i "farliga världen".

Idag vaknade jag pigg igen, såg att solen sken och bestämde mig för att cykla till dagens kalas. Det är ju mors dag idag, så först cyklade jag till min mor i Falkenberg. Drygt 32 km på 1:15. Jag hade medvind hela vägen och det var väldigt lättcyklat och platt.

Efter att ha fikat lite och tjatat lite styrde jag cykeln mot Läjet och Älsklingens mor. Den sträckan, 23,5 km blev betydligt tyngre med kraftig sidvind hela vägen och mycket trafik. Många idioter som måste köra så väldigt nära när de kör om cyklister trots att de har fri sikt och en hel vägbana att köra på. MORR!

Att jag dessutom blev omkörd av ca 20 "riktiga" cyklister gjorde inte det hela så mentalt mycket lättare. Jag tänkte bara att det vore fint om jag fick köra om någon också, men det fick jag inte... Det tog iaf nästan en timme att ta sig den sträckan.

Tanken var att jag skulle cykla hem också från Läjet, men jag kände att jag var helt slut när jag kom fram och jag visste att jag skulle få sidvinden emot mig hela vägen, så det fick bli cykelställ och biltur hem istället. Jag fick iaf ihop 56 km och det är jag nöjd med.

Nu hoppas jag på en lugn vecka med färre kalas och mer löpning!

Favoritrundan ikväll!

Vad vore bättre än att springa favoritrundan som första runda efter Göteborgsvarvet? Så fick det bli. Selma följde med och var som vanligt lycklig över det.

Till en början handlade det mest om att känna efter så att alla kroppsdelar fungerade som de skulle och det verkade de göra. Försöka att springa normalt igen. Men det var svårt med tekniken. Så jag kämpade på med den och efter ett tag släppte det lite och jag kom ner strax under 6 minuterstempo utan att det kändes alltför jobbigt.

Det var himla skönt att springa igen och inte behöva springa ihjäl sig på samma sätt som i lördags. Känna att jag inte är världens sämsta löpare. Skaka liv i kroppen.

Jag fick lite regn på sluten med sprang 7,5 lätta km på 44 minuter! Gött!

Mitt Göteborgsvarv 2013 (bilder)

Stolt löpare har kommit hem

Krigsskada (vet dock inte hur det gick till?)!

Resultat!

Varvet enligt Garmin!

Belöningen!

Nästa år...

Dagen efter!

Denna dagen går nog till historien som den mest ineffektiva någonsin! Natten var lång, sov lite dåligt pga värmen, var uppe på toa vid två-tiden. Kände mig öm i kroppen.

Kroppen känns ändå OK idag med tanke på hur det kändes igår. Det känns mest i höger vad och fotlederna. Jag är ändå såpass rörlig att jag har kunnat ta några löpsteg här hemma. Men löpturen får nog vänta någon dag till. Kanske kan det bli en promenad ikväll...

Jag har iaf mest legat i soffan. Kollat svtplay:s alla sändningar från Varvet (nördig som jag är), konstaterat att deras målkamera slutade fungera innan jag gick i mål och att jag inte fastnat på bild någonstans (tråkigt nog).

Nu ska jag fortsätta hänga i soffan, kanske kolla in bronsmatchen i hockey i brist på annan sysselsättning...

Mitt Göteborgsvarv 2013 (text)

Resan dit
Jag tyckte att jag hade förberett mig väl inför resan till Göteborg. Planen var att parkera vid Åby travbana, precis som rekommenderats från arrangörens sida. Jag satte igång P4 på radion för att höra om de sände från varvet och det gjorde de. Det första jag hör är att parkeringen vid Åby är stängd och att man istället ska parkera vid Högsbo industriområde.

Jaja, bara till att ändra planen, köra vidare (förbi den låååånga kön in mot Åby) och leta efter en skylt mot Högsbo industriområde. Jag hittade skylten och allt gick bra ända tills det kom två skyltar- en åt norra industriområdet och en åt södra. Jaha, vad göra nu?

Jag valde norra eftersom det ligger närmare startområdet. Men jag kunde inte hitta någon parkering där som hade med Varvet att göra, så jag ställde mig på en slumpvis vald parkering och kollade hur långt jag hade till startområdet. 3 km - helt ok, tyckte jag och började promenera.

Det var inga problem att ta sig dit, bara till att följa cykelbaneskyltarna mot Slottsskogen, rak fin väg.

Vid starten
Jag följde strömmen mot startområdet, försökte hjälpa några stackare som blivit en timma försenade pga trafiken och skulle hämta ut sin nummerlapp (skönt att ha det gjort före). När jag kom in vid startfållan kändes det som att stå bredvid ett element. Det var fruktansvärt varmt. Bilens temperaturmätare sa 29 grader och det var definitivt varmare i startområdet.

Jag letade upp toakön som ringlade sig låååångt upp i skogen. Har nog aldrig sett en längre toakö, inte ens i Falsterbo när där är som värst.

Snacket i toakön handlade om ifall man skulle hinna innan startgruppen startade och hur lång tid kön tog. Jag höll mig kall, väntade nog i tjugo minuter innan jag kom fram. Studsade ur bajamajan kvart i tre och gick rakt in i startgruppen.

Jag kom nog helt rätt tidsmässigt, allt stämde bra och flöt på helt OK.

Jag kunde i lugn och ro starta Garminklockan så att den hittade sina satelliter och allt kändes lugnt. Jag tittade mig omkring och förvånades över hur många som hade valt att springa i väldigt mycket kläder. Långa tights och till och med långärmade tröjor såg jag. Helt otroligt!

Start
Vägen fram mot själva startlinjen fick jag faktiskt en känsla av att fösas framåt som boskap. Tätt med människor runt omkring en och överallt, framför, bakom, bredvid. När startlinjen närmade sig och det var dags att starta klockan hade den gått i sleep mode och behövde (såklart) leta satelliter igen, så det tog några 100 m innan jag fick igång den. Ingen större fara, men lite irriterande.

Starten gick otroligt långsamt. Det är ganska fascinerande att man kan springa så långsamt som vissa gjorde.

Loppet
Efter att en kilometer hade passerats inträffade loppets mest komiska händelse. Det kom nämligen en (väldigt välkommen, enligt mig) regnskur. En ordentlig regnskur. Man blev verkligen helt dränkt (och härligt avkyld).  Dock uppskattades inte regnskuren av publiken, de skrek i högan sky och sprang runt helt hysteriskt som yra hönor. Man skulle kunna tro att de blev utsatta för något livshotande, men det var alltså bara vanligt regn, som varade under väldigt kort tid, kanske max en minut eller två.

Kroppen kyldes iaf ner lite grann och skorna blev fulla av vatten, men temperaturen sjönk nog ner till 25 iaf. Jag kände direkt från start att värmen skulle komma att bli det största hindret detta varv och så blev det också. Jag insåg dock att jag behövde dricka vid varje vätskekontroll, även om jag laddat bra med vätska före. Jag var faktiskt törstig redan vid första vätskekontrollen.

Jag sprang på och det kändes bra. Jag njöt av stämningen och allt kändes ok. Säldammsbacken bjöd inte på något större motstånd mer än de som gick uppför och var i vägen. Sedan flöt det på bra neråt Majorna och upp på Älvsborgsbron.

Dagens största besvikelse utstöttes av en tjej som skrek "FAAN!" när hon blev tvungen att gå uppför där.

För mig kändes det som om bron var snabbt avklarad och jag kunde njuta av nedförslöpan på andra sidan. Sedan hade jag väntat mig lätt löpning. Det blev istället sträckan som aldrig ville ta slut där ute på Hisingen.

Dagens argaste var nog damen från SOK Knallen i Borås (som det lämpligt nog stod på hennes tröja) som svor och nästan höll på att putta en annan dam i kanalen. Damen som nästan blev iputtad hade nämligen försökt passera över löparbanan och störde Borås-damen så till den milda grad att hon var tvungen att putta på henne och svära en ramsa. MOGET!

När jag passerade mil-skylten började jag bli hungrig och insåg att jag borde ha ätit mer närmare loppet (lärdom till nästa gång). Det blev riktigt tungt och jag gick faktiskt på sportdrycken (i små mängder av rädsla för magras). Jag undrade om den där jäkla Göta älvbron aldrig skulle dyka upp???

Jodå, den dök upp och där började jag också gå. Det fanns inte kraft nog kvar i kroppen till att springa uppför längre. Jag försökte se fram emot sträckan upp mot Götaplatsen och övertyga mig själv om att det inte var långt kvar. Jag kämpade mig upp där, tog vatten, svampar och grejer. Sprang nedåt i sörjan av svampar och uppblötta pappmuggar.

Jag intalade mig återigen att det inte var långt kvar, men varje stigning kändes som en helvetesbacke och det blev mycket gång. Nu handlade det bara om att ta sig i mål. På något sätt gjorde varje klunk vatten och sportdryck vid stationerna nytta och fick mig att orka lite till. Någonstans mellan 19 och 20 km började jag känna lite yrsel, men ignorerade det och fortsatte att kämpa, såg medlidande på de som satt utmed banan och hade tvingats bryta så nära mål.

Benen bar mig knappt, jag har aldrig känt mig så trött under en löprunda tidigare. Det gjorde ont i fötterna, fotlederna och överallt. Kardborrbandet som höll fast chipet skavde. Jag hade inte ork att rätta till det och till sist kom då ÄNTLIGEN den efterlängtade Slottskogsvallen och målet siktades.

Känslan av underlaget på vallen gjorde att jag tog ut det sista ur kroppen och gjorde ett försök till spurt in i mål.

I mål!
När jag passerat mållinjen kunde jag börja känna att jag hade minsann klarat det här! Tiden blev 2:23:33 och det var väl långsammare än tänkt, men å andra sidan så har jag inte tränat i värme på två år, så jag tyckte ändå att jag skötte mig bra.

Jag föstes framåt i fållan, lämnade in chip och hämtade medaljen, tog ett målfoto (som jag hoppas jag får se snart), föstes vidare mot bananen och kexchokladen. Höll på att missa vattnet. Hetsåt bananen och chokladen på väg över gångbron (som skakade betänkligt).

Jag tog mig tillbaka till bilen den längsta promenad jag någonsin gått, rent mentalt. 3 km blev väldigt långt med min onda kropp och det var verkligen ett halleluja moment att få sätta sig ner i bilen och köra hem.

Till sist

Jag är nöjd med min prestation igår, eller snarare sättet jag sprang på. Jag hade inte kunnat göra det annorlunda. Jag gick inte ut för hårt, jag drack ordentligt hela vägen, utnyttjade vätskestationerna till vila och omstart med ny energi. Och jag tog mig runt utan att behöva bryta, det är jag nöjd med under dessa förutsättningar! Det var tyvärr alldeles för många som jag såg som fick åka i ambulans eller låg däckade på gatorna.

Jag kan konstatera att jag helt enkelt inte är van vid att springa i värme, så det ska det tränas på ordentligt (förhoppningsvis) i sommar. Nästa gång ska jag parkera närmare startområdet (det fanns massor av lediga parkeringar på min promenadväg dit). Jag ska också äta närmare inpå loppet, då jag misstänker att en del av tröttheten berodde på för lite mat. Jag fick för första gången känna på hur det känns att bränna fett när kolhydraterna är slut. Det är väldigt oskönt!

Det var värt varenda minut av smärta att få springa detta fantastiska lopp med den fantastiska publiken som hejade på hela vägen. Dock tyckte jag att det var färre band än vad som utlovats, kanske hade de tröttnat på att spela när jag sprang förbi sent på eftermiddagen. Det är ändå fascinerande hur väl man lyckas få ihop alla 45000 människor som springer detta lopp utan att det bli fullständigt kaos.

Jag kommer att springa nästa år igen. Förhoppningsvis ännu mer tränad för distansen (och längre) så att jag kan njuta av loppet ännu en gång. Nu väntar jag bara på att marathonfoto ska lägga upp sina bilder så att jag får se hur jag såg ut:)

Klarade det!

Kommit i mål och kommit hem. Lopprapport kommer imorgon!

Nöjd!

Krigsskada...

Underbara dag!

Solen skiner, det är redan över tjugo grader ute. Jag drog på mig ett par shorts och linne. Det är en helt underbar dag! Inte bara tack vare vädret, utan för att idag ska jag genomföra något som jag har planerat för och tränat för i över ett år...

Idag kommer jag alltså att stå där på startlinjen, springa över Älvsborgsbron, ute på Hisingen, upp för Avenyn och i mål på Slottskogsvallen med ett leende på läpparna hela vägen.

Känslan just nu är lite fjärliar i magen, mest av förväntan, något att vara nervös för har jag inte. Jag försökte sova riktigt länge idag, men vaknade till sist vid 8-tiden. Tog en dusch innan jag gjorde lite frukost. Det känns som om klockan går vääääldigt långsamt. Kan den inte bara bli tre så jag får springa???

Allting är förberett (utom skorna som är fulla av grus sedan måndagens löprunda i ösregn), Garmin-klockan är laddad, nummerlappen sitter på linnet, glasögonen är strategiskt placerade så att det inte ska gå att glömma dem.

Benen känns som om de vill springa.

Jag kommer att försöka hålla mig sysselsatt fram tills jag ska köra mot Göteborg, att sitta still är inget alternativ idag, då dör jag av rastlöshet.

Förberedd för morgondagen!

2 dagar kvar!

Imorgon får jag min nummerlapp och chip, eftersom en väldigt snäll kollega hämtat ut dem åt mig:)

Det ska bli skönt att vara klar för start när jag kommer till Göteborg och slippa slåss i nummerlappskön. 

Just nu funderar jag på om jag ska ge mig ut ikväll och träna på att springa i värme (22 grader nu) eller vila?

Planterat lite!

Idag fick jag byggt ut min fruktträdgård lite grann. Två nya träd blev det. Ett biggarå-träd och ett plommonträd. 

Förra året planterade jag två äppelträd och sedan tidigare finns det ett päronträd och ett gammalt äppelträd.

Jag är ingen trädgårdsmänniska, men träd är bra, för de kräver ju ingen större skötsel.

Jag planterade även en fläderbuske, då en av de jag satte förra året dog efter lite omild behandling av Älsklingen som trodde att det var något annat.

Det blev också två syren-plantor som så småningom ska skärma av mot åkern. 

Det här var tillräckligt med trädgårdsarbete för den här gången!

Det går inte att motstå...

...denna underbara hund!


Så det fick bli en liten lätt runda i regnet. Det regnade ordentligt och temperaturen låg väl strax under tio grader, men vi överlevde och det var riktigt skönt att komma ut. Kroppen kändes lätt idag också och tempot var ganska bra för att vara jag.

Sista kilometern började det regna horisontalt och jag hade grova problem med att se, men Selma kunde vägen, så det var bara till att följa med. 6,5 km sprang vi på 37 minuter. Nöjd!

5 dagar kvar!

Den blåa linjen har börjat målas, väderprognosen kollas flera gånger om dagen. Hoppas hoppas hoppas att temperaturen håller sig under 20 grader! Vilken tid behöver jag åka? Jag har tänkt att parkera vid Åby och ta bussen till starten. När ska jag äta? Vad ska jag ha för kläder på mig? Ja, det är bara fem dagar kvar nu...

Jag är sugen på att springa en liten runda idag, men regnet öser ned. Inte för att regn har stoppat mig tidigare, men det är ju en viss motivationssänkare. Fast då är det ju tur att jag har världens bästa motivationshöjare...

Bästa Selman!

Frågar man Selma om man ska springa så blir alltid svaret "JAAAAA!" oavsett väder eller andra omständigheter. Eller rättare sagt, frågar man Selma så ylar hon lite lätt och springer förväntansfullt till dörren och lägger sig där och väntar, försöker nästan krypa igenom dörren.

Så ska jag fråga Selma? För ingen har väl dött av lite regn?

PB på milen???

Selma och jag begav oss ut på en löprunda före lunch. Solen började titta fram och jag hade shorts, t-shirt och kompressionsstrumpor på mig. Tanken med löprundan var att känna lite på tänkt tävlingsfart inför Gbg-varvet.

Selma var i vanlig ordning pigg och drog på i kopplet. Jag överraskade med själv med att springa första kilometern på 5:44. Ändå kändes det som att det inte direkt var något snabbtempo, utan bara lätt och lugnt.

Jag fortsatte i det behagliga tempot, njöt av solen och våren. Det gick fortsatt bra och kilometrarna avklarades runt 5:45-tempo så gott som hela vägen. När jag såg att det bara hade gått knappt 46 minuter vid  8 km insåg jag att det fanns en möjlighet att slå nytt rekord på milen, så jag tog i lite till, pressade lite extra och klockade milen på 56:22!

Jag fattar inte riktigt hur det gick till? Seedningsloppet till Göteborgsvarvet gick ju på 57:10. Det var ju dessutom ett väldigt platt lopp och idag hade jag 40 m höjdstigning!

Efter den sprungna milen tog jag det lite lugnare och eftersom Selma var väldigt påverkad av värmen (eller ja, så varmt var det inte men hon har väldigt ont av det...) så valde jag att gå sista biten hem. Jag var så himla nöjd med mig själv! Inte sprungit ordentligt på en vecka och så gör jag ett sådant här pass! Jag tog itne ut mig max heller, mer än de sista två kilometerna då jag tryckte på lite mer.

Nu blir det till att  boka in lite millopp i sommar för att se när jag kommer under 55 :)

1 vecka kvar!

Om en vecka kl 15:01 står jag på den där startlinjen som jag har tränat mot i över ett år nu... GÖTEBORGSVARVET. Jag har kollat väderprognosen för nästa lördag och TYVÄRR utlovas det någonstans mellan 20-24 grader varmt. Är det något jag har svårt för när jag springer så är det värme, eftersom det helt enkelt inte funnits några tillfällen att träna på att springa i värme de senaste två åren. Men då får man sänka farten och kanske ta lite vatten vid vätskestationerna.

En vecka kvar, 7 korta dagar, sedan står jag där. Känns lite overkligt. Och nästan lite ångestladdat. Vad händer sedan då? Vad blir nästa mål?

Fast sommaren är ju full av en massa roliga lopp som man kan springa, så det kommer antagligen inte att gå någon nöd på mig. Jag kommer förhoppningsvis att springa i mål med ett stort leende på läpparna och ta reda på när man kan anmäla sig till Göteborgsvarvet 2014 (hoppas jag).

Jag kommer att åka hem, vila lite och sedan fortsätta med ambitionen att vara skadefri detta året och på vägen förhoppningsvis få massor av härliga träningsupplevelser!

Veckan som har gått har inte varit något vidare ur träningssynpunkt. Det har endast blivit det dära cykelpasset i tisdags. Dessutom har det blivit lite dåligt med kosten också. Mycket skräp och lite nyttigheter. Men nu jäklar! Nu går jag in i sista förberedelsefasen! Från nu blir det bara bra mat!

Idag blir det också ett löp-pass. Tror det blir en runda som är ca 12 km. Ska försöka hitta ett tempo som jag känner att jag kan springa i hela vägen på lördag och bara njuta av att springa igen!

Härlig cykeltur!

För fem dagar sedan kändes det SÅHÄR att cykla. Idag var det 20 grader, vindstilla och strålande sol. Inga vantar, ingen mössa, inga varma tights och bara en tunn jacka. Det var nästan för varmt med den tunna jackan. Helt underbart!

Idag ville jag testa en lite längre sträcka, så jag körde en runda som hade en del valmöjligheter. Jag började med att cykla till Åkulla, vidare till Skinnarlyngen och sedan Köinge. I Köinge körde jag tillbaka mot Åkulla igen, men efter några kilometer gjorde jag ett val och tog en avstickare till Ästad.

Till en början var den vägen mindre kul, nypålagt grus som inte direkt var som gjort för en racer även om den har cross-däck, men som tur var blev det bättre efter någon kilometer.

När jag kom till Ästad gjorde jag ännu ett val och körde mot Högryd istället för hemåt. I Högryd vände jag upp mot Dagsås och backen från helvetet. Benen tog helt slut och jag fick gå halva backen. Det var inte kul, men nästa gång, då jäklar, för nu känner jag till belöningen, nämligen nedförsbacken från himlen:)

Från Dagsås körde jag förbi Öströö och sedan vidare mot Åkulla igen och sedan hemåt. 47 km blev det och jag var ute i drygt 2 timmar. Gött pass!

Några som verkligen var på hugget ikväll var flyfäna. Det var verkligen viktigt att hålla munnen stängd, annars kunde det bli många skrovmål... Det bara smattrade mot glasögonen...

Underbar kväll på hästryggen!

Det fantastiska vädret fortsatte idag. Vårjackan kändes för varm när jag gick från jobbet och när jag kom hem var det t-shirt-temperatur. Det är nästan så att man inte riktigt vågar tro på att det är såhär varmt och skönt nu när det har varit så kallt så länge, men det är bara till att passa på att njuta!

Ridsuget var verkligen stort idag, så efter att jag käkat lite gav jag mig ut för att hämta in Pelle. Det är ju så himla längesedan jag red honom och nu har ju herr Bus tagit av sig en sko för tredje gången, så han fick stå kvar i hagen.

Jag lämnade faktiskt Bosse och ponnyn i hagen och tog ut Pelle själv. Det gick bra ända tills de inte såg varandra längre och då blev det väldigt upprört. Bosse sprang fram och tillbaka i hagen och gnäggade. Pelle stod på stallgången och gnäggade och studsade runt. Han försökte komma loss, men jag fick rudtet till på honom och då fann han sig i situationen, även om det skulle vandras fram och tillbaka på gången och gnäggas.

Jag gick ut till paddocken för att rida och hade nog väntat mig att det skulle vara lika upprört där ute, men så fort  de såg varandra igen så var allt lugnt och Pelle sänkte halsen och frustade förnöjt.

Jag satt upp i sadeln, intog en stabil sits och gjorde mig bered på lite allmän rodeo. Istället var allting väldigt lugnt och jag fick driva på honom ordentligt för att få honom att förflytta sig i någorlunda normal takt.

Han skötte sig mycket bra. Han var såklart lite stel, men väldigt lugn och positiv. Det blev lite lätt jobb i alla gångarter och efter ca en halvtimme kände jag mig nöjd.

Efter att jag var klar och släppte ut Pelle i hagen tog jag in Bosse för att försöka hitta en sko som passar, då jag inte kan hitta de tre (fyra med Pelles sko) som ligger i hagen, men det var inte så lätt. Även han var lite orolig på gången, men lugnade sig betydligt efter ett tag.

Tyvärr fick jag inte till någon sko som passade så bra att jag vågade slå på den själv, så han fick gå ut i hagen igen. Det funkade helt OK att ta in dem själva, tycker jag. Mycket bättre än när man ska leda två hästar som hetsar varandra. Hagsläppet var helt odramatiskt, vilket känns betydligt bättre än när man ska behöva kasta sig åt sidan för att de ska sparka och ha sig när man släpper båda två.

Det var synd att det inte blev någon ridtur på herr Bus, jag vill inte riskera att hans hov fläks upp, så därför vill jag inte rida honom utan sko. Bästa hovisen, som har räddat mig tre gånger den senaste tiden kommer inom en vecka, så han får faktiskt klara sig tills dess. Det får helt enkelt bli Pelle som får röra på sig istället!

Mysigt att vara uppe på den här ryggen igen!

Skogstur som avslutning på en mycket bra dag!

Denna dag har varit helt underbar! Solen har skinit, jag har fått färdigt sommarhagen. Jag kunde gå ute i solen i linne. När jag hade fajtats färdigt med björnbärsriset kunde jag glatt konstatera att stängslet var ovanligt helt i år. Ett enda brott på tråden och endast fyra nya stolpar. Det är nog rekord!

Hästarna var väldigt nyfikna på vad jag höll på med och sprang fram och tillbaka i hagen och kollade läget (och herr Bus har för tredje gången lyckats ta av sig höger framsko MORR!). Istället för att riskera liv och lem och leda dem bort till hagen och släppa dem, valde jag att utnyttja paddockens staket, satte upp lite provisoriskt stängsel, gjorde ett grindhål i befintlig hage och lät dem gå/springa ut i hagen själva.

Det funkade mycket bra och det blev lugnt och sansat, jag fick till och med jaga iväg dem för att de skulle börja springa. Vi fick även gjort ordentligt fint i stallet. Alla boxar är noggrant mockade, golven är välsopade och grejer som inte hör hemma är kastade. Så nu är där vårfint!

Efter allt jobb tog jag på mig löparkläderna (inte vilka kläder som helst, nej 3/4-byxor och linne!!!!) och gav mig ut på en skogstur. Jag inledde med asfalt upp till Flähult där jag sprang upp på banvallen och vidare mot Åkulla. Fortsatte vidare förbi friluftsgården och sedan sprang jag upp på Bockstensvägen och tillbaka hemåt.

Det var så skönt att få springa på lite mjuka stigar och njuta av skogen. Fast med en höjdstigning på 150 m gick det ju inte så fort. Men det gjorde inget. Det var bara gött att få röra på sig! 13,5 km skrapade jag ihop och jag var ute i nästan 1½ timme.

Det blev en skön avslutning på helgen. Nu går hästarna ute i natt så imorgon kan jag ta sovmorgon ända till halv sex. JIPPI!

Dagens fynd!

När hästarna fick flughuvor förra året för att få skydd från insekterna tog det bara en eller två dagar tills de var försvunna.

Här i sommarhagen har jag hittat en!

Betessläpp och vårstädning!

Igår satte jag alltså de sista plantorna och är därmed klar med planteringen för i vår. Jag kommer att beställa 1000 plantor ytterligare till hösten för att få allt klart. Sedan behöver jag inte plantera mer på ett bra tag!

Planta nr 2500!

När jag kom hem tog jag tag i röjsågen och började röja kring stängslet i sommarhagen för att kunna göra iordning där för betessläpp. Det är helt fascinerande vad allting växer. Värst är hassel, hallon och björnbär. Det där jäkla björnbärsriset alltså, jag blir GALEN på det! Taggarna gör att skiten fastnar överallt i kläderna och man blir inte av med det. Taggarna sitter kvar i kläderna och det är allmänt käpp-rövat att hålla på med!

Bästa röjsågen!

Jag älskar verkligen själva björnbären, de är något av det godaste som finns, men de behöver inte vara i vägen för stängslet, för då blir de ett jäkla ogräs! Idag kommer jag att fortsätta röja klart utmed stängslet och därefter sträcka upp trådarna, slå i stolpar (har lyfts av tjälen) och isolatorer (som blir lösa med tiden), byta stolpar där det behövs.

Sedan är hagen klar för betessläpp! Det verkar ha blivit en trend att bönder tar betalt för att folk får komma och se när de släpper ut korna på bete. Tydligen är det kul att se några schaniga (dialektalt ord för galna) kor kjesa (dialektalt ord för springa åt alla håll) och studsa runt. Så nu funderar jag på om jag också ska ta betalt för att folk ska få se mina schaniga hästar släppas lös på bete? Kanske vore något. Eller inte...

Såhär såg det iaf ut för ett år sedan:



När jag ser den här filmen tänker jag på hur otroligt mycket mer gräs det var förra året jämfört med nu...

Jag kommer att spara övre delen av hagen för att låta där växa till sig lite till. Det kan ju vara en fördel också att det inte blir så mycket nytt vårgräs på en gång. Skonar nog magarna på de där hästarna lite iaf.

Det kommer också att bli lite vårstädning i stallet. Jag har börjat med att mocka ur boxarna ordentligt och sopat undan allt gammalt bös som ligger överallt. Sågspånet åker ju ut under boxväggarna eftersom de har en liten distans till golvet och det ser lite tråkigt ut. Jag ska också hänga in alla täcken i sadelkammaren och titta igenom om det är något som ska slängas osv. Ska bli skönt att få lite ordning igen!

Sådärja!

Nu börjar det likna vår!

Sega ben, men varmare!

Idag blev det en löprunda på jobbet. Den vanliga rundan som jag brukar springa där. Jag hade laddat upp med långa tights, vinterjacka, mössa och vantar efter gårdagens erfarenhet, men när det var dags att springa beslöt jag mig för att det räckte med kortärmat under jackan och att ingen mössa eller vantar behövdes.

Det var till och med så att jackan blev för varm och fick hänga runt höften större delen av rundan. Så det var ju skönt! Det som var mindre skönt var att benen och egentligen hela kroppen var seg efter gårdagens cykeltur. Jag fick inte upp någon kvickhet i benen överhuvudtaget, utan jag släpade mig mest fram.

Men det blev lite bättre mot slutet, men det var inget höjdarpass. Jag fick iaf rört på mig idag. Nu är jag ruskigt sugen på att springa i skogen, så på söndag kan det nog bli en liten tur upp mot Åkulla och känna lite på stigarna där.

Nu ska jag fira helg! Skönt!

Så #%& kallt!

Idag var jag så sugen på att cykla att jag tog Bianchin till åkeriet. I morse var det frost och promenaderna till och från kontoret på jobbet visade att värmen lös med sin frånvaro trots strålande solsken och det faktum att det idag är 2:a maj. Därför tog jag verkligen i (tyckte jag) när jag klädde på mig med vintertights, långärmad tröja, vinterfodrade sockar, vantar och mössa.

Jag hade inte behövt oroa mig för att det skulle bli för varmt. Jäklar vad kallt det var! Det blåste en iskall nordanvind och jag hade rätt rejäl motvind på vägen mot åkeriet. Jag var kall när jag kom dit och satte mig vid skrivbordet.

När jag körde hem var det ännu kallare, trots något mindre motvind. Och när jag hade sista backen hem kvar var jag tvungen att stiga av cykeln och gå sista biten för att väcka de stelfrusna fötterna som saknade känsel till liv. Helt sjukt! Jag börjar bli riktigt irriterad på att det inte kan bli lite skön värme nu! Visst, man ska inte irritera sig på saker som man inte kan påverka, men jag börjar få nog nu! Jag vill kunna springa i kortärmat och linne, jag vill kunna cykla utan att frysa ihjäl, men jag bor tydligen på fel ställe på den här planeten!

Frånsett de yttre omständigheterna gick cyklingen ganska OK. Benen kändes lite sega nästan hela vägen, men min kära cykel är ju så lättcyklad så det var inga större problem. 28,4 km fick jag ihop och imorgon blir det löpning på jobbet under friskvårdstimmen. Hoppas det är åtminstone frostfritt då!

Ingen snö och ingen tjällossning idag, bara ISTID!

April månad!

Allt planterande har ju tagit på kroppen (och tiden) såpass mycket att det inte har varit läge att springa eller cykla eller träna överhuvudtaget. Jag fick ändå ihop 110,9 löpta km och 60,7 km på cykel (hoppas på mer i maj).

Jag är mycket nöjd med april månads träning. Jag har både sprungit långt (21,6 km) och börjat få till intervallträning. Dessutom har jag varit med på Fred's Löparskola och lärt mig springa med en betydligt bättre teknik. Jag känner mig stark i kroppen och presterade bra på Laxaloppet i lördags med nytt 5 km-rekord.

Jag känner mig väldigt väl förberedd för Göteborgsvarvet och de två och en halv veckor som nu är kvar kommer jag att springa några längre rundor, ca 12-15 km, några kortare och i ett hyfsat lugnt tempo. Fokus på att hålla formen och vara frisk. Bara njuta av att kunna springa. Hoppas även på lite cykling.

Nu, efter 4 dagars vila från träning börjar jag bli riktigt rastlös. Det får nog bli cykel till åkeriet imorgon och löpning på jobbet på fredag!

Så nöjd med den här helgen!

Jag började alltså i lördags med att plantera. 2500 granplantor skulle ner i jorden. I lördags blev det bara planterat 100 st, eftersom jag spenderade en stor del av dagen i Halmstad på Laxaloppet, men på söndagen fick jag hjälp av Älsklingen och då fick vi planterat klart i skogen här hemma.

Vi hade tänkt att fortsätta plantera i Åkulla, men eftersom marken där vi planterade är så kuperad hade vi så ont under fötterna att vi helt enkelt inte orkade mer den dagen.

I måndags planterade jag (och Selma) själv. Det började tyvärr att regna på eftermiddagen, så jag blev blöt och kall och tappade lusten att vara ute. Men jag fick iaf grillat lite korv och planterade 250 plantor. Jag fick även lite lunch-sällskap...

Älsklingen kom på besök lagom till lunch

Igår var vädret bättre, det regnade endast lite grann på förmiddagen. Så jag fick upp farten ordentligt och fick ner 500 plantor. Dock var jag ordentligt mör när jag kom hem på kvällen och somnade gott framför TV:n. Det är riktigt kuperat även i skogen i Åkulla, så det tar rätt hårt på kroppen att gå där upp och ner för branterna.

Bergigt och brant

Det gäller att inte vara höjdrädd...

Selma gillar att befinna sig på topp!

Idag fick jag återigen hjälp av Älsklingen. Dessutom fick vi lunchbesök av Elinore, Jocke och Cilla med familj. Så Älsklingen hade inhandlat goda hamburgare från Årnäs kött och vi hade med oss minigrillen, så vid lunch gick vi ner till sjön och började grilla. Det var riktigt gott med grillade hamburgare efter två dagar med grillad korv. Sedan hade Cilla med sig fika, så vi hade det riktigt gött vid sjön.

Lunch vid sjön

Selma hoppade glatt i sjön och hämtade pinnar och simmade runt som en galning. Dock var det ju inte så varmt ute, endast tio grader och det blåste en rätt frisk bris just vid sjön, så när hon hade badat klart började hon frysa. Hon frös så mycket att hon hackade tänder, det har jag aldrig hört en hund göra förut!

Kul, men kallt med bad!

När vi ätit och fikat klart fortsatte vi att plantera och nu är det bara 300 plantor kvar. Så himla gött! Jag tycker det har gått riktigt bra med planteringen den här gången! Dock kommer jag nog att få beställa några plantor till och fortsätta till hösten för att få allt helt klart. Men sedan behöver jag inte plantera på ett bra tag! Då kan jag äntligen börja gallra och göra fint i skogen!

Nu är vi alla ordentligt trötta, Selma ligger däckad (hon har haft fullt upp med att springa mellan mig och Älsklingen och kolla så att allt går rätt till), ryggen värker och ansiktet brinner efter en heldag i solen. Det ska faktiskt bli riktigt skönt att jobba imorgon så att man får vila lite (fysiskt iaf).

Selma håller koll på sin matte!