Party igår, rullskidor idag!

Igår var vi bjudna på bröllopsfest av ett par kompisar som gifte sig i smyg i vintras. Det är ju helt ok att göra det ifall man bjuder på fest senare:). Jag höll mig rätt lugn, men man blir ju alltid trött av att lägga sig senare än vad som är bra för en. Vid två kom vi i säng. Och jag vaknade strax innan åtta.

Under gårdagskvällen smög sig en längtan efter rullskidorna på och när jag vaknade hade jag funderat ut en runda att köra. Jag kollade upp den på Garmin Connect och såg att jag skulle kunna få ihop ca 15 km. Lagom pass, tyckte jag!

Så jag körde ner till Tvååker, ställde bilen vid korsningen mellan gamla E6 och Tvååkersvägen. Tog cykelbanan mot Moarna. Det var lite mer vind idag än vad det har varit de senaste passen jag kört. Alltså lite mer utmaning. Fast det började med medvind.

Vid Moarna fortsatte jag på den nyasfalterade vägen som går förbi Ängarna. Lättrullat och fint! Jag märkte också att jag inte blir lika påverkad av sidvindarna nu, något som jag tyckte var lite otroligt förra året, då det kändes som om jag tappade kontrollen över stavarna. Men nu har jag bättre koll på dem!

Smart nog tog jag med mig min Salomon vätskeryggsäck. Jag har ju blivit rätt törstig de senaste passen och ska man vara ute i mer än en timme behövs det definitivt dricka.

Så när jag kom till slutet av vägen vid Ängarna stannade jag för att dricka första gången.

Gott att ha dricka med sig!

Det blev ju förvisso ett extra kilo att bära på, men ryggsäcken sitter så bra att jag inte tänkte på att jag hade den överhuvudtaget. Jag kan verkligen rekommendera den! Tyvärr så har nog flaskorna varit stängda och oanvända för länge, för vattnet hade en smak av blött tyg, ni vet när man var liten och tuggade på sina tröjor, så smakade det. Inte så gott, men jag försökte bortse från det...

Jag svängde mot Björkäng och hade spanat in ännu en nyasfalterad väg som sneddar över till gamla E6. Det var fint att ha lättrullat underlag när motvinden satte in! Men döm om min besvikelse när jag hade kommit ungefär halvvägs på vägen och den nya asfalten upphörde! Jag förstår verkligen inte varför man inte tar hela vägen när man ändå håller på??

Och sedan blev det ÄNNU värre! STENKLET! Det värsta, sämsta jäkla underlag som finns! De lägger något klet på vägen och sedan sprider de ut småsten på det, så att det blir så ojämnt det kan bli och så får man en helvetes massa stenskott om man råkar köra bil på en sådan väg. Nu var det riktigt kämpigt! 

Stavarna sjönk ner i det mjuka underlaget och det kändes ungefär som att köra längdskidor med en decimeter snö under... Helt värdelöst! I kombination med motvinden! Men jag kämpade på. Tänkte att det kan ju bli värdelösa förutsättningar på Tjejvasan i form av snöstorm och tögrader. Då kommer det att vara ungefär lika "kul", så jag fick se det som bra träning...

Värdelöst underlag!

Till sist kom jag äntligen ut på gamla E6, där det var betydligt mer lättrullat. Dock var det ju i vanlig ordning med livet som insats man kör där. Hastigheten är sänkt till 60 och man har en liten remsa att köra på. Folk kör bra över 60 och så nära att man lätt kan dra en repa längs bilarna med stavarna. Jag försökte vifta så mycket som möjligt med stavarna utåt för att folk skulle se att den där vill man nog inte köra så nära, men det hjälpte inte så mycket.

Det gick ändå rätt snabbt att köra där innan jag svängde in på Tvååker gata. Där var underlaget minst sagt omväxlande. Det var nylagd asfalt, halvsulning. Det var halvsulat med stenklet och det var gammal asfalt i en salig blandning.

Jag kan inte förstå att det skulle vara billigare att kalla ut folk och maskiner varje år och göra halvjobb, istället för att göra en riktig asfaltering av hela vägen som håller i minst tio år??? Fullständigt ologiskt, Vägverket!

Så det var lite spännande att köra där. Men jag hade i alla fall vinden i ryggen, vilket gjorde det lite lättare.

Till sist kom jag tillbaka till Moarna och sedan hade jag cykelvägen, lite lätt uppförs och rak motvind. Men det kändes rätt bra ändå. Jag såg på klockan att jag hade chansen att köra 14 kilometer på en timme, så jag tog i lite extra och missade timmen med tre sekunder! 

Jaja, jag gråter inte för det, jag är jättenöjd med att min medelfart i rörelse landade på 14,4 km/h, en mycket bra hastighet för mig. På ett pass där jag åkte lugnt och hade mycket som motarbetade mig i form av dåligt underlag och motvind. 

Dagens runda

Det känns som om rullandet går riktigt bra nu. Jag har fått kört tre pass denna vecka och fått ihop drygt 3,5 mil. Det tycker jag är jättebra! Det är betydligt bättre än förra året vid den här tiden. Att jag dessutom har blivit så mycket säkrare på rullskidorna gör ju att det är ännu roligare än tidigare. Ja, detta är verkligen min favoritträning just nu!

Rullskidor och kantareller

Idag ringde klockan vid sex igen. Jag drog mig lite, men såg att solen sken så det var inte så svårt att gå upp trots att jag var tämligen trött. Jag åt två ägg och sedan tog jag bilen en liten sträcka för att komma ut på asfaltsväg så att jag kunde dra iväg på rullskidorna.

Det var helt underbart ute, solen sken, det var ganska svalt och jag var rätt ensam ute i "världen". Jag tog Linnarpsvägen ut till Tvååkersvägen och svängde sedan in på Källängsvägen. Stakningen satt fint. Det känns så lätt att bara rulla iväg. Så otroligt stor skillnad mot förra året!

Jag körde fem km sedan vände jag. Hemåt var det lite tyngre, svag motvind. men det gick ändå bra. Jag blir inte så sliten längre och kilometrarna bara tickar på. Det blev ett bra distanspass, jag kände mig nöjd! Men jag inser också att jag behöver ha vatten med mig när jag kör längre sträckor, så på nästa långpass får vätskeryggan hänga med!

Jag fick ihop lite mer än en mil och jag var ute i drygt 45 minuter.

Efter passet! Svettig och nöjd!

Efter rullskidturen åt jag lite frukost igen och förberedde mig för att gå ut och lägga mig på altanen i solen. Helt underbart! Jag slumrade till lite, läste och lyssnade på Sommarprat. Så gött!

I eftermiddags kom Christoffer, Hanna och lilla Abbe (drevervalpen). Abbe och Helga busade på bra. Selma var sur. Men Abbe fick igång henne också lite genom att skälla tillbaka på henne när hon försökte skrämma honom. Men till sist, när han blev lite väl modig högg hon till honom och lyckades pierca läppen på honom! Hoppas att han blev lite lugnare...

När de hade åkt tog vi med oss vovvarna till skogen för att kolla ifall det fanns någon svamp. Jag har ju sett många svampplockare via sociala medier den senaste tiden. Men i våra skogar har svamparna lyst med sin frånvaro.

Dock hittade vi en massa kantareller idag! Så underbart! Vi var inte ute på något särskilt stort område, så det gick snabbt att hitta dessa godingar!

Jam jam!

Back in the saddle!

Idag var det ganska molnigt när jag vaknade och när jag drack mitt morgonte tittade jag lite på Horse and Country på TV:n och blev då väldigt sugen på att ta en sväng med hästarna. Eftersom Bosse endast har en sko kvar och min hovslagare är upptagen hela denna vecka, så tänkte jag hoppa upp och rida Pelle.

Det måste vara ett år sedan eller så, sedan jag satt på hans rygg. Det lilla jag har ridit, har jag prioriterat Bosse och Pelle har fått stå tillbaka. Men jag har länge varit sugen på att även rida igång honom. Det är dock väldigt svårt att hinna med att hålla igång två hästar (tillräckligt svårt att hålla igång en) när man jobbar mer än 100% och även vill hålla igång sig själv fysiskt.

Men nu har jag ju semester och lite mer tid. Så jag tog på mig ridkläderna, gick ut och hämtade hästarna i hagen. Jag ledde bara Pelle och de andra två hängde på. Bosse hade bråttom i vanlig ordning, men blev stoppad vid grinden i vinterhagen. Där lyckades han fastna med svansen i fjädergrinden, drog med sig den ut i hagen och sedan släppte den och slog tillbaka. Som tur var fanns ingen i vägen när den slog tillbaka och situationen löste sig på bästa sätt!

Pelle var så nöjd med att bli lite ompysslad i stallet. Jag tunnade ut och klippte hans man. Den var väldigt lång, fasen vad den växer... Så han blev så snygg så! Tyvärr hade han tappat sömmen på insidan av höger baksko, men den satt rätt bra ändå. Hovväggen har tyvärr gått sönder, så jag vågade inte försöka få i någon ny söm.

Men vi kom ut i paddocken med alla grejer på! Jag gick några varv med honom och han verkade lugn, så jag satt upp.

Vi skrittade några varv. Lite stel är han ju, inte så konstigt, men han skrittade på rätt bra på lång tygel. Så fort jag tog tyglarna krullade han ihop sig, jag fick ingen kontakt med munnen på honom och energin försvann. Lite typiskt Pelle. Jag försökte få honom att gå framåt och ta stöd i min stadiga hand.

Jag växlade lång tygel och kort och till sist tog han ändå lite stöd och började slappna av. Han fick även trava lite. Det gick rätt knackigt till en början och när jag försökte få honom att flytta undan skänkeln på volten, fattade han galopp. Haha, lilla Pelle, så känslig!

Jag växlade trav, skritt, volter, halter och till sist blev han faktiskt mycket bättre! Så kul!

Det hade faktiskt varit kul att kunna rida honom lite mer regelbundet, han är en väldigt välutbildad häst som kan många saker och rörelser, och väldigt känslig att rida och därmed kul att rida!

Jag filmade lite och satte ihop en film på Flipagram med lite passande musik!

View on Flipagram

Medans vi var i paddocken sprack molnen upp alltmer och jag ville lägga mig och sola, så Bosse fick stå över idag. Det blev istället några sköna timmar i solen på altanen!

Efter det skulle jag åka och hämta ett paket i stan och så var jag sugen på fisk, så Magnus följde med och vi åkte till Breared, där vi hittade en ihoprullad rödtunga fylld med lax och fetaost. Det lät gott, så det köpte vi.

Jag har ett ganska ansträngt förhållande till fisk efter dåliga barndomsminnen, men jag försöker att "lära" mig att äta det mer och mer. Lax har alltid fungerat för mig och jag älskar att slänga in en laxsida i ugnen med hemmagjord romsås till, så gott! Även panerad stekt torskfilé har jag alltid kunnat äta. Men jag skulle vilja äta mer fisk och jag tycker att vi borde kunna göra det åtminstone en gång i veckan. Så jag försöker utöka repertoaren. Häromdan åt jag faktiskt havskatt hos svärmor och det gick också an!

Vi slängde in rödtungan i ugnen tillsammans med potatis. Jag kokade lite rödbetor som jag strödde fetaost över (grymt gott!) och gjorde en avokadoröra. Eftersom det var rätt sent när maten var klar (strax efter åtta) var det lagom att sätta sig i växthuset. Vi invigde det nyinköpta Äpplarö-möblemanget från IKEA.

Det blev en riktigt fin måltid och det var helt underbart att sitta i växthuset! Så mysigt! Vovvarna gillar också växhuset, så mysigt att ha med dem!

Framdukat!

Växthus-vovve

Det blev en bra avslutning på denna dag, nu ska jag snart gå och lägga mig! Imorgon blir det rullskidor på morgonen!

Norska intervaller

Ännu en skön, solig dag! Inte riktigt lika varmt som igår, men ändå betydligt bättre än det regn och rusk som var utlovat. Idag sov vi lite längre än vanligt och hade inte ätit frukost förrän klockan var efter tio.

Jag stack ut efter gräsklipparen. Det är helt otroligt vad gräset växer! Två gånger i veckan klipper vi nu. Rätt drygt! Men det ger ju motion och solbränna, så det är väl lite positivt i alla fall...

Efter gräsklippningen tog jag tag i lite ogräsrensning och lyckades bränna mig av brännässlor på armarna. Inte skönt! Jag hann även med en stund i solsängen på altanen. Skön dag!

Ikväll grillade vi lite och jag kokade färska rödbetor direkt från odlingslådan. Mums!

Därefter tog jag en snabb tur till affären för att handla lite innan jag åkte ner till Moarna för att köra rullskidor. Jag tycker att jag har kommit igång såpass bra med rullskidträningen att det var dags för intervaller. Och vad passar bättre än s.k. "Norska intervaller", eller "Björgen-intervaller". Det sägs vara de intervaller som står bakom norrmännens framgångar och det finns forskning som tyder på att just dessa intervaller är de mest effektiva om man vill höja sin VO2 max.

Vad innebär de då? 4x4 minuter med 3 minuter aktiv vila. Jag satte ihop passet på Garmin connect och skickade över det till klockan. Himla smidigt.

Jag hade först tänkt köra på Källängsvägen, men det är ju en smal väg som är trafikerad, vilket ju kan innebära lite bekymmer, såsom att jag riskerade att bli avbruten mitt i en intervall. Så det fick bli cykelbana istället. Jag åkte ner till Moarna och valde att köra på cykelvägen där. Ingen risk för någon trafik i alla fall!

Långa fina skuggor idag!

Jag började med tio minuters uppvärmning. Jag hade solen i ryggen så att jag såg hur stavarna sattes ner och kunde förbättra. 

Sedan var det dags. Jag vände, fick lätt uppförslut och körde på. Det var lite svårt att veta hur hårt jag skulle orka köra i fyra minuter. Men jag körde i ett tempo som jag trodde skulle funka. Det var så jäkla jobbigt!

Efter första intervallen vände jag och körde aktiv vila i tre minuter. Sedan samma sak tre gånger till. Sista intervallen körde jag åt andra hållet och fick lätt nedförslut. Jäklar vilken fart jag fick upp! Medelfarten i rörelse landade på 19 km/h! Och inte latade jag mig heller, för även om det gick nedförs så hade jag också högst puls på denna intervall.

Det var så kul att köra intervaller! Att få köra fort, få upp farten. Men det är också sjukt jobbigt! Fast på något sätt skönt att få ut all energi ur kroppen. Bli hög  på endorfiner. Åh, vad jag har saknat det! Jag sprang ju en del intervaller när jag tränade löpning som mest, men nu har det ju inte blivit några sådana pass på länge.

Det var lite svårt att hålla tekniken upp när det skulle gå fort och jag skulle ta i, men det kändes ändå hyfsat. Det blev lite sämre på slutet av intervallerna när jag började bli trött, men det var ju väntat, bara till att träna på mer!

Mina fina rull-kompisar...

Jag avslutade passet med tio minuters nedvarvning och fick ihop totalt 48 minuters träning och strax över milen i sträcka-

Summering

Jag är nöjd med farten på intervallerna, det är ju lite bättre än när jag kör mina distanspass. Det var ju dessutom lätt uppförslut och motvind de tre första intervallerna.

Lite siffror

Ett annat glädjeämne denna dag hittade jag i växthuset... Nämligen min första egenodlade vattenmelon! Det ska bli riktigt kul att se hur den utvecklas och ifall det kommer fler meloner på mina plantor, som blommar flitigt just nu.

Vattenmelon på g!

Härlig semesterdag!

Igår började jag dagen på Simstadion. Ett skönt simpass på morgonen. Tyvärr gick mina Zoggs Predator simbrillor sönder efter 300 meter. Jäkla skit! De hade ju polariserade glas, vilket gjorde dem mycket bra att ha i solen. Lyckligtvis hade jag fler brillor i väskan, så jag fick gå upp och hämta dem, det går ju inte att simma utan brillor!

Trasiga ;(

Det gick inte alls lika bra med de andra brillorna, utan polariserat glas. Solen var stark för mina ögon! Men jag kämpade på och fick ihop 1500 meter. Halva sträckan i ICA-klassikern avklarad, alltså:).

Det var rätt skönt att simma, vattnet svalkade skönt efter några varma dagar!

Ett vatten som inte svalkade lika mycket var det i Björkasjön, där vi var och badade med vovvarna i söndags kväll... Det var så varmt! Jag har aldrig varit med om att det någonsin har varit så varmt i en sjö! Ville aldrig gå upp!

Selma och Helga gillade också vattnet, lilla supertaxen simmade som en galning! Hon älskade det! Vår gamla tax var inte mycket för vatten, så det var en positiv överraskning att hon gillar det så mycket!

Super-simmar-taxen!

När jag kom hem från simstadion beslutade Magnus och jag oss för att ta cyklarna ner till Olofsbo, där Elinore och Jocke befann sig. Efter frukost och många om och men kom vi så äntligen iväg! Mitt i den varmaste delen av dagen. Som tur var höll sig solen bakom de tunna molnen och vi hade lite vind som svalkade oss.

Dock var det lite söndagspromenadstempo, så det tog lite väl lång tid, tyckte jag... Men vad gjorde det, när vi kom fram lagom till framdukad lunch:). Snabb lunch och på med bikinin, så stegade vi ner till stranden. Jag lade mig och solade och Magnus fiskade krabbor med barnen. Ett härligt dopp blev det också i det fina havet! 

Det var faktiskt första gången jag badade i Olofsbo. Jag har ju ridit där många gånger när jag var turledare för ett islandshäststall där nere för 100 år sedan... Men det var i alla fall jättefint, lite långgrunt, men man behövde inte gå överdrivet långt. Klart, fint vatten. Ingen tång. Inga maneter. Då uppskattar jag verkligen havet!

Efter badet fikade vi lite och gick sedan och handlade till kvällens grillning. Vi avslutade med att käka lite och sedan vände vi hemåt igen. Vi kom iväg vid nio-tiden, vilket var i grevens tid, då vi inte ville cykla när det var mörkt eftersom vi saknade lampor och reflexer.

Den här gången hade Magnus lite mer tryck i benen och det gick i betydligt bättre tempo! Så vi lyckades komma hem precis innan mörkret kom!

Cykelturen hem gick bra, det enda som var lite läskigt var när vi precis hade kört förbi Torstorp, vi tyckte båda att vi såg en katt som sprang över vägen. Jag såg att den var kvar i diket och tänkte att det var lugnt. Helt plötsligt vänder den och springer tillbaka över vägen, när vi är i höjd med den, och den springer precis framför mig. Då ser jag att det är en grävling! Och den var bara en hårsmån (bokstavligt talat) från att bi överkörd av Magnus!

Jag skrek till när jag såg vad det var och satte en stackars häst i sken... Men åh, vad glada vi var över att vi missade grävlingen! Det kunde gått riktigt illa! Jäkla korkade djur! Den kunde väl stannat där den var!

Hemresan gick i alla fall en kvart snabbare än nerresan. Då hade vi 137 i höjdökning jämfört med 81 på vägen ner. Sträckan blev nästan exakt den samma, trots att vi tog lite annorlunda väg hem.

Det var härligt att cykla på kvällen. Det var fortfarande ljummet, men den tryckande värmen som vi har haft förmånen att ha några dagar var på väg bort. Cykel är ett fantastiskt sätt att transportera sig på. Vi fick ihop totalt 64 km denna dag. Inte illa!

När vi kom hem var det gott att gå och lägga sig och jag somnade nästan med en gång! 

Totalt sett blev detta en perfekt semesterdag!

Lite fix till växthuset...

Igår hade vi en sådan där lat dag igen. Vi tog bilen och släpet till IKEA. Den här gången blev det i Bäckebol, eftersom den fåtölj jag skulle ha i växthuset inte fanns på IKEA Kållered. Jag fick bara med mig en fåtölj sist jag var på IKEA, eftersom jag inte hade släpet med mig, och jag vill ha två fåtöljer.

Vi har aldrig varit i Bäckebol förut, så det var ju en ny upplevelse. Det är väl lite mindre än Kållered och inte riktigt lika många showrooms, men jag tyckte att det kändes rätt lagom ändå.

När vi så kom till tagsjälvlagret och skulle ta den där fåtöljen blev jag tveksam. Det fanns två kvar, varav den ena var skadad, så den ville jag inte ha. Men den andra hade inte riktigt den färg som den fåtölj som jag redan har. Den som jag har är grå, men de som fanns på Bäckebol var mer bruna i färgen. Jag ville inte ha någon brun fåtölj, så de fick bli kvar. Jag får helt enkelt invänta att de kommer in i Kållered.

Däremot hittade vi de utemöbler (modell Äpplarö) som jag hade spanat in för att ha i växthuset. Ett väldigt smidigt möblemang som går att fälla ihop. Fyra stolar och ett klaffbord. Vi fick köpt lite dynor och annat småkrafs också.

När vi tagit paketen insåg vi att vi inte hade behövt ha släpet med oss... Kul...

När vi kom hem åt vi och sedan slocknade jag på soffan och Magnus i sängen. Så jäkla trött jag var! Vi kom till liv vid sju-tiden igen, då var det lagom att äta igen...

Efter maten tog jag tag i att få ihop möblerna. Man kan ju tro att ihopfällbara möbler är ihopfällda i paketet, men nej, det skulle såklart skruvas.

Det tog dock inte lång stund, så jag kunde snart prova hur det blev...

Bord och stolar!

Det blev riktigt bra, tycker jag! Det kommer att bli perfekt att sitta där och äta sedan när det blir lite svalare ute. Vi har ju inget uterum, så växthuset får bli det istället.

Det bästa av allt var att grejerna knappt tar någon plats när man fällt ihop dem!

Smidigt!

När jag skruvade ihop möblerna hittade jag en liten lapp som fick mig att skratta högt...

Tack för upplysningen...

Ja, det är verkligen tur att jag fick reda på detta, så att jag inte ställde ett parasoll på bordet som jag hade tänkt! *ironi*. Ibland undrar man. Finns det verkligen någon som har kommit på idén att ställa parasollet på bordet? Annars hade väl IKEA inte behövt påpeka att man inte ska göra det...?

Morgonrull

Denna morgon ringde klockan återigen vid fem. När den ringde kände jag mig hyfsat pigg, även om det tog ett tag att fatta varför den ringde och vad det var för veckodag.

Jag fick i mig frukost och sedan tog jag bilen in till Varberg och slängde på mig rullskidorna. Jag körde samma väg som i fredags, Kattegattsleden norrut. Idag hade jag bestämt mig för att köra i en timme och därmed vända efter trettio minuter. Spännande att se hur långt jag kunde komma på den tiden!

Det var hyfsat svalt och solen skymdes av lite moln när jag gav mig iväg. Jag kom in i en bra rytm i stakningen. Det kändes bra. Jag reflekterade över att jag numera inte längre får ont ovanför armbågarna eller blir sådär trött i armarna som jag blev de första passen jag körde i år. Jag har inte heller fått någon träningsvärk efter de senaste passen. Jämfört med den måndagen då jag körde först rullskidor och sedan simmade och knappt kunde röra mig på tre dagar efteråt.

Så det har skett framsteg alltså! Himla kul! Jag fick ta del av filmen som Jonas tog när vi åkte i onsdags och det är jättebra att kunna titta på den för att se vad jag behöver träna på. Bra som påminnelse!

Jag stakade på, passerade Norra Näs och kom sedan förbi det ställe där jag vände i fredags. Ny väg, nya upplevelser. När trettio minuter hade gått hade jag hamnat i Tångaberg. Inte så illa, tycker jag.

Jag stannade till och förevigade mig där och då :)

I Tångaberg

Här var det loppis igår, ja...

Jag trodde att det skulle bli lite motigare tillbaka, jag fick en del lättare motlut, men på något konstigt sätt lyckades jag köra 2 minuter snabbare på hemvägen. Jag fick mig en rejäl överraskning också när jag vid ett tillfälle, när jag var på väg att sätta ner stavarna, såg en liten harpalt precis i vägkanten! Staven landade precis framför näsan på den och den rörde inte en min! Tack och lov, för hade den rusat ut framför mig hade det definitivt blivit asfaltskänning!

När jag avslutade passet tyckte min Garmin 920 att jag behövde vila i 29 timmar. Jag vet inte riktigt vad den baserar detta på...

Lång återhämtningstid...

Kanske är det tiden jag var ute, detta var ju det längsta rullskidpasset hittills. Men jag har ju inte direkt haft onormalt hög puls och jag har ju cyklat betydligt längre pass. Man får nog helt enkelt ta de där återhämtningstiderna med en nypa salt!

Överlag kändes passet mycket bra, jag känner att uthålligheten och vanan vid stakningen blir bättre, även stabiliteten på skidorna blir bättre. Mina fötter domnar inte längre när jag kör, vilket de gjorde rätt mycket förra året.

Jag tror nog att jag kan börja lägga in lite kortare intervaller någon gång i veckan också. Samtidigt som jag kommer att öva teknik och uthållighet. Kul när det går framåt!

Rullskidor och grillkväll

I morse ringde väckarklockan ännu tidigare än igår... kl fem!

Jag hade en plan att åka till Varberg, ställa bilen mitt emot reningsverket och sedan ta cykelvägen norröver. Till min stora förvåning vaknade Magnus när jag stod på toaletten! Så han hängde på!

Efter en stadig frukost åkte vi in till stan. Tyvärr fick Magnus problem direkt, dels med att han hade fått fel typ av handskar, dels av att han fick ont i fötterna. Jag misstänker att han behöver lite teknikträning, som jag ju har lärt mig på rullskidkursen:)-

Så jag fick åka själv. Det var en rätt bra väg att åka. Inga bilar, bara cykelväg. Mestadels platt, men även lite roliga backar, sådär lagom lutning. Jag korsade vägen i Norra Näs och fortsatte norrut. Men vände när klockan slog 4 km, eftersom jag visste att Magnus väntade på mig.

Så det blev totalt 8 km. Lite mjölksyra fick jag i vanlig ordning efter drygt sex km, men jag kämpade på och glömde faktiskt bort den:). Kändes bra. Behöver dock öka sträckan nästa gång!

Dagens runda

Vid lunchtid åkte vi till Tvååker och köpte färg. Magnus var sugen på att måla källarfönstren. Det får han gärna göra. Jag är inte sugen på att måla fönster!

Sedan åkte vi till svärmor och åt fisk. Jag utökade min fiskrepertoar med kattfisk. Annars äter jag helst stekt torskfilé eller ungsbakad lax. Men kattfisken var helt ok.

Därefter åkte vi och badade. Det svalkade skönt! Jag fixade lite med olika grejer på förmiddagen och svetten bara rann! Så det var gött med ett litet bad.

Sedan gjorde vi några ärenden till innan vi körde hem och förberedde för att Christoffer och Hanna skulle komma och käka och hämta Brasse.

I brevlådan hittade jag äntligen mitt diplom och Tjejklassiker-medalj! Som jag har väntat! Nu känns det som om Tjejklassikern är klar på "riktigt"! Nu ska jag bara rama in diplomet också, sedan är jag nöjd!

Diplpom och tillhörande medaljer

Ikväll kom alltså Hanna och Christoffer! De hade med sig sin nya, lilla drever.valp Abbe. Ett riktigt litet vilddjur! Men ack så söt! Jag skulle kunna tänka mig att ha valpar hemma konstant. De är ju så grymt mysiga! Han busade med Helga och Selma morrade på honom. Precis som vanligt alltså...

Söt-Abbe och Magnus

Eftersom det inte blev någon solning på altanen idag, och jag således inte har haft någon möjlighet att slumra lite så ska det bli skönt att gå och lägga sig ni! Imorgon får det bli lite sovmorgon!

Morgoncykling

Min käre sambo är den mest morgontrötta människa jag känner. Han hör inte klockan när den ringer på morgnarna, jag väcker honom och tre sekunder senare snarkar han vidare helt oberörd. Jag får ofta lägga runt tio minuter eller mer på att få honom att gå upp. Där är vi totalt olika! Jag älskar morgnarna! Inte så att jag alltid hoppar upp ur sängen när klockan ringer vid 5, men jag föredrar att komma upp i tid för att få så mycket som möjligt gjort under dagen.

Igår hade vi bestämt att vi skulle gå upp vid sex, äta frukost och ge oss ut på en cykeltur innan det blev för varmt. Magnus var med på den idén. Igår. Idag var han lika morgontrött som vanligt! Jag fick locka och pocka en bra stund innan han kom upp, men till sist gick det!

Vi styrde kosan mot Åkulla, tog banvallen mot Skinnarlyngen. En banvall som var rätt svårcyklad sista biten, då det för ca en månad sedan lades nytt grus där. Det var rätt grovt, så det låg en hel del stora stenar, även om det hade satt sig betydligt bättre än senast vi körde där, på midsommarafton.

Det var ändå rätt svårcyklat, speciellt med min cx som inte passar bäst på så ojämnt underlag. Det var rätt skönt att få komma ut på asfalten igen!

Den morgontrötte cyklisten!

När vi kom ut i Skinnarlyngen svängde vi mot Svartrå och sedan mot Okome. En väg som jag inte har kört sedan jag köpte Pelle 2008. När vi körde där såg vi en skylt om Sumpafallen. Där hade inte någon av oss varit, så vi cyklade ner där.

Det var väldigt fint! Ett perfekt ställe att sitta och grilla korv på eller bara njuta av naturens krafter i fallet.

Infotavla om den gamla kvarnen

Fallet uppströms

Fallet nedströms

Det var rätt brant att ta sig ner till fallet och inte idealiskt att göra detta i cykelskorna. Det var definitivt inte lättare uppför. Men det var det värt!

Vi körde vidare och kom ut på 154:an. Som tur var åkte den mesta trafiken mot Ullared, men vi blev omkörda av några (de flesta i hög fart och alldeles för nära) innan vi kom i säkerhet i Köinge, där vi svängde mot Åkulla.

Det blev en ganska lugn runda, inget direkt tempo, mer söndagscyklingstempo, men efter att ha släppt loss nedför Axelidbacken, blev jag lite irriterad när Magnus helt plötsligt kom farandes på insidan om mig och jag drog iväg.

Då hängde han på och vi körde på ordentligt de sista backarna hemåt! Kul var det att få lite utmaning! Han tog mig faktiskt i backen upp mot Lynga, men sedan höll jag undan:).

3,5 mil körde vi och vi var ute i nästan två timmar. Kom hem lagom till att gå ut och lägga sig på altanen och lapa sol. Så underbart jag har haft det i solen idag! Svetten har runnit och jag har bara njutit! Jag älskar sommar och sol!

Jag fick avverkat ännu några sommarpratare och har nu kommit till måndags-prataren. Jag är snart i kapp!

Imorgon planerar jag återigen att gå upp tidigt. För att köra rullskidor den här gången. Och kanske ta ett dopp efteråt. Vi får ser vad som händer!

Rullskidkurs #2

Denna dag började med att Magnus och jag tog en morgonpromenad med Brasse, som är här på pensionat. En ganska varm morgon, men molnig.

SMHI hade utlovat strålande sol och jag väntade på den ett bra tag! När jag fixade lunch sprack dock molntäcket upp och jag kunde äntligen få njuta av den!

Eller njuta och njuta, jag klippte gräset. Perfekt sätt att bli solbränd på. Och svettig! Jäklar vad varmt det blev när solen kom fram!

En kort stund fick jag över till att ligga på altanen innan det blev dusch och sedan in till stan för rullskidkurs.

Idag höll vi till i Påskbergsskogen, intill dammen, där vi körde vårt pass.

Vi började med uppvärmning och då körde vi bl.a. utfallssteg. Vi körde också stakning med låsta armar, endast magjobb. Och så körde vi stakning med bara armar, utan att använda magen, grymt svårt, men kul!

Vi fortsatte att öva stakteknik. Vi blev också filmade. Då fick jag se att jag vevade fram stavarna onödigt mycket, så det ska jag sluta med...

Vi testade också lite diagonal och stakning med frånskjut på slutet. Och så körde vi bromsning med plogning och ut i gräset.

En bra genomkörare! Bra ideer till kommande pass och mer självförtroende på rullskidorna! Och såklart, grymt kul! Bara en gång kvar nu...

Löpning, sol och cykel

Denna morgon lyckades jag släpa mig upp klockan sex för att springa en runda före frukost. Jag brukar alltid ta en banan och en klunk vatten innan jag ger mig iväg på morgnarna för att inte vara helt tom i magen, men idag glömde jag det...

Det blev en rätt så tung löprunda. Det var jobbigt. Magen skrek efter mat, kroppen kändes tung och inte särskilt samarbetsvillig. Men jag gjorde det och Selma blev nöjd!

Jag är inte helt säker på att det var den glömda bananen och klunken vatten som gjorde passet så jobbigt, det var ju faktiskt rätt varmt också. Solen sken och svetten sprutade i vanlig ordning. Det var kanske 20 grader och jag är ju inte bra på att springa när det är över 15 grader. Men det blev i alla fall en bra start på dagen!

Solig morgontur med bästa vovven!

Det bästa med att springa före frukost är att frukosten smakar ännu bättre än vanligt! Inte för att jag brukar ha svårt för att äta frukost, men det är lite extra gott när man är extra hungrig.

Efter frukost for jag in till Varberg för att göra lite ärenden och när jag kom hem så var det äntligen sol! Som jag har längtat! Jag slängde i mig lite rester från gårdagens grillning och sedan gick jag ut och lade mig på altanen för att sola.

Jag hade med mig vattenmelon ut, vilket Selma tyckte var bra. Hon älskar nämligen skalet! Så jag åt vattenmelon och hon skal!

Sol, melon, vovve, livet blir inte mycket bättre...

Jag låg där på altanen hela eftermiddagen i solen. Njöt, halvsov och avverkade tre sommarpratare. Såhär långt har jag kommit till Anders Kompass och det har varit mycket intressanta program så långt!

Magnus har snackat i över en vecka om att han borde cykla. Ikväll fick jag äntligen ut honom på en tur! Jag hade förberett mig på en ganska lugn tur, men han hade bra kräm i benen och cyklade på riktigt bra! Vi körde till Brännult, korsade 153:an och svängde in mot Sågkulla. Sedan körde vi mot Släne och kom ut mellan Nösslinge och Skällinge. Sedan körde vi in mot Mäshult och in på en grusväg som tog oss ut till vägen mellan Skällinge och Grimmared. Sedan körde vi hem över Skällinge, Djurarp och Rolfstorps stationssamhälle.

Fint cykelväder

Det var verkligen en perfekt cykelkväll! Solen sken nästan hela tiden och det var lagom varmt och lagom mycket vind. Vi fick till och med sett en älg på vår tur!

I skogskanten står en älg...

Det var väldigt kul att cykla tillsammans och det är ett väldigt bra sätt för Magnus att komma igång med träningen inför Vasaloppet. Cyklingen är skonsam och vi orkar vara ute betydligt längre än om vi hade sprungit!

Rundan

Drygt tre mil fick vi ihop och vi var ute i en timme och 40 minuter. Ett riktigt bra pass tycker jag!

Så det blev ett dubbelpass idag också. Jag tycker att det funkar bra att köra dubbelpass om man varierar träningen. Jag skulle aldrig kunna köra två löppass samma dag, då skulle kroppen gå sönder. Två cykelpass hade nog inte heller funkat. Men ett löppass på morgonen och ett cykelpass på kvällen känns helt perfekt. Annars går ju simningen att kombinera med vilken annan träning som helst. Jag gillar att kombinera. Känns som om jag får ut mer av träningen då...

Imorgon har jag ett rullskidpass med Jonas och gänget att se fram emot. Det ska bli riktigt kul!

Igår fick jag förresten bokat boende inför Tjejvasan och Vasaloppet. Det är så sjukt att man måste boka såhär tidigt. Och detta var nästan försent. Jag luskade på det fina hotellet som vi bodde på i Mora, men där var det fullbokat. Det låg ju så bra till med promenadavstånd till Vasaloppsområdet. Jag har sedan dess kollat in alla bokningssajter och hotell som finns, men allt är fullt i Mora. Så jäkla irriterande!

Så jag kollade hotellet i Malung där Emelie och jag bodde inför Tjejvasan. Där fanns rum kvar att boka. Det hotellet var ju jättebra. Det tar ca 50 minuter att köra till Mora därifrån så det är helt ok. Jag trodde först att första start var kl 8, men det visade sig att det är kl 9, så man behöver inte gå upp ap-tidigt heller.

Jag lyckades också hitta ett hotell i Rättvik, som bara ligger 35 minuter från Mora, som hade rum lediga under Vasaloppet. Vilken lycka! Ska bli helt underbart att få bo på hotell då också! Så nu känner jag mig nöjd! Det är ju "bara" drygt 200 dagar kvar nu...

Veckan som gått och ett rullskidpass

Denna vecka har gått otroligt snabbt! I torsdags blev det en cykelrunda på förmiddagen. Cykelbenen har tyvärr försvunnit! Behöver underhålla dem lite bättre..

I fredags blev det en löprunda före frukost och sedan ägnade jag hela dagen åt trädgården i den härliga solen. Jag fixade bort ogräs ur odlingslådorna, sådde lite nytt och klippte det uppvuxna gräset runt kanterna på odlingslådorna, samt dödade de sniglar jag hittade i det långa gräset.

Sedan klippte jag gräset och städade ur och organiserade om växthuset. Jag var rätt trött efter den dagen och igår hade jag en träningsvärk från helvetet! Mina benmuskler! Jag antar att det blev ett antal squats under dagen när jag satte mig på huk för att komma åt ogräset och ställde mig upp för att slänga det i skottkärran!

Igår regnade det i princip hela dagen. Jag väntade på att det skulle sluta, men det bara fortsatte. Framåt kvällen slutade det dock, men då tyckte jag att vovvarna behövde komma ut lite, så det blev en promenad med dem. Därför fick jag vänta ända till idag med att åka rullskidor!

När jag hade ätit frukost idag kom det så en jäkla regnskur igen! Så jag tog bilen ner till Tvååker igen för att köra där. Jag körde mot Moarna. Medvind och lättåkt. Sedan körde jag in på vägen till "Ängarna". Där visste jag att det fanns ny asfalt. Vilken njutning! Så lättåkt! Jag behövde knappt staka! Inte ens när jag vände och fick motvind var det särskilt jobbigt!

Här finns det ny asfalt!

Men när jag kom in på den tröga asfalten igen började det att bli ordentligt jobbigt. Då hade jag dessutom kört längre än jag har gjort i år, så orken började ta slut. Men jag kämpade på. När jag vände tillbaka till bilen var det förutom rak motvind och trög asfalt även lite uppförslut. Jag fick börja diagonala. Men träningsvärken i mina ben gjorde ju att det var nästan lika jobbigt... Så jag fortsatte staka. 

Till sist kom jag äntligen tillbaka till bilen och fick pusta ut! Närmare 11 km fick jag ihop idag! Och i ett rätt så bra tempo ändå, även om jag hade tänkt att ta det lugnt. Men jag tycker att det är svårt att ta det lugnt när jag stakar. När motvinden kommer går det ju inte att ta det lugnt, för då kommer jag ju inte framåt...

Jag fick ordentligt med mjölksyra i magen. Armarna kändes inte av så mycket. Det tyder på att tekniken sitter bra... Det är styrkan och uthålligheten som saknas, de behöver jag jobba mer på. Men jag har ju egentligen precis börjat köra, så det är ju inte så konstigt att jag blir trött. Det är bara till att köra mer!

Jag kände mig i alla fall nöjd med passet!

Lite bilder från passet!

Löpning, hästar, rullskidor

Efter några dagars roadtrip efter Vansbrosimningen valde vi att åka hemåt igår. Vi kände oss nöjda med roadtrip-livet och längtade hem:).

Hundarna blev förstås lyckliga när vi kom och hämtade dem, även om de såklart har haft det bra hos sina hundvakter. Det var mysigt att gosa med dem igen.

Det bästa med att komma hem var ändå att få sova i sin egen säng! Så gött! Förvisso var de två senaste sängarna väldigt sköna. men inget slår den egna!

Jag vaknade strax efter sju i morse. Utvilad och pigg. Perfekt morgon för en löprunda före frukost. Selma började yla när hon hörde att jag plockade bland löparkläderna och blev helt överlycklig när hon insåg att vi faktiskt skulle ut och springa.

Vi tog banvallen och Linnarpsvägen. Lagom för ca 5 kilometer. Det var rätt blåsigt och det var skönt att vinden kylde lite. Det kändes bra att springa. Jag har ju inte sprungit så mycket det senaste, och definitivt inte före frukost, så det var lite spännande att se hur kroppen skulle reagera.

Morgonrunda med glad vovve

Jag tänkte springa ca en halvtimme eller fem kilometer. Men det kändes så bra att jag fortsatte och avslutade inte förrän i helvetesbacken. Då kände jag mig nöjd! Jag märkte inte av den låga energinivån särskilt mycket, men när jag väl kom in så blev jag grymt hungrig och det var väldigt gott med frukost!

Dagens löprunda

Efter frukosten tänkte jag gå ut och sladda paddocken. Men just då kom världens ösregn, så jag stannade inne och kollade på gårdagens avsnitt av Midsomer murders. När det var slut var det uppehåll och jag och Selma stack ut i traktorn.

Eftersom jag inte har ridit på länge så var det väldigt mycket ogräs i paddocken. Det såg mer ut som en gräsbana än en grusbana. Men efter massor av varv med slättharven och med pinnarna nedåt, såg det betydligt bättre ut!

Sladdar i paddocken...

Efter lite lunch gav jag mig så ut med hästarna. När jag ropade på dem kom de för en gångs skull travandes mot mig. Tyvärr såg inte Bosse helt ren ut när han travade... Och så fattades det två skor. Höger fram och vänster bak. Så jäkla typiskt!

Det var inte mycket av de två hovarna som var kvar. Det blir inte lätt att få nya skor att sitta. Skit också!

Men jag kollade igenom honom och det satt inga söm kvar i hovarna. Han var inte heller varm någonstans, så jag beslutade mig för att tömköra honom för att se ifall jag kunde se några orenheter.

Han var jätteduktig att tömköra idag. Han har ju varit lite tjurig både i ridningen och tömkörningen, men idag var det inga problem. Det gick jättebra! Jag tyckte nog att han gick orent i traven. Till en början, men sedan blev det bättre. Och efter att han fått galoppera såg han ren ut igen. Kanske hovöm?

Galopp i tom!

Trav

Jag var jättenöjd med honom, det blev ju bara ett kortare pass, men han skötte sig exemplariskt. Efter att han var klar tog jag Pelle på en liten promenad. Han var lugn, men det blev lite drama vid en kohage, då han började springa och korna (såklart) sprang efter. Sedan var det något osynligt som fick honom att ta lite extraskutt. Annars gick det fint med honom också! Han verkade nöjd med att få komma ut lite!

Efter hästarna kände jag ett sug efter att rulla lite skidor. Så jag lastade bilen, åkte och handlade lite och körde sedan ner till Tvååker. Jag tänkte att det var bra att börja med ett platt pass, så jag tog rundan runt Moarna, som Magnus och jag körde några gånger förra året.

Till en början var det väldigt lätt. Lite nedförslut, medvind. 4:07 och 3:40 gick de två första kilometerna på! Mycket bra! Jag tror minsann att den där rullskidkursen har gjort ordentlig nytta!

Dock saknas överkroppsstyrkan och efter fyra kilometer började jag få mjölksyra i magen. Ja, jag kommer att ha rejäl träningsvärk imorgon! Även tricepsen kändes av! På slutet minskade farten lite, men detta var mitt snabbaste, sett till medelhastighet, skidpass någonsin! Så det känns riktigt bra!

Nu när tekniken sitter bättre är det styrkan och uthålligheten som behöver stärkas. Så mer rullskidåkning kommer det att bli!

Snabb idag!

Så summa summarum har jag alltså fått ihop två träningspass och två pass med hästarna. Känns riktigt bra! Det känns verkligen som om jag har fått gjort mycket idag! Jag har ju inte stressat mig igenom denna dag, utan hunnit slöa lite emellan aktiviteterna. Men jag kommer att sova gott i natt!

Vansbro Tjejsim - race report

Idag var det så dags för den sista deltävlingen i min Tjejklassiker, nämligen Vansbro Tjejsim. Jag har ju inte direkt sett fram emot detta efter att ha fått panikkänslor när jag försökte simma i Skällingesjön för några veckor sedan, men simmar-självförtroendet höjdes efter 1600 meter i bassängen på Simstadion i måndags.

När vi åkte mot Vansbro satt där en klump i magen som bara blev större ju närmare vi kom... Men väl på plats så var det ju ganska trevligt ändå. Solen sken och det var rätt behaglig lufttemperatur. Vi orienterade oss runt tävlingsområdet och spanade in älven som det skulle simmas i. Sträckan såg rätt lång ut ändå...

Vi gick tillbaka till bilen för att byta om och hämta mina grejer. Magnus tog med sig kameran och fick släpa på mina grejer.

När vi väl kom till starten och våtdräkten skulle på hade jag hunnit att bli varm och det var inte det lättaste att få på den jäkla dräkten. Skönt att ha med Magnus som kunde assistera.

En jävligt nervös Leonie!

Såhär såg det ut framför mig, ett hav av orangea mössor!

När jag hade fått på dräkten och alla andra grejer var det ca tio minuter till start och det var rejält varmt i våtdräkten. Jag började svettas och ville bara ner i vattnet och svalka mig. Så gick äntligen starten och jag fick passera starttältet och ner i vattnet.

Det var inte varmt (17 grader enligt Vansbrosimmningens hemsida)! Men skönt att få kyla ned sig. Jag bara gick i och började simma. Det var trångt. Folk som sparkades och folk som blev sparkade av mig. Jag hade ju hört att man skulle ligga nära bryggorna för att få så lite motström som möjligt, men jag hade inte en chans att ta mig nära bryggorna, det var folk överallt!

Mycket folk!

Det som var svårast var att det var rätt vågigt i vattnet pga av alla som simmade, vilket gjorde att jag fick vatten i mun och i halsen, några gånger satte jag i halsen. Sedan var det trängseln. Mycket folk överallt. Jag fick upp en bra fart och en hög puls från början. Ett tag undrade jag ifall jag skulle orka hela vägen, men plötsligt såg jag en skylt som talade om att det var 400 meter kvar. Redan gjort mer än hälften alltså!

Stilfoto

Lite jobbigt var det allt!

Jag kan simma, jag är inte rädd!

Hej och hå, simma på!

Pulsen var hög, men jag simmade på ändå, där och då handlade det enbart om att ta sig i mål. Panikkänslorna kom tack och lov aldrig!

Och plötsligt såg jag 100-metersskylten, nära nu! Sedan 75, 50 och 25 och sedan var den där, målskylten och jag slog dit min hand!

Så jävla gött! Fast när jag kom upp på bryggan var jag så jäkla yr och mådde illa, jag fick hjälp av en funktionär att få av mig våtdräkten. Jag snurrade vidare upp för trappan. Tänkte bara på att jag ville bli av med illamåendet. Tog emot medaljen. Undvek att ta saft, var inte sugen på det, var inte sugen på någonting just då. Jag gick och gick och gick.

Så kom jag på att jag skulle försöka hitta Magnus. Inte så lätt, eftersom jag inte hade några kontaktlinser på mig och därmed såg jäkligt dåligt. Jag kunde inte komma ihåg vad han hade för kläder på sig, så jag visste inte vilken färg på tröja jag skulle spana efter. Min hjärna var rätt mosig!

Jag letade och letade. Lyckades låna en mobil av en funktionär, gick inte att ringa. Då fick jag den strålande idén att jag går till bilen, den vet vi ju båda var den är. Jag fick lånat ännu en mobil. Nu gick signalerna fram, men inget svar! Så irriterande!

Jag satte mig vid bilen och väntade, väntade och väntade. Till sist kommer en mycket ilsken Magnus fram och idiotförklarar mig om varför jag hade gått till bilen. Jaja, slutet gott, allting gott! Men några målbilder blev det ju inte, dock fick jag fångat min medalj och den fina rosen Magnus köpte till mig <3.

Medalj och ros

Totalt sett var det en speciell upplevelse. Det handlade mest om att bara ta mig i mål. Det var inte särskilt obehagligt, men ett tag funderade jag på hur jag skulle ta mig till bryggorna för att vila, sen kom 400-metersskylten och då körde jag bara på.

Det var inte så hemskt som jag hade föreställt mig. Samtidigt är det inget som jag vill göra igen. Så kul var det inte. Jag hade inte behövt oroa mig och ha en klump i magen. Ska man inte bli någon openwater-simmare tycker inte jag att man behöver lägga någon tid på att träna i öppet vatten före loppet, det räcker gott att ha normal simkondition.

Jag överlevde. Och nu har jag tagit hem Tjejklassikern. Så jäkla gött!