Sidor

onsdag 31 december 2014

Årskrönika 2014!

Ännu ett år är till ända. Mycket har såklart hänt, men det är en sak som är det riktigt stora, som jag känner får sammanfatta mitt 2014. Det är såklart den stora renoveringen av mitt hus!

I början av året såg det ut såhär:


När renoveringen var klar såg det ut såhär:



Jag och Älsklingen har lagt så många timmar på att riva eternit, altan, balkong, tapeter och andra grejer. För att inte tala om alla timmar som har lagts på målning. Många burkar färg har gått åt!

Vi har klättrat upp och ned på stegar och ställningar, byggt och tagit ner ställning, stått och balanserat 6 meter ovan mark för att måla gavelspetsar, hängt ut över takkanten och målat vindskivor. Och flyttat på grejer! Det är nog det man gör mest när man renoverar. Flyttar på saker som står i vägen. Flyttar undan sådant som ska slängas.

Mycket jobb, ont i ryggen, trötthet och stress har det varit, men resultatet är det som gör allt jobbet värt att göra. Jag är så fantastiskt nöjd med hur fint allting blev, både invändigt och utvändigt. Det känns också rätt tryggt att veta att allt är i ordning nu och jag inte behöver bekymra mig om tak, väggar och fönster på många många år framöver!

2015 hoppas jag blir ett lugnare år. Att vi får möjlighet att bara njuta av det fina huset och gården! Självklart finns det fortfarande grejer som ska göras, vi ska t.ex. snickra ihop altaner, kanske göra i ordning något eller några av de fem rum som finns kvar att göra inomhus.

I stallet finns det också grejer att göra. Fixa det sista på sadelkammaren, fixa i ordning den fjärde boxen och hyra ut den. Fixa belysning till paddocken. Men det där är smågrejer jämfört med vad vi har gjort i år. Sådant som inte tar så mycket tid, inte är så jobbigt och mest är kul!

söndag 28 december 2014

Kallt långpass!

Idag hade jag ett litet ärende på Netonnet i Ullared, så jag "tvingade" Älsklingen att köra dit mig och Selma. När jag var klar med ärendet tog jag med mig Selma och sprang hemåt. Vi har ju faktiskt fått lite vinter här på Västkusten, med betoning på lite. Och man behöver komma en bit från kusten för att hitta vintern.

Någon centimeter snö, som mest liknade is och mycket halt. Det var verkligen Icebug-väder (dubbade skor)! Och det var tur att jag tog dem på mig eftersom det var is och snö hela vägen hem!

Vi sprang mot Skinnarlyngen, sedan vek vi av på banvallen och följde den.

Vinter!
Vi sprang förbi en hästhage med några små hästar som tyckte det verkade kul att springa och höll oss sällskap några hundra meter.

Lite sällskap på  vägen...
Icebugsen är verkligen helt grymma att springa i när det är sådant här väglag. Helt klart ett måste ifall man ska kunna springa på vintern i denna delen av Sverige där det gärna blir is när det är vinter.

Läckra spår efter läckra skor!
Det är nu tredje vintern jag springer med dem och de slits ju nästan inte eftersom det inte blir jättemånga pass i dem ändå. De är väl värda sitt pris!

Banvallen är skön att springa eftersom den lutar lite lätt nedåt hela vägen hem. Men på ett ställe är det lite mer än 1,5 km raksträcka, och det är faktiskt lite mentalt jobbigt...

Den oändliga vägen!
Idag tyckte jag att jag hade tagit i med kläderna på benen. Först ett par varma långkallingar, utanpå det vintertigthsen (har beställt nya från Wiggle som jag hoppas är varmare) och utanpå dem fodrade vindtäta byxor. Det tog ungefär en halv kilometer så frös jag och rumpa och lår hade förvandlats till isbitar! Det går bara inte att inte frysa! Jag blir så irriterad! Så klart är det ju inte bra att frysa på det sättet under drygt en och en halv timme när man springer långpass!

Men jag fryser bara upp till rumpan, ovanför den är jag varm, lagom varm, på gränsen till svettig. När jag kom hem önskade jag att det hade funnits ett bastuaggregat istället för en massa bröte i vår bastu, det hade varit såååå skönt att sätta sig där och tina upp sig!

När vi sprang förbi friluftsgården såg jag till min glädje att snötillverkningen har börjat! Det betyder att vi snart kommer att kunna åka skidor i fantastiska Åkulla! Underbart!

Snötillverkning pågår!
När jag såg den där snön, kunde jag inte låta bli att tänka på Rallys gamla låt Gul snö. Så resten av vägen hem (5,5 km) hade jag den låten på hjärnan ("ät inte snö som blivit gul, snö som e gul e inte kul" osv). Man kan ju konstatera att vattnet i Ya-sjön inte är det renaste precis...

Löpningen gick bra. Det är ju ett tag sedan jag sprang längre än 12 km och det märks verkligen. Jag får mina svackor emellanåt, men däremellan känns det bara gött att springa. Långpass är en nödvändighet ifall man ska orka hålla ut ett Göteborgsvarv eller Lidingölopp och det går inte att leva på att man sprang många långpass i somras! Minst varannan vecka måste det bli lite längre, helst varje vecka!

Sträckan blev till sist nästan 16 kilometer och det är jag väldigt nöjd med! Nu har jag bara 7 km kvar till 100 denna månad och det kommer vi att nå på tisdag då det ska köras korta intervaller!

Nästan 16 km!

torsdag 25 december 2014

Iskall juldagsrunda

Juldagen idag. Skönt. Ingen stress. Inget fara runt. Gårdagen började strax innan sju då jag vaknade. Jag fixade stallet och for sedan till mor i Falkenberg. Där käkade jag dagens första julmat tillsammans med henne och syrran. Inte så mycket, men tillräckligt för att bli mätt.

Sedan for jag vidare till Älsklingens bror där det bjöds på kalkon. Skönt att slippa julmat! Inte min grej, riktigt. Efter Kalle, julklappsspel och tomte åkte vi hem, tog in hästarna och vilade en stund innan vi åkte till sista stället för dagen, Älsklingens mor i Läjet. Där åt vi julmat igen och jag somnade på soffan vid nio-tiden... Helt slut efter all stress!

Det var skönt att vakna idag, utvilad, hungrig och utan några inplanerade grejer. Det enda som stod på agendan var en löptur med Selma. Dags att komma över de där 100 milen för i år.

Det var kallt idag! 4 minusgrader och en ganska bitande vind. Men solen skiner! Helt underbart! Det var väldigt länge sedan jag sprang med solbrillor på, men idag behövdes de verkligen.

Eftersom det är fruset i backen och därmed asfalts-underlag överallt så tog jag en runda med mycket asfalt. Det börjar bli dags att vänja kroppen inför Göteborgsvarvet. Vi sprang banvallen mot stationssamhället, tog Tvååkersvägen och svängde in mot Källäng. Det var härligt att få komma ut och känna all mat förbrännas och stressen rinna av. Njuta av omgivningarna. Solen värmde faktiskt lite när jag hade medvind.

Jag passade på att ta lite bilder också...
Skuggor i solen
Löptur med världsarvet i bakgrunden
Motljus:)
Vi vände upp för backen mot Gärdet och det kändes riktigt bra att springa i den. Känns som om jag faktiskt blivit lite bättre på att springa i backe...

När jag kom ut på Tvååkersvägen igen och vände mot Torstorp fick jag så vinden mot mig. Det blev trögt att springa och framför allt så j*vla kallt! Att fett skulle värma är en stor fet myt! Jag blev helt nedkyld om benen och rumpan och det var till och med lite kallt på ryggen. Tur att jag vände upp mot Linneskogen, där vinden försvann. 

Sista kilometern hem gick lätt ända tills helvetesbacken kom. Den var tung idag! Fast så kom den ju efter 12 km också. Men med dessa 12 kilometer travade jag över 100-mils-gränsen för i år. Så gött! För trots att jag har tränat för och sprungit Lidingöloppet har antalet mil begränsats av hus-projektet och jag har inte sprungit så mycket som jag hade velat.

Det var skönt att komma in i värmen igen och käka lite mat, dricka lite te, sakta värma upp de iskalla benen och rumpan. Jag får nog ta och leta upp ett par fodrade tights som är varmare än de jag har. Hoppas att det finns någonstans:).

söndag 21 december 2014

Skogstur och löptur

Denna morgon var det frost när jag gick upp. Skönt att slippa blidvädret, men det gick snabbt över. Det såg ut som att solen skulle skina, men den täcktes snart av tunga moln. Jag fick i alla fall en bild på frosten:)

Frostmorgon
Efter frukost drog Älsklingen, Selma och jag upp till skogen i Åkulla för att hämta en gran (i min egen skog, jag är ingen julgransjtuv). Selma och jag sprang först lite obanat för att se om vi kunde driva fram något djur till Husse som stod och väntade med bössan. Selma drog iväg på någonting, skällde snabbt och nästan lite aggresivt. Jag såg aldrig vad det var för djur och efter ett tag kom hon tillbaka igen. 

Selma sprang lös och jäklar vad hon springer runt. Upp och ner för backarna, det är ju rätt kuperat där uppe i skogen. Full fart hela tiden

Jakt-vovve
Tyvärr kom det aldrig något djur till Älsklingen, så vi gick på julgransjakt istället. Selma var så trött efter sin språngmarsch att hon lade sig ner och bara flåsade...

Trött jakt-vovve!
Vi tog oss upp på min marks högsta punkt där jag har den här utsikten:

Utsikt över sjön
Och så kollade jag till mina fina granplantor som jag planterade förra året. De såg jättefina ut!

Skogsproduktion pågår!
Vi fick huggt vår gran. Blev en riktigt fin i år! Tyvärr fick vi avsluta skogsturen med att plocka upp skräp som några äckliga jävla campare slängt. De hade uppenbarligen varit på Gekås och handlat, inte "orkat" köra in till campingen som ligger 1 km före min skog och tyckt att min skog var en alldeles utmärkt soptipp. Detta är anledningen till att jag ALLTID sjasar bort folk som försöker campa på min mark! Jag vet hur det ser ut när de åker därifrån!

Rester efter äckliga campare!
Allemansrätten betyder inte att man får skräpa ner i naturen, men det verkar väldigt många människor tro. Det var inte det enda jag hittade när jag gick runt där i skogen. Någon hade haft en toalett på grannens mark. Fullt med toapapper och tamponger. Så jävla äckligt!

Efter städningen sprang jag och Selma hem. Vi tog en liten extrarunda om Bockstens mosse för att rundan inte skulle bli alltför kort. Det var inte riktigt långpass-läge idag, men vi fick i alla fall ihop 9 km i ganska bra tempo. Visserligen är det väl mestadels nedför hela vägen, men jag var ändå nöjd med känslan! En minut efter att jag hade kommit hem började det att regna. Åh, vilken kul "vinter" vi har!

söndag 14 december 2014

På god väg...

Jag kom ut med en häst idag iallafall! Bosse var den som fick äran. Han var lätt att hämta i hagen. Pelle stack iväg. Sedan när Bosse kommit in i sin box började Pelle gnägga efter honom, men sedan insåg han att det var lika bra att springa in ändå. Knas-häst!

Jag började med att göra klart för Bosse att man flyttar sig när Matte ber om det. Det går alltid väldigt bra att flytta sig åt vänster när jag står på höger sida om honom. Att flytta sig åt höger när jag står på vänster sida är dock värre. Men det gick bättre idag än förra gången, så jag var nöjd med honom.

Jag ägnade också en del tid åt att "gosa" med honom. Klia bakom och mellan öronen, stryka honom över ansiktet. Han har varit extremt sur i boxen den senaste tiden, öronen är konstant bakåtslickade och han hugger till höger och vänster. Därför gör jag nu allt för att försöka få honom på bättre humör. Inte så lätt när det gäller den hästen...

Sur-häst
Jag gick ut i paddocken och gjorde även där flytta-åt-sidan-övning för att han skulle lyssna på skänklarna när jag väl kom upp på ryggen.

Han var jättefin att rida idag. Lite dålig framåtbjudning till en början, men det gick snabbt att komma åt och efter ett tag travade han på i bra tempo. Jag körde mycket övergångar, skritt-trav-skritt-halt-trav. Han blev finare och finare i formen. Vi började galoppera i vänster galopp, det var ganska blött och tungt i paddocken, så han bröt av. Så jag fattade galopp på ett annat ställe där det gick bättre. Han var faktiskt riktigt fin i galoppen. Och i höger galopp blev han helt perfekt. Ryggen kom upp, han lyssnade på skänklarna och styrbarheten fanns där. Helt underbart! Balansen bara föll på plats!

Dessutom fick jag trava lite nedsittning på honom också. Han brukar bli sur och sakta av när man försöker med det, men idag fick han istället en jättefin trav! Så det var jättekul att rida honom idag och nu kände jag att det ändå händer någonting som tar oss framåt, trots att det ändå inte blivit jättemycket ridning. När vi travade av så sänkte han huvudet nedåt framåt jättefint. Himla nöjd med honom!

Jag tänkte skritta ut en kort runda, men det gick inget vidare. Efter några hundra meter vände han och ville inte gå fram. Jag fick honom framåt och vände lite tidigare än vad jag tänkt, men då fick han ett spel och blev plötsligt rädd för en person som gick på Obbhult-vägen. Så jag valde att hoppa av och det var rätt beslut eftersom jag knappt kunde hantera honom från marken ens. Synd att det blev ett sådan tråkigt avslut på ett annars fantastiskt ridpass. Men jag fokuserar ändå på våra framgångar i paddocken så får uteridningen komma senare!

Och mina nya ridbyxor var helt perfekta! Frös inte alls om benen! Man skulle nog kunna få in ett par långkallingar under för ännu kallare väderlek, men de här brallorna kommer att sitta på hela vintern!

Löptur mitt i Tomtepromenaden

Idag kände jag äntligen att jag hade tid för en söndagsrunda med Selma. Det har varit mycket de senaste veckorna och helgerna som gjort att löpningen fått stryka lite på foten.

Vi sprang banvallen upp mot Åkulla Friluftsgård. Selma hoppade ner i ett vattendrag för att dricka...

Törstig vovve!
Dock var inte vattnet så fräscht, men det brydde hon sig inte om. När vi kom fram till Friluftsgården insåg jag att det var tomtepromenad... En miljon bilar, folk, barnvagnar, hundar och allt möjligt! Vi fick kryssa mellan folk som måste ta upp HELA banvallen när de går och jag var rätt glad när vi efter knappt en kilometer svängde upp i skogen dit inga andra skulle gå!

Valet av runda berodde på att det regnat väldigt mycket senaste tiden och jag vet att det är ordentligt blött i skogarna. Men här visste jag att jag skulle slippa de värsta surhålen. 

Vintergrått och blött
Vi genade över skogen bort till Bockstens mosse och sedan kom vi ut på en grusväg och fick fast mark under fötterna igen.

Trail-dogen!
Vi tog Obbhultvägen hem. Det var inte heller jättelyckat, då det var massor av trafik och vi fick hålla oss långt ut i diket för att folk hade så bråttom med sina bilar att de tyckte att det var ok att preja ner oss där...

Men det kändes mycket bra att springa idag. Kroppen kändes pigg. Och när jag var på väg hem kändes det som om jag hade kunnat springa någon mil till. Skön känsla!

Nu har jag skrapat ihop 964,5 km för det här året och har alltså 35,5 km kvar till 1000 km, som jag har som mål. Egentligen borde jag väl ha sprungit betydligt längre i år med tanke på att jag sprang Lidingöloppet, men det blev ju lite dåligt med träningen pga renoveringen. Nästa år ska jag sikta på att snitta minst 100 km/månad så att jag når 1200 km på hela året.

Nu har jag hoppat ur löpartightsen och istället hoppat i mina nya fodrade soft-shell-ridbyxor från Pikeur! Det ska bli spännande att se om de är bra på att hålla värmen när det är dags för hästarna att få jobba lite!