Träningsvärk!

Det kanske inte var det medt begåvade beslutet jag har fattat när jag åkte 18 km längdskidor efter ett helt års uppehåll. Det känns i kroppen idag kan jag meddela!

Höftböjarna är nog absolut värst. Det stramar när jag går, sätter mig, böjer och rätar ut benen. Att sitta var ingen bra ide. På förmiddagen klarade kag mig med att stå, men på eftermiddagen var det sittande möte.

Det finns bara en sak att göra när kroppen är sådan, träna mer. Idag blev det simning. Kroppen kändes mycket bättre i vattnet. Seg, men inte lika mycket värk.

Så det blev ett gött 1000-meterspass på Håsten. Men efter en stund i soffan kände jag mig nästan lika seg igen...

Jaja, det går nog över! Och jag är riktigt nöjd med att jag nyttjade gårdagens underbara vinternatur eftersom snön regnade bort idag. Hatar att det inte kan få vara vinter på riktigt! Så nu är det återigen grått och pisseblött överallt! BLÄ!

Äntligen vinter!

Det har varit fullt ös denna vecka. Mycket på jobbet och mycket på fritiden. Diskmaskinens ljuvliga ljud tystnade i torsdags och vi står återigen utan den:(. Tydligen var problemet inte så lättlöst som teknikern trodde, utan han fick beställa grejer som han kommer och installerar så fort han får hem dem. Åter till handdisk. Tråååkigt!

Något som är desto roligare är att det äntligen kom snö igår! Jag hade en jäkla tur som kom iväg med släpet och hämtade en ensilagebal innan snöovädret drog in! Jag hade precis satt mig på kontoret för att betala lite räkningar och när jag tittade ut så var det plötsligt helt vitt ute.

Det snöade på nästan hela dagen och på eftermiddagen ställde jag mig på crosstrainern och körde ett pass medan jag tittade på det fina snöfallet. Helt ok att träna inomhus då!

Utsikt från crosstrainern

Det kom inte jättemycket snö, men tillräckligt för att det skulle gå att åka en tur med längdskidorna! Så planen för idag var att gå upp tidigt för att hinna åka en runda innan vi for iväg på 1-årskalas.

Jag kunde knappt somna för att jag tänkte på hur underbart det skulle bli och med en oro om att det skulle regna bort lika snabbt som det kom. Men förutsättningarna var helt perfekta i morse. Fem minusgrader och en klarblå himmel!

Vintermorgon

Jag släppte ut hästarna och mockade, vallade skidorna, slängde i mig frukosten och tog på mig kläderna. Självklart fick Selma följa med!

Vilket fantastiskt skidföre det var! Helt perfekt! Det gick otroligt lätt att ta sig fram i snön. Jag genade över grannens ägor ut på banvallen, sedan följde jag den. Bort till Flähult, där man får klättra upp på banvallen igen eftersom det inte längre finns någon bro. 

Så fint på banvallen!

Vi skidade vidare upp till Friluftsgården, där var parkeringen plogad och sandad, så det var lite besvärligt att ta sig fram där. Vi fortsatte banvallen, körde förbi alla stackare som åkte runt runt runt på 700-metersbanan som skidalliansen fått ihop och vidare mot orörd snö.

Så vackert!

Mina fina spår:)

Jag ville aldrig sluta åka, men till sist insåg jag att jag var tvungen att vända, eftersom vi skulle iväg.

Det kändes superbra att åka hela vägen och när vi vände hemåt fick vi ju lite härligt nedförslut. Det funkade också väldigt bra att ha med Selma, för kopplet var precis så långt att jag inte kunde köra på henne med skidorna när hon sprang framför mig. Dock var det ju lite svårt när hon stannade eller trasslade in sig i kopplet eftersom jag ju hade lite längre stoppsträcka än vanligt.

Selma älskar också snö:)

18 km fick vi ihop och vi var ute i två timmar och en kvart. På slutet började jag få lite känningar i ländryggen och jag känner redan nu att jag kommer att få träningsvärk i armarna. Men det var det helt klart värt! Det finns få saker som gör mig på så gott humör som snö, sol och skidåkning.

Jag kände också av ljumskarna rätt rejält och börjar tro att min känning som jag får har med dem att göra i kombination med höftböjarna. Kanske kan skidåkning göra mig bättre?

Efter skidåkningen for vi till  Öxabäck för att fira Älsklingens barnbarn som fyller ett år idag. Helt otroligt vad tiden går snabbt! Han blev i alla fall jättefin i sin present, som han nog kan ha nästa vinter också:)

Loke i ny jacka:)

Nu ska jag bara hänga i soffan resten av kvällen! Är rätt trött efter en dålig natts sömn och skidåkning i friska luften!

Det ljuvliga (?) ljudet av diskmaskinen...

I nästan en månad har vår diskmaskin strejkat. Den gick sönder i mellandagarna, vilket gjorde att den inte felanmäldes förrän den 7:e januari och idag, äntligen kom det hit en kille och fixade den!

Det blev dock lite panik-artat, då han ringde vid nio-tiden och talade om att han tänkte komma förbi någon gång mellan 12 och 14. Jaha? Men jag jobbar ju??? Kunde man inte fått reda på detta typ i fredags så  att man hade haft liiite mer chans att planera...?

Då är det ju verkligen tur att jag kunde ta med datorn hem, klara av eftermiddagens möte via telefon och sätta mig och pilla med lite grejer som jag hade att göra. Grymt tacksam för den möjligheten!

Så det löste sig. Jag stressade hem efter ett annat möte, satte igång datorn, slängde i mig lunchen och väntade in diskmaskinskillen. Han dök upp efter ett tag (efter att jag klarat av telefonmötet, perfekt timing!), tittade på diskmaskinen, provkörde lite, grejade lite i vasken på den och sedan gick den igång! Utan att stanna! Helt underbart! Så nu har jag kastat in disken som stod på diskbänken och bara njuter av diskmaskinsljudet:). Dags att bära undan diskstället! Så gött!

För övrigt känns det som om det är den här veckan år 2015 drar igång på riktigt. I alla fall jobbmässigt. Veckan är fullbokad. På onsdag får vi besök av våra vänner från Forsmark som stannar till torsdag lunch, så där försvinner de två dagarna. Och innan dess blir det såklart förberedelser inför det mötet. Och efterarbete på fredag.

Många grejer som drar igång och många deadlines som ska hållas, men det är sådant som taggar mig och motiverar mig. Att ha mycket att göra och att behöva planera väl för att få allt att bli färdigt när det är tänkt.

Nu ska jag mocka och ta in hästarna innan jag ställer mig på crosstrainern för ett pass med efterföljande styrketräning och yoga. Gött!

Tokiga hästar!

Idag vaknade jag upp till ännu en jämngrå dag. Men jag var såpass sugen på att jobba med hästarna att jag ändå beslutade mig för att trotsa vädret och ge mig ut.

Pelle är en speciell häst på många sätt. Något han oftast inte är så intresserad av är att bli hämtad i hagen. Speciellt på förmiddagen då han inte har varit ute så länge.

Men idag tänkte jag göra ett försök ändå. Mest för att jag tycker att det är lite kul att se hur han beter sig.

Jag började med att gå ut i hagen, pilla lite på Bosse, som stod och åt för sig själv, klia ponnyn i pannan och se hur mottaglig Pelle var för att bli inhämtad. Svaret på den frågan kom ganska omgående, då han sprang runt och jagade ponnyn hit och dit.

Jag gick runt honom, ställde mig med ryggen mot honom med en tuss ensilage i handen. Han stod ca 20 meter bakom mig och tog några steg närmare mig. Men efter ett tag stack han iväg åt andra hållet, jagade återigen ponnyn och sedan tog han tag i Bosse och föste honom emot mig. Bosse tog en tugga på ensilaget jag hade i handen och sedan sprang Pelle undan igen.

Inte ens när jag stod och lät Bosse äta ensilaget och Pelle bara var två meter från mig var han intresserad av att bli infångad. Då hade jag väl hållit på i en halvtimme eller så... Så jag tog på Bosse grimman istället och gick in med honom.

Pelle var fortfarande inte intresserad av att komma in, så jag hämtade ponnyn också. Då lade sig Pelle ner för att rulla sig och jag passade på att smita in med ponnyn. Men ensam i hagen tänkte han ju inte bli lämnad så då kom han galopperandes in i stallet. Japp, så får man in honom där. Tur att de andra hästarna är lite mer medgörliga...

Han var rejält uppjagad när han kom in, men jag valde ändå att börja med honom. Det fick bli en promenad runt Obbhult. Det gick väldigt lugnt, förutom uppe i Linnarp där det var en massa hästar. Han har ju inte sett andra hästar än de han delar hage med på ett tag, så det var väl en normal reaktion för att vara honom. Han lugnade ned sig och vi kunde gå vidare. I övrigt var han väldigt lugn med tanke på förutsättningarna.

Snygg, men knasig...

Efter Pelle var det Bosses tur. Idag stod ridning på schemat. Jag hade inga stora förhoppningar om att det skulle gå att rida i paddocken, med tanke på det enorma regnandet senaste tiden. Men jag tänkte att jag i alla fall skulle kunna skritta lite där.

Det gick faktiskt över förväntan. Underlaget var fullt ridbart, om än kasst på vissa ställen så gick det ändå att rida helt ok. Men det blev mest skritt och trav idag. Bosse var pigg och full av energi, men han skötte sig bra. Vid några tillfällen ville han gå mot utgången, gå emot vänster skänkel, men jag lyckades lösa de situationerna på ett bra sätt.

Han var som sagt väldigt pigg och ville springa iväg i traven. Så när han ville dra på satte jag mig ned i traven. Det brukar han avsky och går då ner i skritt. Inte idag. Istället blev han jättefin att jobba i skänkelvikningar och öppnor. Rörde sig riktigt fint!

Efteråt skrittade vi ned mot Linnarp, vände i svängen och tillbaka igen. Det gick ok, förutom att han stressade på hemåt. Det kändes som om han skulle köra ner huvudet och skjuta rygg. Dock gick det bra hela vägen hem. Så det blev ett helt ok pass!

Ok underlag idag

Nu vill jag ha ljusa kvällar och torrt väder utan minusgrader så att vi kan komma igång ordentligt igen!

Lördag!

Denna vecka har jag haft ett ordentligt sug efter att cykla (utomhus). Så igår pumpade jag däcken på min kära Bianchi och tänkte att det skulle bli bra cykelväder idag. Det skulle ju faktiskt inte regna och även lite sol var utlovat.

Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Visst var det uppehåll idag, men bara några få plusgrader och en del vind på det. Jag insåg att jag inte skulle kunna hålla värmen uppe, så det var bara till att göra annat istället.

Vi började dagen med att fixa lite grejer i stan och sedan hälsa på mor på sjukhuset. Därefter åkte vi hem och käkade lite lunch innan vi gav oss ut.

Älsklingen skulle köra in några pallar med spånbalar i maskinhallen och jag tänkte greja med hästarna i solen. Jag hämtade in dem och ställde upp Bosse på gången. Då kom Älsklingen och behövde hjälp, så det var bara till att slänga in Bosse i boxen igen och gå ut och greja.

Sedan lastade vi in fyra pallar spånbalar (18 st/pall) i stallet, så klockan hann bli tre innan jag kunde börja på Bosse igen. Han var faktiskt riktigt trevlig idag. När han stod på gången hittade jag lite punkter på halsen och manken som han bara älskade att bli kliad på. Så det blev en del kliande och han var inte alls så tjurig som han brukar vara. En härlig mys-stund helt enkelt!

Jag tog på honom tränset och så skulle vi gå en runda. Bosse är dock ingen häst som gillar att vara ute och gå med mig på marken. Han har fullt upp med att tugga på tyglarna, flaxa med huvudet, tugga på mig och allmänt krångla. Dessutom är han som en stridsvagn och lyssnar inte överhuvudtaget på ifall jag vill bestämma om vi ska gå eller stå still. Det är betydligt bättre att sitta på ryggen på honom, så det får det bli framöver!

Dock var han betydligt lugnare än de tidigare gånger jag har varit ute med honom, så det fanns positiva grejer också idag. Vi avslutade med att han hittade fler ställen som kliade. Bl.a. uppe på flanken där han inte kom åt själv så jag fick hjälpa honom. Då slappnade han av ordentligt!

Efteråt var han väldigt trevlig, till och med i boxen. Jag kunde klia honom i pannan när han stod i boxen. Han fällde visserligen bak öronen, men det kom inga huggande tänder farandes. Helt klart framsteg!

När vi var klara var klockan fyra och jag insåg att jag inte skulle hinna gå ut med Pelle innan mörkret föll, så jag borstade bara honom. Det tyckte han var jättemysigt! Han var väldigt gosig idag och stod och gungade och visade med hela kroppen vart han ville bli kliad. Även han var mycket lugn idag! Efteråt släppte jag in honom utan täcket i boxen eftersom han har fått lite skav av det.

Det är faktiskt riktigt trevligt att tillbringa lite mer tid med hästarna nu, men oj, vad sugen jag är på att komma igång med ridningen på riktigt! Chanserna för att komma igång ökar för varje dag nu när våren närmar sig och det blir ljusare på kvällarna! Ser fram emot det otroligt mycket!

Blåsigt långpass!

Selma och jag gav oss ut i blåsten för att springa ett kortare långpass. Det var lite spännande att se hur det skulle funka att springa i Åkullaskogarna med tanke på nattens storm.

Men det visade sig vara väldigt ospännande. Inte många träd som hade fallit. Inte ens på ett ställe där det var nygallrat och gallrat väldigt hårt, dvs det var långt mellan granarna, hade några träd fallit.

Vi passerade friluftsgården och kom fram till skidspåren. Det ser lite märkligt ut med helt snöfritt landskap runtomkring och så plötsligt en slinga med snö. Några spår att tala om var det inte förstås. Det är ju plusgrader ute nu.

Snö i det snöfria landskapet

När vi svängde över skogen från banvallen till Svartråvägen hittade vi faktiskt en tvådelad grantopp som hade knäckts och lagt sig över stigen. Bara till att hoppa över.

När vi vände hemåt kom så den där motvinden. Jäklar vad det blåste på sina ställen! Det gick knappt att springa framåt överhuvudtaget! För att slippa alltför mycket vind tog jag vägen genom skogen mot Obbhult. Där var det däremot väldigt blött. På flera ställen var vägen såpass dränkt att jag var tvungen att gå bredvid vägen i terrängen för att komma framåt. Där hittade vi också dagens andra nedblåsta träd, några björkar...

Blockerad väg

Inte heller björkarna var några problem att ta sig över. Vi fortsatte till Obbhult och sedan tog vi landsvägen hem. Närmare 14 km fick vi ihop idag och det var riktigt skönt att komma ut och röra på sig!

Stormar

För nästan exakt tio år sedan drog Gudrun fram över Västsverige och orsakade stora skador på skog och byggnader. Den förödelsen som mötte oss i skogen efteråt är svår att beskriva. Tusentals träd huller om buller och en skog som man inte längre kände igen sig i. Efterarbetet där Älsklingen och jag gick med motorsåg och kvistade och kapade medan pappa lastade skogskärran full, där vi vissa dagar knappt förflyttade oss fem meter framåt, är svårt att glömma. På något sätt är det så jag förväntar mig att det ska se ut efter en storm. Gör det inte det så känns det inte som att det har stormat "på riktigt".

Tur att stallet klarade sig!

Ungefär såhär såg stora delar av skogen ut. 

Stadiga 100-åriga ekar fick ge sig för Gudrun

Friska furor knäcktes

Vi stack ut nästan direkt och började jobba i skogen

Här börjar min motorsågskarriär!

Pappa beordrade mig att köra till Handins och köpa ett par sågbyxor och skyddsstövlar. Det var där och då jag började köra motorsåg. Kanske inte det bästa stället att börja sin motorsågskarriär på, bland stammar som satt i spänn. Men hjärnan fick vara med och man fick använda den ordentligt för att ta sig igenom all skog utan att skada sig.

Många skogsägare såg sina livsverk gå till spillo. All den tid de lagt på att plantera, röja och gallra var förgäves och den skog de skulle avverka i lugn och ro om några år låg jämnad med marken. Det gick inte att få tag i skogsmaskiner till att köra ut virke, alla var upptagna med att röja någon annans skog. Jag kan förstå att känslan av hopplöshet var stor för de som förlorat flera hundra hektar skog. I vilken ände börjar man? Tragiskt nog var det några som faktiskt tog sina liv pga skadorna efter Gudruns framfart.

Jag vet inte hur många hektar utav min skog som låg ner, men kanske 10-15 hektar. Det var ju en stor del av den skog vi hade. Istället för att sitta hemma och sörja över de ekonomiska och matriella skador som uppstått tog vi tag i saken och efter ett intensivt arbete hela våren hade vi lyckats städa upp det mesta innan vissa ens hade börjat. Det var nog ett bra sätt att bearbeta förlusten. Och pappa hade ju erfarenhet av de berömda stormarna 1969 som också tog med sig mycket skog.

För mig personligen har jag aldrig sörjt pengarna, att jag skulle ha kunnat avverka skog i en bra takt och investera pengarna i nya plantor och andra förbättringar av gården. Å andra sidan har jag aldrig haft min skog som levebröd heller och då blir det ju pengar som man ändå aldrig har haft "på riktigt". Det som jag dock tycker är riktigt tråkigt är att allt skogsarbete sedan jag köpte gården har bestått av stormröjning och plantering. Det hade varit kul att någon gång på fälla lite träd själv också.

Det tog flera år innan man kunde röra sig i skogarna igen som vanligt och idag har vi åter fina härliga skogsvägar runt omkring här. Kanske har de blivit ännu bättre tack vare att skogsägarna var tvungna att förbättra sina skogsvägar för att kunna få ut virket. Så inget ont som inte har något gott med sig.

I natt har det återigen stormat. Egon hette han den här gången. Vid halv nio igår kväll gick strömmen, precis när jag var på väg in i duschen. Ingen ficklampa i närheten (såklart) så jag fick treva mig ner i köket och leta upp en tändare så att vi kunde tända lite ljus. Strömmen kom dock tillbaka efter ca en halvtimme, så det var lugnt. Otroligt mycket bra jobb har lagts på vårt elnät här ute på landet. Efter Gudrun var strömmen borta i flera dagar.

Men det blåste ordentligt igår. Stundtals vibrerade det i sängen och jag undrade ifall de nya takpannorna skulle ligga kvar och hur många träd som skulle jämnas med marken. Helt klart den värsta stormen sedan Gudrun! Det var spännande att gå upp idag och beskåda den förväntade förödelsen.

Förvånande nog var det ingen förödelse alls. Inte ett träd som ligger någonstans runt huset och alla takpannor på plats. Det enda som hänt var att två dörrar på uthusen blåst upp. Det blåser fortfarande en hel del, men det känns ändå ganska lugnt. Det värsta är nog fönstren på huset som ser förjävliga ut:). Jaja, om jag väntar lite till så kommer det väl regn och rengör dem...  

Kvälls-sim med simma-i-bredd-kärringar i vägen igen

Ikväll har Älsklingen och jag varit i Håstens simhall och simmat lite. Jag hade med mig lite hjälpmedel, fenor, dolme och flytplatta. Jag tänkte köra lite teknikträning utöver bröstsimmet.

Jag började med 200 meter bröstsim, lugnt och fint. Efter det körde jag några längder med platta och fenor. Idag var det två mycket irriterande damer som simmade i bredd och verkligen tog för sig av heela banbredden (på två banor). Det gick bra ett tag, men när jag körde crawl och simmade ikapp dem och samtidigt mötte en kille så fick jag nog och sa åt dem att det blir lite trångt när de simmar i bredd.

Jag förstår inte att det ska vara så svårt att se sig omkring och förstå att man är i vägen. Det måste ju ha varit rätt uppenbart att de inte var ensamma i bassängen. Jag förstår inte heller att man anser att simning är något slags prat-motions-sätt. Vill de tvunget tjöta får de väl ut och gå en runda!

De flyttade i alla fall på sig (litegrann och muttrandes) efter att jag sagt till dem och några längder senare gick de upp ur bassängen, säkert pratandes om den hemska simmaren som bad dem att flytta på sig:).

Jag fortsatte med lite teknikövningar hit och dit. Gav mig på dolmen, men den kommer jag inte överens med. Kan inte ta mig framåt överhuvudtaget utan att röra på benen. Så den går bort!

Jag har fått en känning i en rumpmuskel när jag har kört yoga. Det är en muskel som jag inte har känt av när jag har gjort något annat, men idag började den plötsligt kännas när jag simmade bröstsim. Märkligt! Det försvann lika snabbt som det kom.

Crawlet och andningen går lite framåt. Jag testade att andas på vartannat simtag istället för på var tredje. Gick ganska bra, men jag hittar inte lugnet när jag crawlar, det känns inte bekvämt. Men det är väl bara till att fortsätta träna...

Tillbaka till verkligheten...

Sista dagen på "jullovet" idag. På förmiddagen såg jag till att måla det sista i källaren (för den här gången) en gång till. Skönt att ha det gjort. Nu kan vi snart börja flytta in lite grejer där och få ordning.

Efter lunch var jag ruskigt sugen på att springa. Har ju inte gjort det på 1½ vecka och det började verkligen kännas tråkigt att inte kunna springa som vanligt. Men istället har jag ju stärkt upp min kropp med alternativ träning, crosstrainer, styrketräning och yoga, så visst har det ju kommit något bra med detta också.

Jag kunde inte hålla mig till sist och drog på mig löparkläderna, klädde på Selma grejerna och drog ut. Jag tog faktiskt på mig pulsbandet, som jag inte använt på länge pga att jag får skav av det. Dessutom har det ballat ur ibland och påstått att jag haft 240 i puls. Men jag tänkte att det kunde vara kul att kolla läget lite.

Selma var såklart överlycklig över att få springa. Det är ju inte samma sak att promenera. Lite tråkigare, lite frustrerande.

Vi började försiktigt. Kände efter i varje steg så att det inte gjorde ont någonstans. Nä, ingenting! Jippi!!! Jag sprang ca tre lugna kilometrar och när jag kom in på en grusväg ökade jag tempot lite. Det var så underbart att springa igen! Och på något sätt kände jag mig faktiskt lite starkare. Inbillning kanske, men en skön känsla!

Vi var ute i ca 45 minuter och sprang drygt 7 km. Jag var mycket nöjd med passet och glad över att kunna springa igen!

Lycklig löparvovve!

Efter löpningen tog jag mig faktiskt tid att köra styrketräning, precis som jag har gjort efter crosstrainerpassen. Och efter styrketräningen blev det yoga. 

Yoga är intressant. Jag förstår inte hur det ens är möjligt att genomföra de där övningarna som de visas i videon. Vissa övningar funkar iofs. Men vissa gör grymt ont och vissa är helt omöjliga att ens komma i närheten av golvet med huvudet. Kanske kommer jag att bli bättre någon gång, men jag har inga större förhoppningar eftersom jag är så grymt ovig. Men det känns iaf bra i höfterna efteråt!

Resten av dagen har varit lugn, Fixat lite käk och matlådor till imorgon. Då ska man tillbaka till jobbet igen. Kul, visst, men det finns ju alltid saker man hade kunnat göra hemma istället...

Morgonsim!

Jag startade denna dag som tänkt, gick upp när klockan ringde, 05:15, gav hästarna mat, mockade och släppte ut dem. Åt en tallrik youghurt med müsli och gav mig sedan iväg till Håstens simhall för en morgonsimtur.

De öppnar 06:30, jag var där 06:32 och redan då var det massor av folk, företrädesvis pensionärer. Snabba genom duschen var de också och bassängen var nästan full när jag kom ut vid 06:45.

Idag var det inga "simma-i-bredd-tanter iaf. Skönt. De som simmade visade hänsyn och det gjorde det lätt att simma om. För jag simmade om nästan alla (wihoo). Jag körde enbart bröstsim idag. Jag hade lite tidspress på mig eftersom hovis kommer kl 9.

Jag hittade ett bra flyt och tempo och körde på rätt ok. 1200 m på 40 minuter. Skönt att vara i vattnet igen! Ska försöka få i iaf ett simpass i veckan framöver. Det är så himla gött att lossa skuldrorna, speciellt när man tryckt ihop dem framför datorn på jobbet ett tag.

Nu har jag intagit andra frukost och ska hoppa i hästkläderna och se ifall det finns några hästar som vill komma in och få nya skor....

Solig dag!

Idag har solen verkligen strålat på oss! Klarblå himmel, lite lätt vind.

Hanna kom hit idag för att rida lite. Hon fick låna ponnyn som är betydligt lugnare och snällare än mina krutdurkar. 

Pelle var först ut idag och vi skrittade ut en runda i solen. Jag valde att gå, då jag inte tycker att vi är riktigt redo än för att börja jobba från ryggen. Han har ju inte varit ute i farliga världen så mycket så det känns dumt att utmana ödet.

Det gick dock mycket bra. Han var väldigt lugn och avslappnad, precis som jag vill ha honom! Han blev endast lite spänd i skogen, men aldrig hysterisk, utan det gick att kommunicera med honom.

Så jag var mycket nöjd med honom idag! Kändes riktigt bra!

Bosse fick också komma ut och skritta lite. Jag tog med ponnyn igen för att lugna ner situationen. Men ponnyn var trött, Bosse pigg och trampade iväg från henne, så det blev inte mycket till lugnande effekt.

Vi skrittade endast ner till svängen, vände tillbaka och in i paddocken där allt blev lugnare. Tyvärr är det nu fruset i backen igen så underlaget var väldigt ojämnt. Inte läge för något annat än skritt alltså.

Efter ridturen galopperade de ut i hagen för att springa av sig all överskottsenergi. Galningar!

Nu ikväll har jag kört 45 minuter på crosstrainern, 15 minuter styrka och 35 min yoga. Trist att inte kunna springa, men jag hoppas att all denna styrke-och rörlighetsträning kommer att komma till nytta för mig. Jag har inte haft någon känning alls i höften/bäckenet idag, men jag chansar inte, utan fortsätter med alternativ träning tills jag har varit utan känningar ett tag.

Imorgon blir det simning, det ska bli gött!

Tränat hästarna

Efter målningen fanns det lite tid kvar den här dagen att lägga på mina kära hästar. Det var rätt blåsigt ute, men uppehåll, så det var helt ok.

Jag har under mitt jullov kört lite kommunikationsövningar med båda hästarna. De går ut på att få dem att vara lugna i mitt sällskap, samt arbeta med Bosses sur-problem. Jag har jobbat mycket med att sätta gränser och få dem att flytta för mig och inte tvärtom. Det är inte helt enkelt, man blir ifrågasatt hela tiden, men jag tycker ändå att jag har fått igenom lite saker som gjort situationen bättre.

Idag började jag med Bosse. Med honom gäller det att få honom på andra tankar när han surar och gör sina utfall. Att ta av täcket utan att bli attackerad, till exempel. Jag tror att han egentligen inte är sur, för i övrigt är han en mycket glad och trevlig häst. Det känns som om han är ute efter att skrämmas och fortsätter med det eftersom han lyckas med att jag backar undan när han gör sina utfall.

Idag slängde jag på sadel och träns och tog med mig longerlinan ut i paddocken. Det var dock tjällossning där, så det var inget vidare att varken rida eller longera. När jag longerade honom så studsade han och hade sig. Fick lite CP-ryck. Men det gick ändå rätt bra.

Efter longering i båda varven satte jag till sist upp och det var mycket energi idag. Säkert en kombination av blåsigt väder och uppdämd energi. Det blev mest skritt och trav då underlaget inte tillät något mer och jag red inte så länge innan jag kände att det räckte. Istället gick jag tillbaka till stallet, tog av martingalen och gick ut en liten runda med honom. Det var mycket stanna, backa, lugna ner sig. Och det gick faktiskt ganska bra, Tyckte att han skötte sig mycket bra stundtals.

Han fick något ryck, men annars jätteduktig! Kan nog bli riktigt trevligt att gå ut och rida ut med honom snart!

Även Pelle gjorde jag i ordning. Han hade verkligen sett till att bli skiten nu när det är mjukt i backen igen och lerigt. Pelle är en väldigt snäll och lugn häst. Så länge man befinner sig i stallet. Ute i världen är det dock annorlunda. Även med Pelle har jag kört mycket kommunikationsövningar, För även om han är snäll så måste han börja lita på att saker som jag säger inte är farliga inte heller är det.

Jag slängde på honom tränset och gick ut en runda. Tyvärr började det bli mörkt, så det fick bli en kort runda eftersom jag inte orkade ta på oss reflexer. Vi gick upp till upplagsplatsen och vände. Han var väldigt lugn idag, Ingenting som skrämde honom. Riktigt nöjd med honom idag! Nu gäller det bara att få honom att kunna lugna sig och hålla sig lugn även när jag sitter på ryggen på honom.

Jag kan inte påstå att jag har lagt så mycket tid på kommunikation från marken tidigare med någon av mina hästar. Och det är klart att kommunikationen från ryggen blir bättre om det funkar från marken. Så det är bara till att träna på, så kan jag nog snart ha två riktigt trevliga hästar att rida!

I målartagen igen

Nu har jag hållit mig borta från målarpenslarna ett tag, men den här helgen åkte grejerna fram igen! Vi har röjt ur ett rum i källaren (som var potatiskällare en gång i tiden) och tänkt att inreda det med hyllor och grejor så att vi kan förvara lite saker där. Få lite ordning helt enkelt.

Men först behövdes det färg! Vit färg fick det bli. Jag hade en och en halv burk kvar från när jag målade stallet, så det var bara till att sätta igång.

Jag började igår, och allteftersom jag målade trodde jag att solen hade börjat lysa, men det var bara väggarna som började reflektera mer och mer ljus. Från början var det bara kommunistgrå putsad vägg, så det blev verkligen en enorm skillnad att måla allt vitt. Även taket blev vitt.

Kommunistgrå väggar...

Ljust och fräscht!

Jag blev väldigt nöjd med resultatet och det är ju väldigt enkelt att bara dra över allt med rollern. Och det gick ännu snabbare när jag målade för andra gången idag. Så nöjd med resultatet!

När jag var klar med potatiskällaren gav jag mig på "mörka hörnet" som är korridoren in till potatiskällaren. Det finns bara en lampa i den delen av källaren och den sitter mitt för pannan, så ljuset kommer aldrig in i mörka hörnet. Jag tänkte att lite färg där också skulle göra gott, så jag målade där också.

Mörka hörnet

Och jäklar vilken skillnad det blev! Första bilden är tagen utan blixt för att det ska synas hur mörkt det egentligen är. Nästa bild är tagen efter målningen...

Ljust och fräscht!

Det blev riktigt bra, faktiskt! Nu är jag sugen på att måla mer i torkrummet, tvättstugan osv så att det blir fint i hela källaren. Det är ju inget man har prioriterat tidigare när man haft fullt upp med allt annat. Men nu känns det rätt att göra detta. Enkelt också, det tar faktiskt inte mycket tid att få målat. Ca 2 timmar per målning i potatiskällaren. Taket är så lågt att man når utan större ansträngning, så det gör hela jobbet väldigt smidigt!

Nu kan vi börja inreda i potatiskällaren. Vi hade tänkt att platsbygga hyllor där, så det ska bli spännande att se hur det blir. Det ska i alla fall bli riktigt skönt att få undan grejer som ligger överallt och få lite ordning!