Sidor

söndag 31 augusti 2014

Full fart söndag!

Denna söndag började med att Älsklingen och jag for till stan för att köpa ny telefon (åskan slog sönder den gamla) och mer färg till furutaket.

När vi kom hem satte vi igång med att måla taket för andra och sista gången. Fy fasen vad ont det gjorde i axlar och nacke! Hade ju träningsvärk sedan igår och den blev inte bättre kan jag tala om!

Taket blev iaf riktigt bra efter andra målningen och nu är vi nöjda med hur det set ut.

När vi var och köpte färg tog vi också hem några tapetprover som vi ska fundera på.

Att välja tapeter är inte lätt!
Färgerna återges inte 100% på bild, men ger lite hum. Det är väldigt olika hur färgerna ser ut t.ex. jämfört med tapeten i köket eller uppe i hallen i ljuset från fönstren. Jag vill ha en ljus färg, men helst inte alltför kall. Och så blir det samma färg både i trappuppgångarna och i hallarna. Orkar inte med mönster!

Efter takmålningen gav sig Älsklingen på golvet och bröt loss den gamla fula mattan och masoniten som låg under. 

Bort med fulgolvet!

Brädgolvet är förvisso ganska snyggt, men opraktisk med alla springor!
Troligtvis kommer det att bli ett laminatgolv med ek-utseende. Jag gillar verkligen ekgolv. Så snyggt!

Jag gick ut och målade. Ville göra klart skärmtaks-konsolerna så att snickarna kan sätta upp skärmtaket så att fasaden på framsidan blir helt klar för målning.

Jag grundmålade även ändträet på fasaden och sedan gick jag på takskägget och målade det vitt. Dock var jag tvungen att höja ställningen för att nå upp, så det blev lite slitigt.

När jag var klar med det kunde jag stryka skärmtaks-konsolerna en sista gång innan jag stängde målarburken för den här dan!

Kroppen skriker just nu av värk, framför allt i rygg, nacke och axlar. Ändå är jag galet sugen på att springa! Hoppas hitta tid för det kommande vecka!

lördag 30 augusti 2014

Det blir alltid mer...

...än man har tänkt sig när man renoverar. Även idag. Vi skulle ju "bara" måla taket i hallen och ta bort dörrhålet. Vi började med att ta bort dörrhålet. Vi upptäckte att taket innanför dörrhålet var satt utanpå taklisten (???), vilket gjorde att vi inte kunde få bort masonitskivan på den sidan utan att ta ner taket och listen.

På gång med att ta bort dörrhålet
Som tur var så har vi laserat furutak kvar sedan köksrenoveringen, så vi fick ta det och sätta dit istället.

Nytt tak
Detta tog förstås längre tid än vad vi hade tänkt, så hela förmiddagen gick åt. När vi var klara med att spika upp taket åt vi lunch och sedan gav vi oss på målandet. Jag rollade taket och Älsklingen gick efter med pensel och strök ut färgen. Det finns få saker som är så jobbiga som att måla tak! Man blir helt förstörd! Nacke, rygg och armar värker rätt bra efter ett tag!

Det tråkiga furutaket före målningen
Vi körde på med målandet och det blev faktiskt riktigt bra! Det syntes direkt på golvet att hela rummet blev mycket ljusare!

Ljust och fräscht!
Nu ska det "bara" målas en gång till, vilket får bli imorgon. Färgen kommer nämligen inte att räcka. Som tur är har Colorama i Varberg öppet på söndagar. De har räddat mig flera gånger, faktiskt. 

Inget mer dörrhål!
När vi hade gjort klart taket fikade vi. Älsklingen fick i uppdrag att städa lite i trappuppgången vid köket, där jag rivit loss takplattorna som satt på väggen... Och så fick han laga mat. Jag gick ut i målarboden för att måla lite.

Där möttes jag av en överraskning bestående av 15 tjocka brädor som skulle målas vita... Jippi! Jag som bara hade tänkt att måla konsolerna till skärmtaken vi ska ha ovanför dörrarna... Så det blev alltså mer att göra än vad som var tänkt även där...

Nu har jag målat färdigt för idag! Imorgon ska jag även kolla in lite tapeter till rummet på andra våning. Vill ha något enfärgat, ljust, varmt. Får se vad jag hittar!

Att lära sig crawl...

Just nu är det väldigt populärt med crawl-kurser. "Alla" vill lära sig crawla för att kanske kunna köra en triathlon eller Vansbro-simmet. Även jag ville (vill fortfarande) lära mig att crawla. Därför gick jag en crawl-kurs i våras. Det gick sådär. Eller kanske egentligen inte alls. Jag fick grova problem med andningen och trodde väl att det bara är en träningssak att lära sig andas och simma. Jag hade fel...

Jag var lite besviken på kursen och upplägget. Tyckte att det gick lite för fort fram. Jag hann inte bli klar med ena övningen innan vi gick vidare till nästa och så höll det på alla tillfällen. Dessutom tyckte jag att det var överkurs att lära sig voltvänding (vad ska man med det till i öppet vatten??) och dykning från startpall. Jag lärde mig helt enkelt inte att crawla på den där kursen.

På hemsidan står det att man "måste kunna simma minst 200 meter och vara vattenvan för att kunna delta". Vad betyder egentligen det där "vattenvan"? I min värld betydde det just att man kan simma 200 meter. Inga problem för mig inte!

Hela semestern har jag slitit med olika crawl-övningar för att bli bättre och hitta tekniken. Och visst har jag gjort framsteg. Jag klarade ju faktiskt att simma en hel längd (50 m) med simfötter. Men ändå sitter inte tekniken där och det är väldigt svårt!

Därför bestämde jag mig att ta hjälp av en gammal klasskompis från gymnasiet, Hanna, då hon erbjöd sig. Hanna är simlärare för barn i typ 5-8årsåldern och har själv tränat en hel del simning. I onsdags träffades vi för första gången för att träna crawl.

Det var otroligt kul att träffa Hanna! Vi har nog inte setts på sisådär 10-15 år! Men det var som om ingen tid förflutit! Så himla kul att ta upp kontakten igen!

Vi hann knappt komma i bassängen på Simstadion förrän Hanna konstaterade att jag inte är helt avslappnad och bekväm i vattnet. Jag som tyckte att jag var jätteavslappnad. Hon försökte få mig till att dyka till botten. Hmmm, jag kommer ju liksom inte ner i vattnet, hur jag än försöker och tar i. "Du är stel som en pinne", sa Hanna. Jag tyckte jag var helt avslappnad...

Det slutade med att vi hoppade i barnbassängen för att göra lite övningar där för att bli mer vattenvan. Vattenvan betyder tydligen att man tycker att det är OK att dyka och vara under vattenytan en massa och att man inte tror att man ska drunkna så fort man kommer med huvudet under vattnet. Jag är alltså INTE särskilt vattenvan!

Efter att vi gjort en massa övningar där jag skulle glida längs med botten (ca 50 cm djupt) gick vi tillbaka till den stora bassängen och skulle börja dyka där. Jag kämpade och slet och Hanna påstod att det "bara är till att vika ihop kroppen i höften och falla nedåt botten". Jag försökte och försökte och till sist nådde jag minsann botten! 145 cm var djupet! Vid något tillfälle förstod jag t.o.m. hur man gör när man slappnar av och bara sjunker ner. Så häftigt!

Jag försökte mig även på att göra volter, men där lyckades jag komma på hur man "fuskar" och skruvade mig runt ístället för att göra hela varvet runt. Men det är bara till att träna mer!

Faktum är att det gick lite bättre att simma crawl efter alla dessa övningar. Lite andnöd får jag, men några gånger lyckades jag hänga i och köra på. Och det kändes allt mycket bättre än tidigare!

Och det var ju så himla kul! Nu ska jag fortsätta att köra "undervatten-övningar" själv för att bygga på vattenvanan och kunna slappna av. Det är nämligen det som är hela grejen när det gäller simning. Det ska inte vara en massa slit, bara lugnt och avslappnat!

Det var verkligen guld värt att få så mycket hjälp av någon som kan! Hanna var jätteduktig på att hitta grundproblemet och att börja med att jobba med det för att ta mig framåt. Jag är så tacksam för hennes hjälp! Det känns som om jag gjorde mer framsteg i onsdags än jag hittills har gjort sedan jag påbörjade crawl-kursen!

Vi kommer att boka in fler "lektioner" här i höst. Jag tror på att man kan lära sig att älska vatten även på "gamla dar", bara man ger sig sjutton på att klara det!

Tipset till alla som funderar på att gå crawl-kurs: om du inte älskar att dyka från kanten, vara mycket under vatten och är duktig på att dyka ner på botten i bassängen, så måste du börja med nybörjarövningar för att bli vattenvan! Lära dig att blåsa ut luft när du är under vatten och att du inte drunknar för att du blåst ut all luft... Innan dess är det bortkastade pengar att gå crawl-kurs!

fredag 29 augusti 2014

Galen vecka!

De senaste tre veckorna efter semestern har gått med flygande fart, men denna vecka tar nog priset! Vad hände? Hur blev det fredag? Det var ju nyss måndag?

Det är mycket att göra på jobbet. Många möten denna vecka och någon sen eftermiddag. Torsdagen jobbade jag hemifrån. En fantastisk lyx! Och väldigt bra att kunna göra det när man har bokat möten med t.ex. hantverkare...

Igår kom alltså målaren på besök. Han ska måla alla fönsterkarmar och invändiga foder samt tapetsera hallen och trappuppgångarna på andra våning. När han var där kom vi på att någon måste fixa till skorstenen i det rummet också. Så att den blir snygg och går att måla. Så då fick jag besök av muraren också. 

Dessutom kunde jag tillsammans med snickarna reda ut en hel del frågeställningar. Superbra att vara hemma och jobba!

Renoveringen går framåt med full fart! I början på veckan så huset ut såhär på framsidan:

I början på vecka 35...
Idag ser det ut såhär:

Ett annat hus?
Dock betyder alla besök av hantverkare att jag nu måste börja jobba lite inomhus också. Idag har jag rivit alla lister runt de fönster som är kvar att byta, samt i hallen runt alla innerdörrar. Jag stämde även av med snickaren att vi tar ner det "mystiska" dörrhålet som är innan man kommer in mot badrummet och sovrummet. Under mitt liv har där aldrig suttit någon dörr, utan det har alltid bara varit i vägen. Så imorgon ryker det!
"Mystiska" dörrhålet
Imorgon är det också dags att måla furutaket i hallen. Vitt ska det bli. Kommer att bli så jäkla snyggt!

Vitt ska det bli!
Utöver det så har vi såklart fasaden på framsidan att måla, men jag tror att jag avvaktar med det tills helgen är över eftersom det dels ska bli regn igen, dels för att jag ska måla konsoler till skärmtaket som ska vara ovanför ytterdörren. Och innan det är på plats är inte all läkt på plats heller, så därför går det inte att måla hela fasaden innan det är klart. Men blir det bra väder så kanske jag kör på ändå. Vi har även läkt i ladan som ska målas gul. Så det lär bli en minst lika arbetsam helg denna helg!

Jag har ju även lite grejer att riva i den lilla hallen vid kökets trappuppgång. Jag har inga sysselsättningsproblem what so ever!

I måndags kväll sanerade jag vinden. Där hade nämligen ett gäng svalor passat på att bygga bo medans det var öppet i takskägget. Hela j-vla golvet var fullständigt nerskitet av fågelskit. JAG HATAR FÅGLAR! Speciellt när de är inomhus! Det var bara till att dammsuga upp allt gammalt damm och bös, sedan gå lös med såpa och mopp för att ta bort det.

Under tiden tänkte jag på något en kollega hade sagt tidigare under dagen: "saker man ställer på vinden ställer man där för att man egentligen inte vill ha dem. Det är bättre att slänga med en gång." Oj, vad rätt han har! Det finns faktiskt ingenting på vinden som jag kan tänka mig att ha i huset bland de andra möblerna. Dessutom luktar det ju vind om grejerna så det går ändå inte att flytta ner dem. Det får nog bli vindsrensning nästa sommar. Om jag orkar.

Gårdagskvällen ägnades åt rörmokeri, eftersom hydrofor-pumpen, efter endast tre år, hade gått sönder. Det gick att tvångsköra den så att jag hade vatten till mat och toalettbesök igår när jag var hemma, men det lät ju såpass mycket att man fick ha hörselkåpor på sig. Kl 22 var vi klara med det jobbet. Så det blev sent i säng igår också...

Tur att man har en egen rörmokare!
Troligtvis har klåparna till rörmokare som var här och installerade den gamla pumpen konstruerat fastsättningen så att den har läckt, tappat luft och fått gå onödigt hårt, vilket den såklart inte har tålt. Vi ska ta hit en riktigt rörmokare som får ändra på den där konstruktionen så att den nya pumpen håller längre. Men vi fick iaf löst vattenproblemet och det var ju skönt!

Just nu snurrar det rejält i huvudet. Stressnivån är riktigt hög samtidigt som jag inte hinner röra på mig så mycket som jag vill. Inte bra!

Vi har även fakturerat ikväll, vilket blev sent, så nu sitter jag och väntar på att maten ska bli klar. Sedan blir det sängen! Så att jag orkar med helgen!

söndag 24 augusti 2014

Hård helg!

Denna helg har det varit full fart med att få målat baksidan på huset. Redan i fredags började Älsklingen och jag med att bygga om ställningen så att vi kunde komma åt och måla framsidan av kupan.

Tidigare i veckan har snickarna även bilat ner trappan och isolerat hela framsidan av huset.



Igår morse laddade jag upp med alla grejer som jag behövde uppe på ställningen för att kunna måla. Bock, pall, handduk, målargrejer. Jag maskerade även där det behövdes. 


Precis när jag hade fått av locket på färgburken så började det att regna! Först tänkte jag att det bara var en liten skur, men det höll i, så jag gick ner från ställningen. Precis när jag kom ner slutade det att regna...

Som tur var kom det inget regn på väggen, så det var bara till att måla på. Jag målade fasaden och Älsklingen stod i ladan och grundmålade läkt. Jag fick ju en ny omgång läkt istället för alla de dåliga som jag slängde.

Det gick bra att måla och till sist var kupan klar!

Älsklingen blev klar med läkten så då kom han ut och målade fasad han också. Jag körde småpillet och han körde med bredpenseln.

Förbi fönstren hann vi igår innan det var dags att åka på kalas.

Idag var jag ute kl halv nio och fortsatte målandet. Älsklingen kom också ut och så körde vi fasaden hela vägen ut.

Till sist var det bara det vita runt fönstren och ändträet kvar!


När vi var klara med det gav vi oss på ställningen. Knappt hade färgen torkat innan det kom världens skur med åska, skyfall och hagel! Vilken jäkla tur att vi hade målat klart!

Vi fick skyla oss under den provisoriska verkstaden medan det åskade och regnade.



Vi fortsatte bygga ställning och det fortsatte att regna. Men till sist var den iaf uppe vid gaveln!



Det gick riktigt smidigt att bygga!

Sedan ägnade vi resten av dagen (kvällen) åt att städa upp där ställningen stått tidigare. Ett jäkla jobb!

Jag tyckte att jag var lite hungrig, men ville göra klart innan jag gick in och åt. 

Återigen åskade det rejält och regnade helt sanslöst mycket! Det var vatten överallt! Men vi blev iaf klara till sist och nu ser det ut såhär:


När vi kom in tittade jag på klockan och då var den halv nio! Vi har alltså jobbat i tolv timmar idag med några korta pauser för lunch och fika. Inte konstigt att jag var hungrig!

Men när jag skulle sätta igång spisen visade det sig att åskan hade slagit ut strömmen på vissa ställen i huset, däribland ugnen och spisen. Till sist hittade Älsklingen problemet och vi kunde fixa lite käk.

Nu är jag helt slut i kroppen! Ryggen, axlarna och skuldrorna värker, knäna är ömma efter att ha krupit runt på ställningen. Benen värker. Tur att helgen är slut så att man kan få vila upp sig på jobbet:).


fredag 15 augusti 2014

Dagens uppdatering!


När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av denna fina syn!
Fasad på gång!

Och nya fönster på andra våning!
Inomhus blir det ett helt nytt härligt rum!
Massor av ljus och ingen ful balkongdörr!
Det kommer att se fantastiskt ut när fasaden är klar, furutaket målat, väggarna tapetserade och nytt golv lagt! Så himla kul!

Snickarna var kvar när jag kom hem och på väg att avsluta. Jag fick order om att måla vattenbrädorna (de som ska sitta ovanför fönstren) klara till nästa vecka. Så nu är helgen räddad!

torsdag 14 augusti 2014

Senaste nytt!

Hundgården ÄNTLIGEN klar!
 

Kuporna på andra våning färdigmålade!
 

Ställningen på framsidan nedflyttad och klart för isolering, fönsterbyte och ny klädsel!
 

Baksidan isolerad och de gamla fönstret samt balkongdörren borta!

Snickarna har alltså kommit tillbaka efter fyra veckors semester. Och nu händer det grejer! Dessutom har jag fått mer målarjobb iform av överliggare till fönster och dörrar och lite spåntade bräder.

Men det är kul när det går framåt!


söndag 3 augusti 2014

Snart i mål!

Det känns nästan lite tråkigt, för jag älskar att se framstegen för varje träning, men imorgon går jag i mål i jogg.se:s tävling Jorden runt på 80 dagar!

Det är sådana här grejer som får mig att bli lite extra motiverad till att träna. Dock tycker jag att det har varit lättare i år än tidigare år att komma framåt i tävlingen, jag har redan från början legat långt före farthållaren och förra året låg jag efter någon gång, vet jag. Men jag har iofs också tränat mer i år tror jag. Och så har jag ju lagt till simningen, den ger många poäng och det var inget jag pysslade med förra året...

Nu håller jag tummarna för att jag vinner resan den här gången! Det blir inte svårt att välja vem jag tar med mig! En person som står mig väldigt nära, älskar att träna lika mycket som jag och som verkligen är värd att komma bort en vecka!

Bad i Björkasjö och fika på Öströö fårfarm!

Jag hängde med och badade. Selma också. Vi åkte till Björkasjön och idag var stranden helt fri från folk! Perfekt! Det betydde att vi kunde ha Selma lös i vattnet. Hon älskar ju vatten, men först ville hon bara sitta på det grunda vattnet och titta på oss när vi badade. Men när jag simmade iväg så kom hon efter och jäklar vad hon simmade! Hon simmade ut riktigt långt! Men hon verkade tycka att det var kul!

Det var ganska kallt i vattnet, men om man simmade ut en bit så blev det plötsligt mer behagligt. Antagligen kändes det kallt för att det var så grymt varmt i luften. Det var riktigt skönt att svalka sig och simma lite. Det är otroligt vad det gör gott att simma lite i bassäng så att man ökar på vattenvanan. Plötsligt känns det inte alls lika läskigt att simma iväg där i sjön!

När vi hade badat klart åkte vi vidare till Öströö fårfarm för lite fika. Vid det laget hade jag blivit lite hungrig och tog en jättegod grovfralla med lammkorv och rökt lamm och lite annat smått och gott. Jag avslutade med kladdkaka, som jag har varit sugen på ett tag:). Fantastiskt mysigt ställe att fika på! Rekommenderas!

Mys-fika i fårahagen!

Riktigt häftiga kaffekoppar!

Långpass!

I morse ringde väckarklockan kvart över sex. Jag kunde inte komma på varför. Jag skulle ju inte jobba och vi skulle ju inte iväg någonstans. Jag skulle inte heller till Simstadion. Vad kunde det vara? Ja, just det, LÅNGPASS var det ju:).

Det var lite regnigt och så hördes en del åskmuller, men på långt avstånd. Att springa i regn såg jag bara fram emot efter snart en månads värme.

Det började dock med något av en katastrof. Jag hittade inte mina favvo-löparshorts. De som sitter sådär perfekt och inte korvar sig och dessutom har en praktisk ficka baktill där mobiltelefonen precis får plats. Jag rev ut alla mina träningskläder men hittade dem ändå inte. De fanns inte heller i tvätten! Men till sist, när jag skulle leta upp ett par kompressionsstrumpor (som jag knappt heller hittade) så återfanns shortsen i strumplådan! Hur de har hamnat där vet jag icke!

Selma och jag körde samma runda som för två veckor sedan, men den här gången gjorde vi inte omvägen på ca en kilometer. Jag hade laddat min Salomon-rygga med ½ liter sportdryck, ½ liter vatten och en banan.

Vi sprang ut i regnet och jäklar vad det var mycket lättare att springa. Temperaturen låg runt 18 grader, helt perfekt! Det gick lätt upp till golfbanan och vidare ned för backen till den här skylten...

Mot Grimsjön!
I Grimsjön fick Selma bada i vanlig ordning och dricka lite vatten. Eftersom jag hade tagit på mig kompressionsstrumporna (vilket inte var så smart), valde jag att inte ta av mig strumpor och skor för att bada, då det är lite jobbigt att ta på dem igen. Jag kände dock inget större behov av att svalka mig efter 6 km.

Vi knatade på där i skogen och det kändes som om det var mycket lättare att springa idag än förra gången. Ca en mil in i rundan hittade vi de här och jag passade på att fylla på lite energi...

Älskar björnbär!
Vi kom fram till Skärsjön och där tog jag faktiskt av mig strumpor och skor för jag blev så sugen på att svalka mig. Vattnet såg väldigt inbjudande ut! Svalkning av fötter och ben blev det iaf och lite dricka!

Badar fötterna! Och nej, jag har ingen klo på högerfoten även om det ser ut så här:)
På bryggan hittade jag denna lilla krabat....

Kvack kvack!
Selma försökte ta den lilla grodan, men då hoppade den iväg! Vi sprang vidare i den härliga skogen och till sist kom vi ut på Dagsåsvägen där vi kunde spana på de fina halmbalarna...
Rätt tidigt med tröskning i början på augusti!
Vi sprang vidare mot Öströö och jag var bara tvungen att ta denna bild, som jag sett så många gånger på Instagram och i bloggar:)

Typisk bokskogsbild!
Vid Öströö hade vi sprungit 15 km och jag tyckte det var dags att ta bananen. Vi fick snabbt några nyfikna åskådare...

BÄÄÄ! Vad gör ni???
Efter Öströö fortsatte vi att springa på asfalten tills vi svängde in vid Skärbäck och äntligen fick springa på grus igen.  Jag började bli lite småtrött, men det funkade bra med energidryck och vatten. Dock blev det nästan lite för mycket skvalp i magen ett tag. Men det handlar väl om att man behöver vänja sig vid att dricka vid löpning.

I Skärbäck fick Selma svalka sig igen....

Gott å bada!
Vi sprang vidare in på Hallandsleden och efter 20 km kom vi in på den väldigt smala och tekniska stigen. Det var fullt med stenar och rötter och den 21:a kilometern har en grym stigning. Det blev mest gång där! Belöningen kom dock med en härlig utförslöpa ned mot Valasjön.

I Valasjön badade Selma för sista gången den här rundan och tyckte att det var jättemysigt! Sedan var det segt uppför igen mot Lyserna och Obbhult-vägen.

Seg-väg!
Jag tog asfaltsvägen hem sista biten och sprang på bra, med tanke på att jag varit ute i drygt 25 kilometer. Första milen känns alltid ok att springa. Andra milen är rätt tung emellanåt, speciellt när man börjar närma sig 2 mil. Efter det är jag bara fascinerad av att kroppen klarar att springa så långt. Varje kilometer efter 20 känns bara gött på något sätt. Den är rätt fantastisk ändå, min kropp!

Den här gången sprang jag hela vägen hem och landade på 27,39 km och nytt distanspers!
Distanspers!

Men fy, vad trött jag var! Jag hade i och för sig hållit ett lite bättre tempo idag, 7:09 jämfört med 7:36 förra gången, men å andra sidan var det lite kallare idag. Regnet upphörde förresten efter första milen, så resten av rundan sprang vi i värme och sol.

Jag är också såklart grymt imponerad av mitt allra bästa löparsällskap, Selma, som aldrig blir trött på att springa! Hon älskar det lika mycket som jag och är verkligen en bra draghjälp att ha när man är som tröttast

Bästa löparsällskapen och Matten:)
När jag kom hem hoppade jag in i duschen och sedan åt jag lunch. Därefter gick jag faktiskt och lade mig och sov ett par timmar! Det var skönt! Jag sov ända tills Älsklingen kom och väckte mig och undrade ifall jag ville hänga med honom, Christoffer och Hanna och bada...