"Simning" och cykeltur

Så var årets midsommarhelg över. Det var ett trevligt midsommarfirande i fredags i Ullared med god mat och dryck. Dock lite väl mycket dryck för min del... Så igår var jag inte så stark. Jag avskyr verkligen att vara bakfull, som tur är händer det inte alltför ofta!

Men idag var jag åter på topp och full med energi i kroppen! Förmiddagen ägnades i stallet och med hovis. Alla pållar fick nya skor. Alla hade också skor på före. Helt fantastiskt...

Sedan tog vi en tur till stan för att hämta upp ett par skor som var beställda till Älsklingen och så passade vi på att handla lite.

Väl hemma igen bytte jag om till våtdräkt, då vi skulle till Öxabäck och jag kände att jag var tvungen att testa att simma. Nu är det ju bara två veckor kvar till Vansbro!

Vi stannade till vid Skällingesjön. Denna ångestfyllda plats. Fast det såg mycket trevligare ut än vad jag kommer ihåg från den hemska simskolan när jag var liten!

Men det var ungefär lika "varmt" i vattnet som jag kommer ihåg... satan vad kallt! Brrr! Jag tog några simtag och fick direkt panik när jag fick det iskalla vattnet i ansiktet. Hyperventilerade och fick ställa mig upp. Nytt försök, fortfarande inte i närheten av att kunna simma på ett normalt sätt.

Jag fortsatte lite fram och tillbaka vid bryggan. Det gick väl lite bättre när jag hade vant mig vid temperaturen i vattnet, men jag klarar att simma ungefär i en minut, sedan är pulsen så hög att jag måste vila. Hmmm. Jag förstår inte riktigt varför jag får sådana panik-känslor? Det bara suger till i magen och så tror jag att jag ska drunkna. I tio minuter stod jag ut, sedan var jag trött på det. Kändes meningslöst. Vet inte hur jag ska komma över denna irrationella skräck??? Just nu vill jag helst bara strunta i Vansbro! Men jag antar att jag får göra nytt försök!

Modstulen åkte jag vidare upp till Öxabäck, där vi bjöds på god mat. Efter maten tog jag cykeln och cyklade hem för att få bort rastlösheten och tänka på annat än misslyckad simning.

Det blev en härlig tur. GPS:sen flippade ur i början och klockade andra kilometern på 0:57, vilket innebär en hastighet på runt 62 km/h. Inte så troligt... Men sedan rättade den till sig.

Jag har inte cyklat sedan Tjejvättern, förutom hem från Ullared på den gamle cykeln på midsommarafton. Då var det inte lätt att känna någon cykelform. Men idag fick jag besked om att benen är med mig fortfarande. Härliga backar uppför och nedför. Starka ben. Inte tråkigt någon gång. Eller jo, förresten, när Mute backe kom efter 5 mil så var det rätt drygt, men då var det ju bara en kilometer kvar så det fick gå.

Nu är jag i alla fall inte rastlös längre, det ska bli gott att sova! Så får jag väl drömma om att jag kan simma i öppet vatten... Och att jag tycker om det...

Dagens runda

Träningsvärk!

Träningsvärken efter gårdagens rullskidpass kom som ett brev på posten. Så går det när man tränar för sällan! Fast jag gillar egentligen träningsvärk. Jag föreställer mig att det gör ont för att musklerna växer:). Och dessutom är det bästa sättet att bli av med den att träna mer.

Fördelen med att träna olika saker är ju att man inte belastar kroppen med samma träning dag efter dag. När överkroppen idag kändes lite stukad här och där, rygg, triceps, mage, var det perfekt att springa en runda.

Så jag tog med mig min glada vovve och sprang upp i Linneskogen. Det regnade i eftermiddags och när solen kom fram igen blev det i princip tropisk hetta med väldigt fuktig värme. Inte mitt favoritväder precis när det gäller löpning.

Men det var bara till att bita ihop och göra de fem kilometer som skulle göras. Det var tungt, riktigt tungt. Och avslutningen de två sista kilometerna var grym med långtråkig banvall som dessutom lutar lätt uppför.

Men jag gjorde det och efter en halvtimme pep klockan för fem kilometer. Så gött det var att få gå sista biten hem! Svetten bara sprutade ifrån pannan! Men nu är det gjort!

Regn och rullskidor!

I natt och i förmiddags har det äntligen regnat ordentligt! Strax över 15 härliga millimeter kom det! Det är faktiskt mer än vi har fått totalt de senaste två månaderna. Så ikväll slapp jag vattna blommor och grönsaker. Så gött!

Äntligen kom regnmätaren till användning!

Efter jobbet fick jag tagit en sväng om stan och Surfers Paradise för att skaffa neoprenlim till våtdräkten. Jag upptäckte igår att jag lyckats göra ett litet märke med en nagel, så det var bra att få det lagat. Funkade jättebra med limmet!

Så ikväll kunde jag ha tagit mig till någon sjö och simmat. Istället lockade rullskidorna. Det är faktiskt årets längsta dag idag. Och hur firar man det bättre än med en runda på rullisarna:).

Så jag tog mig till asfaltsland och slängde på mig alla grejer och gav mig iväg. Det var helt underbart! Lite härlig motvind till en början. Det är ju bra för då blir det medvind hem...

Stakandet funkade bra. Jag kände mig stabil på rullskidorna och allt gick mycket bra. Det var inte så mycket trafik ute heller, så det var rätt lugnt och skönt.

Dagens träningskompisar

Det kändes bra att få träna överkropp efter all cykling. Bukmusklerna fick jobba ordentligt och det behövde de verkligen! Det var lättrullat och kändes som en bra början på min väg mot Tjejvasan 2017.

Dagens runda

Det är en rätt häftig känsla att rulla skidor mitt i sommaren i värmen och samtidigt tänka på snö, vinter och skidspår... Jag njuter!

Imorgon ska jag ta tag i simmandet! Kanske...

Våtdräktsprovning och löpning

Efter förra veckans misslyckade försök att få på mig våtdräkten var jag bara tvungen att testa här hemma i lugn och ro och normal temperatur. Tänk att då gick det alldeles utmärkt att få på den! Och den sitter bra. Lite tajt om armarna, men det antar jag att den ska vara.

Så nu är det check på den och jag har inte längre någon ursäkt till att inte ge mig av till en sjö och simma. Förutom att det är kallt, mörkt och läskigt... Men det går antagligen att komma över...

Efter våtdräktsprovandet drog jag på mig löparkläderna och Selma började yla i källaren. Härliga hund! 5 kilometer låg i planen och vi gav oss ut i blåsten.

Det var perfekt temperatur för linne och kortbyxor. Det är ju faktiskt sommar även om det inte är över 20 grader. Men det är ju bara bra när jag ska springa.

Idag kändes det fantastiskt kul att springa. Den där lätta, härliga känslan infann sig med en gång. Jag hade en plan att springa runt Stensared, men det var länge sedan vi sprang runt Flähult, så det blev ändring av plan.

Det är lite svårt att variera rundorna när man springer korta sträckor, tycker jag, man får ha en del fantasi! Det var kul att springa på lite andra ställen än vanligt och kanske var det därför det kändes lättare än vanligt. Eller så börjar jag komma igång. Oavsett orsak, ville jag knappt sluta springa, men jag har lärt mig den hårda vägen att det är bra att följa en plan och att inte öka för mycket bara för att det känns bra för stunden. Så när klockan ringde för fem kilometer slutade jag att springa och gick resten av vägen hem.

Dagens runda

Nu ska jag försöka reparera den föregående nattens dåliga, eller snarare korta, sömn. Fastnade framför en film igår. Jag som aldrig kan hålla ögonen öppna framför TV:n lyckades se klart en film som var slut klockan 00:00. Inte så bra när man ska gå upp halv sex dagen efter. Känner mig rätt trött nu, så det får bli en dusch och sedan sängen!

Helgen so far...

I fredags när jag kom till jobbet såg jag att vi hade fått en ny "familjemedlem":).Vi har under någon veckas tid haft en strandskata utanför kontorsfönstret som har ruvat på ett ägg. Och i fredags hade den lille tittat ut! Väldigt liten och söt och ostadig...

Nykläckt med sin mor

Strandskatorna är rätt intressanta att titta på. De har ägnat hela våren åt att springa runt utanför fönstret och skrika, bråka och ha sig. Ibland undrar man vad det är för fel på dem... Men de är rätt mysiga ändå och ger lite annat att tänka på emellanåt, vilket är skönt!

På fredagskvällen åkte vi med svärmor ner till Halmstad. Till Heagårds skafferi, där vi åt och kollade på en Elvis-kopia som uppträdde. Maten var fantastisk! Grillbuffé med massa goda tillbehör och gott vin! Men det där med Elvis-kopior är inte min grej riktigt..

Jag tycker väl att den mesta av musiken är bra, men jag tycker nog att det är originalet som gjorde den på bästa sätt. Dessutom härmar de där kopiorna Elvis i slutet av hans liv då han såg som sämst ut. Kanske inte så mycket att ta efter.

Men det var bra underhållning för de som är stora Elvis-fans och Svärmor var mycket nöjd, och det var ju huvudsaken!

Bra drag...?

Igår vaknade vi rätt sent för att vara vi, klockan var över nio innan vi kom upp ur sängen. Vi åt en snabb frukost sedan kopplade vi på släpet och började röja ur diverse uthus där vi har samlat skräp. Det blev faktiskt en hel del skräp till sist. Nästan hela släpet var fullt. Och då skulle vi dessutom få plats med skräpet som någon idiot har slängt i min skog...

Det här gör mig så förbannad!

Det är helt fascinerande att det finns människor som istället för att åka till återvinningsstationen som ligger mindre än en mil bort, har generösa öppettider och dessutom är gratis, väljer att dumpa sitt skräp i någons skog. De hade dessutom gjort sig omaket att släpa bort en av stockarna vi har lagt över platsen för att slippa skräpande campare.

Bland skräpet fanns bruna stuprör, metallgardinstänger, mopeddäck, gamla kläder och skor. Säkert någon som har rensat ut någon sommarstuga eller liknande, inte alltför långt bort. 

Finge jag reda på vem som har gjort detta hade den personen fått hela mitt släps innehåll dumpat på sin tomt... Men tyvärr hittade jag inge ledtrådar som kunde avslöja idioten.

När vi kom till återvinningsstationen var det i alla fall glädjande att se att där var mycket folk och att bingarna var välfyllda. Så de flesta tar ju ändå sitt ansvar. Men de där som inte gör det retar mig något oerhört! Jag har också som princip att rensa så fort jag ser sådant här, eftersom jag vill ha rent och fint i min skog och inte vill att någon mer ska tro att min skog är en soptipp.

I princip hela dagen gick åt till detta och när vi kom hem hann vi bara ge hästarna vatten innan vi skulle iväg till Öxabäck och hälsa på det senaste barnbarnet, Tor.

Tor föddes i onsdags, så det var första gången vi fick stifta bekantskap med honom. Vi bjöds också på god mat och dryck och hade ännu en trevlig kväll.

Morfar, mamma och Tor

Idag ska jag plantera om mina meloner och pumpor som jag har drivit upp i växthuset. Pumporna ska få komma ut i en odlingslåda och melonerna ska få nya krukor i växthuset. Jag ska även så vaxbönor och plantera hallon och purjolök. Det ska alltså bli några till odlingslådor som ska fixas i ordning. Alltid finns det något att göra. Dessutom ska vi prova vår fina färskpotatis som nu har blommat i drygt två veckor. Älskar egna färskpotatis!

Foto-köp

Vid i princip alla lopp som man deltar i såsom klassikerloppen, Göteborgsvarvet, Varbergsloppet osv, finns det fotografer på plats. Efter loppet är det spännande att se hur man såg ut när man genomförde loppet.

Men tyvärr så blir jag oftast besviken när bilderna väl kommer. Speciellt Göteborgsvarvet har det varit ruskigt dåliga foton. Fel ljusinställningar och dålig skärpa på bilderna. Dessutom är de oftast svindyra att köpa, så jag har aldrig köpt någon bild från något lopp tidigare.

Men på Tjejvättern fanns det uppenbarligen duktiga fotografer och jag fastnade för en bild där jag leende cyklar ut för en backe med Vättern i bakgrunden. En sådan där bild som har allt, enligt mig! Så den här gången blev det faktiskt ett köp!

Börjar om med löpningen igen!

Rullskidsuget är rätt stort nu och när jag lämnade jobbet idag sken solen och det var varmt och skönt. När jag kom hem regnade det. Regnet är otroligt välkommet efter närmare sex veckors uppehåll, men jag ville ju rulla skidor!

Så jag låg kvar på soffan en stund till och nästa gång jag tittade ut genom fönstret var det uppehåll igen. Rullskidorna hade lämnat mina tankar för en stund och jag kom istället att tänka på mina nyinköpta löpardojjor som jag inte hade provat ännu, pga alla cykling den senaste tiden.

En löprunda kunde ju passa denna kväll... Och det var det en hund som höll med om... När jag rotade i mina garderobslådor efter löparkläderna satt Selma och tjöt i farstun! Helt otroligt att hon hör vilka kläder jag tar på mig... Hon är den största motivation jag har till att springa nu!

Nya skor!

Jag tog på mig shorts och min senaste skryt-tröja från Tjejvättern. Vad kunde gå fel?

Skryt-tröjan på!

Jag påbörjade ett träningsprogram för några veckor sedan. Ett program som ska ta mig upp till milen igen. Efter första veckan med det programmet blev jag förkyld och sedan blev det panikträning på cykeln efter det. Så det har inte blivit några löppass sedan dess. Så det var bara till att börja om. 

Lite tungt att börja om kanske, men lätt att se fram emot fyra korta kilometer. 

Vi började med att värma upp gåendes, men när jag kom till första uppförsbacken började jag springa för att känna efter lite i knäet som kändes lite stelt, men inget kändes när jag sprang, så jag sprang vidare.

Det var lätt till en början, men blev lite tyngre på slutet. Det var faktiskt rätt varmt ute, men överlag gick det rätt bra ändå. Fyra kilometer kändes lätt ändå! Skönt!

Simning och hästkväll

Efter en mycket intensiv eftermiddag på jobbet där jag sprang från ledningsgruppsmöte (höll presentation för att få TG3-beslut, vilket jag fick, tjoho!) till projektmöte till ytterligare ett möte innehållandes en presentation var det rätt gött att göra premiärdoppet på simstadion!

Soligt och fint på Simstadion idag!

Jag hade planerat att testa våtdräkten, men när jag skulle dra på mig den blev jag varm, huden blev fuktig och det blev helt omöjligt att få på sig den jäveln. Så den åkte av igen och jag fick simma i baddräkten.

Jag körde tusen meter bröstsim för att känna på sträckan och sedan gav jag mig på frisimmet. Gick ovanligt bra, klarade 25 m, men pulsen skenade iväg i vanlig ordning.

När jag kom hem var det dags att ägna sig åt hästarna. Kristin kom hit och vi tog in dem. Bosse hade tappat sin grimma, men hade kvar alla skor, så det var ju bra. Jag passade på att gå med Pelle när Kristin red. Pelle har ju inte riktigt lika bråttom som Bosse, så det passade ju bra. Han var lugn och fin idag, gammelhästen!

Det var perfekt att vara ute med hästarna under fotbollsmatchen, vi mötte bara en bil under hela rundan, som tog närmare en timme. Det är så gött att vara totalt ointresserad av fotboll och kunna ägna sig åt sina djur istället för att ligga i någon soffa och glo i flera timmar!

Efter promenaden gjorde jag i ordning Bosse för en uteritt. Vi kom inte så långt innan han körde sin "nya grej", stanna, tjura ihop och sparka ut med höger bakben. Men den här gången kom han inte undan! Jag gick på honom direkt och såg till att han gick framåt!

Tre gånger gjorde han det, men sedan blev han lite spänd och då kom framåtbjudningen igen. När vi kommit ner för Mute backe började han bli lite slö igen, men när vi kom ut på gräsåkern travade han glatt iväg! Han gick till och med med på lite "riktig" ridning på volter och så. Jättefin var han!

Gräsåker! TJOHOOO!

Vi tog oss vidare på gärsvägarna och ut till Linnarpsvägen. Fantastisk kväll! Soligt, kvittrande lärkor och fasaner som sprang runt på åkrarna. Det blir inte mycket bättre än såhär att vara hästägare!

Me and my horse!

Så fort vi kom ut på en gräsåker skulle det travas, tyckte Bosse. Jag var nöjd med framåtbjudningen och lät honom trava. Men när vi var på väg hem var det skritt som gällde, men det var tydligen lite svårt att hålla sig till det...

När vi kom hem och jag hoppade av såg jag att han var så svettig att det droppade från sadelgjorden! Han svettas inte lite, den hästen! Jag slängde av honom alla grejer och gick in i sadelkammaren och hämtade godis. Då hade han kissat på stallgången! Jag förstår verkligen inte??? Han stod i boxen närmare två timmar medan vi gjorde i ordning Pelle och Lettan och var ute med dem. Sedan stod han även där medan jag gick in en sväng på toa. Så han har ju haft all tid i världen till att kissa!

Jag duschade honom och ställde honom i boxen. Då ställde han sig för att kissa igen. I flera minuter. Knasiga häst! Man blir aldrig klok på de där djuren... Men de är ju så underbara:)

Födelsedagsbarn och flädersaft!

Idag konstaterade vi att vår lilla taxtjej Helga fyller ett år! Det firade vi med dusch av båda hundarna:).

Nyduschad ettåring!

Helga var inte så svår att få in i duschen. När hon väl var där och jag tvättade henne verkade hon faktiskt gilla det. Det var dock värre med Selma. Hon låg i sovrummet och tryckte och var helt oförstående och döv när jag bad henne gå in i duschen. Jag fick fösa in henne, vilket var svårt efter som hon var stel som en pinne. Men hon kom inte undan och även hon blev ren och fin! Och sur :).

Nyduschad suris!

Men efter duschen blev de båda vovvarna väldigt pigga och sprang runt och busade och bråkade. Helt knasiga!

När hundduschen var klar begav jag mig ut till mitt fina fläderträd för att plocka blomklasar till saft och champagne.

Massor av fläderblommor!

Jag är så glad att jag planterade fläderbuskar, då det inte finns några sådana någon annanstans på mina marker. Så det behövdes verkligen!

Jag plockade en påse till saften och en påse till champagnen. Jag har inte testat att göra fläderchampagne tidigare, så det ska bli spännande att se hur det går!

Någon som kan gissa logiken?

Det blev en del fixande med sockerlag och citroner hit och dit. När jag höll på med sockerlagen till saften insåg jag att jag hade för lite citronsyra, så det fick bli ett besök i den lokala ICA-butiken.

Men sedan gick det bra och nu står det två bunkar i källaren och gottar till sig.

Fläderchampagne på G!

Annars har det varit en ganska lugn dag. Jag fick hämtat mitt släp som fått nya gasdämpare till bakluckan och fixade bromsar. Sedan tog jag en kvällspromenad med vovvarna. Nu blir det duschen och en tidig sänggång så att jag orkar med en tuff arbetsdag imorgon!

Tjejvättern - Race Report

Äntligen fick jag en riktigt god natts sömn! Jag vaknade utvilad halv sju, låg och drog mig lite innan jag gick upp och intog hotellfrukosten. Hotellfrukost är något av det bästa som finns!

Proppmätt satte jag mig i bilen och styrde mot Motala igen. Vätternrundans förslag på parkeringar tyckte jag låg lite väl långt från starten. Eftersom jag var ute i väldigt god tid chansade jag och kollade ifall det fanns några parkeringsplatser i P-huset där jag stod igår. Och det gjorde det! Parkeringen var nästan helt tom! Vilken jäkla tur! Bara ett stenkast från starten!

Nästan tom parkering nära starten!

Jag gick ner till mässan och kollade i lugn och ro. Det var rätt kallt ute, eller ja, det var väl runt 12-13 grader, men det är rätt kallt att cykla i. Så jag köpte ett par handskar för att slippa frysa om händerna i alla fall. Jag fick även köpt en cykeltröja och cykeljacka från Craft som fanns till mycket bra pris!

Jag gick upp till bilen med mina grejer och gjorde i ordning nummerlappar och chip. Såhär såg min cykel ut när den var startklar!

Startklar!

Jag lade direkt märke till att cykelkedjan var tyst när jag cyklade iväg ner till vätskedepån. Den har ju rasslat ett bra tag och när jag tvättade cykeln i onsdags kväll trodde jag att jag hade hittat anledningen till rasslet. Kedjan och dreven var nämligen helt fulla med grus och skit. Jag trodde i min enfald att man fick cykeln rengjord när man lämnade in den på service, men så var tydligen inte fallet.

Så jag gjorde rent allting (vilket inte var lätt!). Jag skulle nog egentligen ha skruvat isär allting för att underlätta rengöringen, men det fanns ju ingen tid till det då. Det får bli till vintern!

Kl 10:30 var det äntligen dags för start. Första kilometern var lite frustrerande, då vi hade en MC före oss som körde i söndagspromenadstempo. Det gick ruskigt långsamt! Och jag ville ju bara köra på!

Men efter första kilometern släppte den och vi kunde äntligen trampa på! Och trampade gjorde vi! Jag försökte ta rygg på några, men antingen var de för snabba eller för långsamma. Däremot var det en tjej som tog rygg på mig (och talade om det) och det var ju lite kul!

Efter drygt tre mil kom vi fram till första depån. Resan dit gick nästan löjligt lätt! Det enda som var lite jobbigt på den sträckan var att min högra kontaktlins blåste ur ögat... Som tur är så ser jag bäst med högerögat och det gick bra ändå.

Det var väldigt platt landskap, jag är ju inte riktigt van vid det. Men efter depån kom den enda backen värd namnet. Det blev en tung stigning, men vi kom in i ett parti med mer skog, där vinden inte var lika jobbig som tidigare.

Efter stigningen belönades vi med härliga utförslöpor som hade varit ännu härligare om inte framförvarande hade envisats med att bromsa... Men det var bara till att njuta, för efter ett tag var vi ute på slätten i motvinden igen. 

Vid det här laget funderade jag på ifall detta hade varit den där backen som man kunde se på höjdkurvan eller om det kom någon mer backe längre fram. Det var visst den backen och vägen till andra depån var platt.

Depå nr 2

I andra depån tog jag en bulle och en banan. Fyllde vattenflaskorna med vatten och sportdryck, tog en energigel. Sedan var det bara till att sätta sig på sadeln igen och fortsätta! Hälften av loppet var nu avklarat!

Resan fram till tredje depån var platt och motvinden låg på hela tiden. Efter ett tag var jag faktiskt riktigt less på det platta landskapet och den förbannade motvinden. Benen började värka lite till och från, men kraften fanns där ändå.

Sista depån nåddes efter 75 km och där gjorde jag ett toabesök, åt en fruktbar och lite mer energigel. 

Sista depån!

Nu ville jag bara komma i mål! 

Denna sträcka skulle visa sig innehålla lite småstigningar, som tack för att jag var trött på det platta landskapet. När jag hade passerat 90 km började det bli riktigt jobbigt! Benen skrek efter energi och glykogendepåerna var totalt slut. Det gjorde ont att inte trampa, ont att trampa och jag undrade hur jag skulle klara detta. Men jag intalade mig att nu är det inte långt kvar, bara håll i!

Och det gjorde jag! Med tre km kvar cyklade vi in i Motala och äntligen blev det lite härlig utförskörning igen. Denna gång ingen bromsare i vägen! Jag trampade och trampade och till sist såg jag äntligen målet! Så jäkla skönt! Fick min medalj och traskade iväg till bilen.

Medaljen

Medaljen, ja. Den är tydligen fel! Inget jag lade märke till, men det står 90 km och inte 100 som var det vi cyklade! Jag såg det via Vätternrundans Facebook-sida. Så nu får jag maila dem min adress så att jag kan få en medalj med rätt sträcka. Så jag kommer alltså att ha två medaljer:)

En kul grej under loppet var en MAMIL (Middle Aged Man In Lycra) som jag lade märke till redan när jag satt och väntade på starten. Han hade väldigt dyra, tighta kläder och dyr cykel. Jag cyklade om honom flera gånger. Han körde nämligen också Tjejvätter, fast utan att stanna på depåerna. Så efter varje depå drog jag om honom. Han var inte så snabb:).

Den totala upplevelsen för mig var att det var kul att cykla lopp. Kunna hänga på snabba cyklister och dra fördel av det. Jag var också en "omkörare", vilket alltid är lättare mentalt än när det är tvärtom. Men tyvärr tyckte jag att det var alldeles för mycket platt landskap och motvind. Motvinden går ju inte att göra något åt, men det platta landskapet gjorde att det inte direkt blev någon kul naturupplevelse, vilket ofta är det jag "lever på" när jag tränar.

Min Garminklocka slutade på 4:06:05, färdtiden 4:01:30. Det är jag fantastiskt nöjd med! Jag hade siktat på att komma under 5 timmar, men trodde aldrig att jag skulle köra såhär snabbt! Det är nog faktiskt bland de snabbaste rundor jag har kört! Så kul! 

Min officiella tid blev 4:33.

Att vara ute över 4 timmar är inte heller min grej. Jag är ingen långdistansare, helt klart! Jag förstår verkligen inte alla dessa tjejer som körde i ovadderade byxor på damcyklar med i bästa fall tre växlar! De måste ju ha varit ute och cyklat hur länge som helst!

Det var en härlig blandning av cyklar, modeller och skick, tjejer i olika åldrar och skick. Så många breda rumpor på alldeles för smala sadlar och så många smala rumpor på jätte-breda sadlar.

Tjejvättern kallas "det sociala loppet" och visst var det socialt. Den första halvan. Sedan var det inte så socialt längre. Inget kackel :).

Jag kan konstatera att jag aldrig kommer att få för mig att köra hela Vätternrundan. Fy fan för att cykla denna sträcka gånger tre! Så vidrigt!

Jag kommer inte heller cykla Tjejvättern igen för att jag tyckte att det var så fantastiskt kul. Däremot kan jag tänka mig att cykla med någon kompis någon gång.

Jag är glad över att det är avklarat och nu ser jag väldigt mycket fram emot att kunna cykla när jag känner för det, utan att ha press på mig att jag måste för att jag har ett lopp framför mig. Rullskidorna lockar nu. Det gör tyvärr inte simningen, som är den gren som återstår av min Tjejklassiker....

Ändrade planer Tjejvättern

Min ursprungliga plan för Tjejvättern var att köra till Motala imorgon på morgonen. Jag hade tänkt komma iväg vid halv sex-sex någon gång.

Igår kväll funderade jag lite mer på den planen. Jag har varit extremt trött denna vecka och plötsligt insåg jag att jag inte skulle orka gå upp astidigt en morgon till. 

Så jag ändrade planen. Letade upp ett hotell. Det fanns faktiskt hotell i Motala. Men där ville de ha 2500kr för en natt. Inte så aktuellt! Så funderade jag på vad som ligger i närheten. Mjölby är ju inte jättelångt från Motala och där hittade jag ett rum för 800kr istället. Mycket bra!

Så det blev snabbpackning igår kväll och i morse. Och efter jobbet drog jag mot Motala.

Efter ett tag i bilen kom jag på att jag inte hade ätit någon lunch. Bara fredagsfrukost två gånger. Så magen började bli rätt tom och jag blev tvungen att stanna och äta.

Efter det körde jag hela vägen till Motala. Jag lyckades hitta en väldigt central parkering och hade nära till allt därifrån.

Jag fick se en av MTB-Vätterns starter innan jag hittade mässområdet och nummerlappsutdelningen.

Jag fick hämtat nummerlappar och chip, samt tog en sväng på mässan. Jag hade glömt mina energigels som jag köpte igår. Och så köpte jag en Tjejvätterntröja. Det måste man ju ha:)

Jag gick tillbaka till bilen och körde till Mjölby och stadshotellet. Nu ser jag fram emot en god natts sömn, en god hotellfrukost imorgon och en härlig cykeldag!

Roliga rekord!

Idag har jag slagit två rekord! Så himla kul! Kommer till det snart... Men först ska jag berätta lite om gårdagen.

Förmiddagen började med en tur till Varberg. Vi besökte i princip bara tråkiga butiker som Swedol, Mekonomen och Varbergs trä. Lite roligare butiker var Systembolaget och Höråsens plantskola. På plantskolan inhandlade vi ett underbart citronträd! Inte visste jag att de doftar så otroligt gott! Det blev perfekt att ha i växthuset!

Väldoftande citronträd!

Vi köpte också två vinrankor, en med blå druvor och en med gröna. Dessa planterade vi invid stallväggen på baksidan av stallet. Det är ett ställe som blir varmt snabbt på våren, så vi hoppas att de ska trivas där. En egen liten vineyard! Så spännande!

Vi hade en helt underbar dag igår! Närmare 30 grader varmt igen! Jag älskar det! Vi grillade sent på kvällen när det hade blivit lite "svalare", runt 20 grader. Men det var lagom att äta då. Vi satt på altanen och gottade oss. Så underbart!

När det blev för kallt på kvällen flyttade vi in i växthuset. Tände lite ljus och bara satt och myste. Rätt som vi satt där kom ett vildsvin farandes på åkern. Älsklingen for in i vapenskåpet, men grisen hade hunnit långt bort när han kom ut igen.

Det blev rätt sent innan jag kom i säng igår. Så när klockan ringde fem i morse var jag väl inte så sugen på att ge mig ut och cykla. Men jag visste ju att det behövdes. Ett långpass var planerat. 68 km hade jag tänkt.

Jag tog vägen förbi Säm till Valinge. Sedan den ruskiga stigningen till Stamnared, som faktiskt inte kändes så ruskig idag. Benen var starka och pigga.

Så när jag passerat Stamnared började jag fundera på ifall jag skulle utöka den planerade rundan och köra till Gunnarsjö istället för Karl-Gustav. Sagt och gjort. Det är ju några år sedan jag körde den vägen och jag hade glömt hur många backar det är upp till Gunnarsjö från Kungsäter. Det var några ordentliga stigningar! Men benen trummade på!

När jag svängde mot Källsjö dök det plötsligt upp en skylt om att vägen var avstängd. Jaha, det var ju kul. Först tänkte jag att jag får väl cykla om Älekulla, men det hade ju blivit lite väl långt. Så jag tänkte istället att det borde gå att ta sig förbi till cykel även om vägen är avstängd för biltrafik.

Sagt och gjort. Jag cyklade vidare mot Källsjö. Vägen var rätt ok ända tills avstängningen kom. Då blev det lite knivigare... 

Lite knivigt...

Men jag hoppade av cykeln och gick där det värsta var. När jag kom upp på bärlagret så var det vältat och hårt packat, så då kunde jag hoppa upp på cykeln igen. Detta var ju bara en kort sträcka. 

Det är otroligt vackra omgivningar hela den där vägen jag cyklade idag. Man tänker inte på det så mycket när man bor i det. Men idag tänkte jag faktiskt på det. Underbara skogar, lite sjöar och fina hus här och där.

I Källsjö styrde jag vidare mot Ullared. Fick en härlig utförslöpa. Och såklart några uppförsbackar. Men det konstiga är att nu känns de backar som tidigare nästan kändes oöverstigliga, enbart som små kullar och jag blir knappt andfådd när jag tar mig an dem. Det är helt otroligt vad mycket jag har utvecklats i cyklingen den senaste tiden! Och då tycker jag inte att jag har cyklat jättemycket ändå!

Jag kom ut på 153:an, vägen som man cyklar på med livet som insats. Så även idag. En idiot skulle tvunget köra om mig jävligt nära när han fick möte. Trots att det var sänkt hastighet till 50 där pga vägarbetet. Ja, vad säger man? Man får väl vara glad så länge man överlever!

I Ullared tog jag av mot Skinnarlyngen. Det var rätt lugnt i Ullared ändå, inga bilköer iallafall!

Lugnt i Ullared

Jag hade med mig två bananer idag. Den ena tog jag i Kungsäter, den andra åkte ner i Källsjö. Sedan hade jag bara en energigel kvar. Men det var rätt lagom ändå. Jag tog en slurk av den i Ullared, en i Skinnarlyngen och den sista i Åkulla.

Sista slurken energigel intogs här!

Jag utmanade återigen mig själv och valde att ta asfaltsvägen från Åkulla istället för banvallen. Banvallen är ju lätt nedförslutande, men inte så bra underlag. Den andra vägen innebär däremot två uppförsbackar som brukar suga rätt hårt i benen. Men så ville jag ju svischa ner för Axelidbacken, man får ju en härlig belöning om man orkar ta de där två uppförsbackarna.

När jag kom hem hade jag slagit två rekord! Högsta höjdstigningen var det ena!

Rekord 1

Längsta sträckan det andra!

Långt!

Detta är den längsta sträcka jag någonsin tagit mig för egen maskin. Så häftigt! Från Ullared och till Åkulla kändes benen rätt sega, hade lite värk i dem och det var värre att vila benen än att röra på dem. Men det gick faktiskt över efter att jag susat ner för Axelidbacken och i de två sista backarna innan jag kom hem var benen med mig igen.

Ganska kort återhämtningstid ändå...

Totalt fick jag ihop 77 km. Jag var ute i 3½ timme. Och jag kände faktiskt att 23 km till hade varit fullt möjligt idag.

Summering

Nu känner jag mig så väl förberedd inför Tjejvättern som jag kan bli med de förutsättningar jag har haft. Jag börjar faktiskt se fram emot att få cykla på lördag. Jag misstänker dessutom att Tjejvättern inte innehåller några avstängda vägar och sega grusvägar så den kommer nog inte att vara så svårcyklad som dagens runda var stundtals. Hur många höjdmeter det är på Tjejvättern har jag ingen aning. Men det har inte så stor betydelse nu när benen är så starka!

Ledig solig dag!

Efter att ha byggt växthus i två helger på raken tyckte jag att det var dags att få långhelg på riktigt. Vi är ju lediga på måndag pga nationaldagen och då tänkte jag att det blir bra att vara ledig idag också, så att jag får fyra dagar ledigt.

Dagen började kl 05:00. Då ringde klockan. Varför då? kan man undra. Jo, det är högsommarvärme här just nu och jag ville få ett cykelpass innan solen gassade på alltför mycket.

Jag åt frukost och gav mig iväg. Helt emot de tips som fanns i tidningen "Cykla" som man får när man ska köra något av Vätternrundan-loppen. Där stod det att man skulle äta två timmar innan man ger sig iväg. Dåligt tips för mig. Jag cyklar gärna på full mage. Skulle jag vänta två timmar skulle jag vara hungrig igen när jag ger mig iväg och det går inte!

Denna morgon vände jag och min cykel oss mot Tvååker. Hela vägen ner till Tvååker. Sedan mot Sibbarp. Det var en härlig morgonkyla som slog emot mina bara ben och armar! När jag cyklade på ställen där det var lite träd kylde det otroligt skönt!.

I Ästad körde jag in grusvägen mot Lustorp för att gena ut på vägen mot Köinge. I Köinge vände jag mot Skinnarlyngen och sedan tog jag banvallen hem. I Ästad åt jag min banan. Jag hade då kört tre mil och var lite hungrig.

Morgon i vingården i Ästad!

Backen från Svartrå och upp mot Skinnarlyngen tog hårt och jag öppnade en energigel efter den. Det gjorde gott! Banvallen var inte jättekul att cykla på. Det var en del lösgrus. Och så hade någon fyllt i lite potthål med stora stenar som jag fick parera hela vägen. Lite segt för benen då.

Banvallen efter Åkulla var inte heller så kul. Smalt spår och väldigt guppigt. Där skulle man haft en mountainbike! När jag kom hem var klockan nio och jag hade avverkat 5,5 mil!

Dagens runda i siffror!

Det kändes riktigt bra. Av förkylningen märks ingenting. Kroppen känns bra och benen svarar bra. Visst blir man trött emellanåt, men det går upp och ner hela tiden. Jag känner mer och mer självförtroende inför Tjejvättern nu! Det ska nog gå vägen!

När jag kom hem laddade jag in de 5,5 milen på ICA-klassikern och gick därmed i mål i cykeldelen. Jag hade visst bara tre kilometer kvar :).

I mål!

På förmiddagen fick jag besök av mor och syster. Vi satt på altanen och gottade oss. Så varmt och skönt! När de hade åkt hem lade jag mig för att sola. Så jäkla gött! Jag somnade faktiskt till där i solen några gånger. Det kompenserade definitivt den tidiga morgonen!

På eftermiddagen for jag till Ullared för att hämta mina nya löpardojor som jag har beställt från Wiggle. Jag har väntat på de där ett tag nu! Det är inte så smidigt att köra i Ullared nu med alla vägbyggnationer, men det gick bra att köra Gekåsvägen så att jag kom ut på 154:an och kom från andra hållet istället. Så slapp jag stå i kö!

Det blev ett par nya Asics Gel Nimbus 18. Likadana skor som jag har, men uppdaterad version. Jag har haft de gamla i över ett år nu. Jag har bara sprungit 50 mil i dem, men de har tappat sin stuns så det var dags att byta ut dem. Det kan kanske bli ett morgonpass imorgon!

Nya dojor!

Nu blir det kväll och njut på altanen i sommarkvällen! Älskar det här vädret! Mer sådant!

Cykeltur!

Igår var det ett rejält åskoväder som täckte stora delar av Halland på seneftermiddagen. Jag hade planerat en cykeltur, men vågade mig inte ut i åskan.

Det fick bli en kväll i växthuset istället. Jag planterade en vinranka i en stor kruka. Det ska bli spännande att se hur den utvecklar sig! 

Jag stagade upp tomaterna, som växer så att det knakar nu när de får bo i växthuset. Och så vattnade jag. För här hos oss kom inget regn!

Jag är glad att vi har en bra brunn, för nu börjar det bli ordentligt torrt i markerna här!

Så cykelturen fick vänta till idag istället. Förutsättningarna var "spännande". 28 grader varmt och så har jag inte tränat på två veckor pga förkylning och växthusbygge.

Det blev drygt tre mil. En bra runda att börja med. Stämma av kroppen. Känna efter benens status.

Jag cyklade ner mot Tvååker. Det kändes löjligt lätt till en början. Värmen kändes inte av så mycket eftersom vinden kylde någorlunda.

Men när jag tog vänster i Spannarpsrondellen kom den; motvinden! Plötsligt kändes det segt och trögt. Ett litet tag. Sedan blev det faktiskt bättre. Det var sol om kroppen kom igång efter några mil och jag kunde njuta av de härliga Åkullaskogarna. När jag kom hem kändes det som om jag kunde ha cyklat ett varv till! Skönt att tappet inte blivit så stort!

Nu är det snart bara en vecka kvar till Tjejvättern. Jag kommer att kunna få till max fyra pass till innan dess. Det blir fredag morgon, söndag och tisdag. Eventuellt blir det en tur till åkeriet på torsdagen, vi får se.

Jag har inte tränat alls så mycket inför Tjejvättern som jag hade tänkt, men jag är rätt övertygad om att jag kommer att ta mig i mål ändå. Vi får se i vilket skick det blir...

Såhär gick rundan:

Jag är förvånad över tempot, eftersom jag tyckte att jag körde väldigt lugnt. Det finns nog lite kraft i de där benen trots allt!

När jag kom hem var det vattningsrubda igen. Blomkrukor, odlingsbäddar, växthus och hästar. Nu sitter jag i växthuset med mina vovvar och äter vattenmelon och dricker rosevin. Det är ju ändå lill-lördag!